Död åt datorn!
Kom just till insikt med att jag ägnar alldeles för mycket tid vid facebook... har inte varit in sedan måndags och inser nu när jag loggar in att jag saknat hela grejen.. ooops... här krävs en förändring!
Idag besökte jag Ljusdal o Alfa-kassan, käkade lunch med Carro och