kristinadahl

Jag har totalt ändrat mina sömnvanor. Kliver alltid upp före 7 numera, även då jag är ledig. Eller åtminstonde , när jag tror att jag är ledig. (I min sits vet man aldrig ... ) O det är så skönt, man blir automatiskt trött runt tio och dessutom hinner man med väldigt mycket om dagarna.
Idag har jag sorterat bland mina papper.. Skapat ytterligare en pärm, för arbete och a-kassa. Fyllde den rätt snabbt och ckockades över hur många papper jag tidigare släpat runt på!

Kikade på tre lägenheter idag och när jag nästan bestämt mig ringde ljusdalshem och sa att den lägenheten jag ville ha från början var ledig på nytt. Tanten som strulat i nära tre veckor och slutligen bestämt sig hade tydligen ändrat sig.. Ja, herregud. Nu står den till mitt förfogande i allafall, och lika så fyra andra. Jag kan bara välja och vraka och bada i lägenheter :)

Kiropratorn slet och drog i stackars pållen i lördags och därefter ordinerades han vila några dagar.. idag har jag skrittat honom 40 minuter och snart är vi fit for fight igen!

Nu ska jag slå ikull mig i sängen med mina två lurviga skönheter :)
/K

Med längtan till nästa lördag sitter jag här, i den utslitna soffan i sherwood. Hästen är motionerad, hundarna har fått promenad och själv sprang jag tills jag fick håll.
Har jobbat i Bollnäs idag, vilket gick helt okej :)
Jag blev utan lägenhet, tanten före mig norpade den framför näsan på mig. Jag blev uppriktigt sagt pissed off. Men som den mesiga tönt jag är lät jag förstående och lyckades till och med le i telefonen.
Förstår inte vad det är för fel på mig och telefon samtal.. Om jag ler i telefonen, det ser väl för sjutton inte den jag pratar med? När någon ringer mitt i natten och ber om ursäkt säger jag alltid att jag är vaken. Vem fan ligger vaken klockan 3 på natten en vanlig vardag när jobbet börjar 7? Kan jag sluta vara sådan telefonmes? Jag blir trött på mig själv!!

För övrigt börjar jag bli mer och mer kompis med min kropp. Det känns väldigt bra :) Är inte längre missnöjd över mina skavanker, utan har konstaterat att utan dem är det ju inte jag.

Imorgon börjar jag klockan sex och alldeles snart kryper jag till kojs :)

/K

Ledig dag nummer 2, det känns ovanligt, men bra. Nu är jag uppvilad och redo för mer jobb. Till helgen blir jag på nytorp och ska mocka bajs och rida hästar :) skön omväxling mot vården!
Dagen har spenderats i Hudiksvall med Carro o Annelie. Jag är mest förvånad över hur skönt det kan vara att göra av med pengar. Ingenting går upp emot att shoppa som en idiot på rea. Dock blir det nu köpstopp tills den dagen då jag inte längre har något att dra på mig.. (Lär ju dröja , för nu minsann är garderoben överfull!!)
Inhandlade även gardiner till lägenheten jag inte ens har.

Ljusdalshem börjar gå mig på nerverna.. Eller rättare sagt den sega tanten som står före mig på lägenheten.. I måndags skulle jag fått besked om jag skulle få lägenheten eller inte. Ringde halvtimmen före stängning, något förvirrad över att ingen hört av sig. De ursäktar och talar då om att "damen" som står som nummer ett inte förståt att hon skulle titta på lägenheten innan..
Jag frågar mig då hur man kan missa Vänligen kontakta mr.X för visning. Tel nr: 000-000 00 00. Ja, det finns då folk till allt. Min handläggare lovade att höra av sig under torsdagen för att ge mig besked om lägenheten. Tio minuter innan växeln stängde ringde jag och undrade hur tanten ställt sig till saken. Ville hon ha lägenheten eller kunde jag möjligtvis flytta in? De hade då inte fått något svar, utan skulle kontakta mig imorgon.. En hel vecka senare än vad som bestämts.

Jag börjar helt ärligt att bli trött på att vänta. Jag vill gärna veta om jag ska flytta om en vecka eller om jag ska vara mammbo livet ut!!

Jag börjar också bli lite stressad över att ha tre jobb. Alltid lika glad och tacksam när de ringer, alltid lika glad och tacksam över att jag får jobba. Ännu gladare över att jag får ihop till heltid, trots pyssel i kalendern! :) MEN, gott folk. Det har en baksida också. Som idag. Jag har väntat hela veckan lång på att bli väckt och inringd på jobb nr 1. Det har varit tyst på luren och jag har jobbat två dagar i Arbrå. Idag när jag för en gångs skull vågar planera, då ringer de minsann. Jag tvingas tacka nej och rullar mot Hudik. Väl framme i staden ringer de igen och frågar om jag kan jobba helgen.. Tvingas tacka nej och talar om att jag ska jobba på Nytorp.. SUCK. Jag vill verkligen inte tacka nej.. Jag hatar det och är rädd att de inte ska ringa igen. Men vad gör man? Jag vill ju inte tacka nej till de andra jobben heller, när jag blir erbjuden. Det är skönt med framförhållning, men det sabbar ibland. Som när man tvingas tacka nej, till exempel. Jag tror att jag ska klona mig och bli arbetsnarkomna. Det skulle passa mig alldles perfekt :D

/K

Dagen började fint med en härlig sovmorgon, sedan skulle hästarna ut i solen och avnjuta sin dagliga buffé!
Solen sken hela dagen lång och jag passade på att ta en helt underbar promenad med Sara o Diva. Självklart dök en otrevlig gubbe upp och sabbade promenadens första halva genom att få ett vredesutbrott över att Diva är rottweiler. Diva gick kopplad och Twiggy lös, men trots det verkade gubben mest vara arg på genomsnälla, glada Diva. Världen är bra orättvis.
Medan Sara försvarade sin hund efter bästa förmåga, kunde inte jag låta bli att stirra med öppen mun på gubben, vars dubbelhaka och kinder dallrade i ren upphetsning... Vissa människor kan verkligen konsten att göra ens dag :)

Efter promenaden bjöds det på gott fika och sedan stod jag för underhållningen medan resterande målade tak och väggar till den kommande babyns sovrum. Kommer bli så fint till den lille, hoppas han uppskattar det !
Som avslut fyndade jag o Sofia på loppis innan vi åt middag med Jonis .

Väl hemma i Sherwoodskogen blev det en tripp till ridhuset för lite dressyr med Pozack, som var riktigt fin i mellan åt! :)

Idag klarade lillebror körkortet, är så glad för hans skull. Jag minns själv hur det var när jag klarade körkortet och fick åka hem alldeles själv i min alldeles egna bil. Det var magiskt. Enda tills jag hamnade i en kilometer lång bilkö bakom plogbilen, för självklart var det snöstorm den 28 december 2009, när jag körde upp i Bollnäs... o mitt i den sakkande bilkön kom ett flertal brandbilar med blå ljus och sirener, de tog sig knappt förbi bilkön och mötande jul och nyårs firare, så jag gjorde en avstickare på en buss ficka och släppte förbi dem alla. Till sist hamnade jag sist i den långa bilkön.. Men lika glad för det var jag, för där satt jag- alldeles ensam i min alldeles egna bil, för första gången!

Imorgon ska jag o Carro göra Hudik!
/K

Det finns ingenting här i livet som får mig att må så bra som solen! Det är helt underbart, jag känner att jag sitter och småler för mig själv här i köket i Sherwood. Det är så fint med sol, det blir så varmt med sol och allting får ett annat uteende med lite sol. Tänk vad lite sol kan göra... Det kan göra hela min dag!
:)
Har precis varit ute på en timmas promenad med de tre lurviga, de njöt förhoppningsvis lika mycket som mig av solskenspromenaden :) Trots att det är 17 minus ute så känns det inte lika hårt med thermobyxor och sol!
Till och med hästarna ser glada ut i solen! De ler med sina bländande vita tänder mellan hö tuggorna.
Beställer många soliga dagar till i dessa kalla , dystra vintermånader. Jag beställer dem helt utan ångerrätt. För sol, det vill jag banne mig ha!

Igår besökte jag Ljusdal, gjorde några ärenden till A.kassan, strosade med Emma och lunchade sedan med henne o Hans. Därefter var vi kreativa och ägnade oss åt kortspel innan det blev dags för mig att åka hem till Sherwoodskogen. Väl hemma fick jag sedan påhälsning av Hanna, Maria o Adam. Alltid trevligt med lite besök!

Nu ska jag göra mig ordning och bege mig till Bollnäs. Uträta lite ärenden och sedan ska jag jobba kväll. Om jag hittar till arbetsplatsen vill säga. Inte lät att vara " rund hoppande timvikarie", inte :)

Ha en underbar fredag!
/K

Igår fick min lillebror hem ett brev från försäkringskassan... Han öppnade ivirigt och förstod att det innehöll hans kommande ersättning från dem. När han läst igenom brevet talade han om att han skulle få 135 kronor per dag då han går arbetslös.
Jag själv får 136 kronor om dagen om jag är arbetslös. Enda skillnaden är att jag har jobbat så mycket jag har kunnat de senaste sex åren. Trots att jag har gått i skolan har jag arbetat på lov och helger. Då jag inte är ansluten till någon a-kassa får jag ett så kallat "grundbelopp". Det som avgör min ersättning är hur mycket jag jobbat det senaste året. Från augusti 2009 till samma månad 2010. Genomsnittligen har jag under denna period arbetat 35 timmar/vecka och får då en ersättning på 200 kronor/dag. 40 kronor ska sedan betalas i skatt och 24 kronor i avgift till a-kassan eftersom jag inte tillhört någon a-kassa när jag arbetat. Det som blir kvar är 136 ynka kronor....

Min lillebror har samma ersättning som mig, förutom att han under sina snart 20 år haft 2 anställningar. Ett sommarjobb på sex veckor och en två veckor lång anställning åt ett bemanningföretag.
Jag kan inte låta bli att bli avundsjuk, förbannad och inte minst så känner jag mig jävligt förnedrad. Det senaste året har jag jobbat och slitit häcken av mig! Trots detta har jag samma ersättning som min lata bror som tillbringar all sin vakna tid åt att glo rakt in i data skärmen. När han inte glor in i data skärmen tittar han på film, sover och äter mat. Han söker ungefär noll jobb i veckan och går på nästan alla möten genom arbetsförmedlingen.
Jag vet att världen är en orättvis plats, men nu är måttet rågat!!!
Vem är det som bestämmer att det ska vara så här?

Nu har jag sådan tur att jag får jobba så mycket att jag inte behöver använda mig av a-kassans fruktansvärt låga ersättning. I december jobbade jag över 200 timmar och första veckan i januari har jag avverkat 50. Jag får allt som oftast ihop fler timmar än vad som anses som heltid, men eftersom jag inte har någon fast anställning kan detta ändra sig mycket snabbt.
Jag har haft anställning på 9 olika arbetsplatser, jobbat varje sommar sedan jag var 15 år, haft arbete sedan jag tog studenten våren 2009.... OCH DET ÄR INTE VÄRT NÅGONTING??
Tydligen räcker (-dåliga betyg, -ingen arbetslivserfarenhet, -åtta veckors jobb i fabrik, -ingen social kompetens alls och -ett oaktivt sökande av arbete) långt för att få samma ersättning!!!
 
Det här gör mig verkligen så himla förbannad.
A-kassan, in my dreams!!!
/K

Jag tror att livet är som en lång, spiralformad trappa... Varje steg är en del av den mänskliga mognadsprocessen, varje kliv en del av livet. Ibland tar man några steg bakåt och det kan hända att man ramlar och faller hårt. Vissa av trapporna är så långa att de finns en hiss bredvid, det finns alltid ett handtag att hålla i och somliga trappsteg har vackert marmor golv.

Insåg just att jag verkligen har tagit ett högt kliv i min trappa. Att jag mer än någonsin står för den jag är, för vad jag tycker och vad jag inte accepterar.
Nyårsafton var en spännande och berikande kväll. Fler människor än vad jag vågat tro sjönk som stenar i mina ögon. Samtidigt som andra visade sig vara mer intressanta än vad som förutspåts.
Mitt nyårslöfte blev att jag ska göra allt som står i min makt för att få ett underbart år, även att jag ska ta det lite lugnare och försöka få mer koll på min tillvaro!
Hoppas jag inte lovat för mycket nu... men då är det bara att kliva tillbaka några trappsteg. Kanske händer det att man ramlar på vägen, faller pladdask och får ta hissen upp igen... Det visar sig! Men mina vänner ger mig vingar och det är jag tacksam för.

Till sist vill jag bara tillägga att jag hatar droger, att jag uppskattar ärlighet o att jag älskar att leva!
SO LONG/ K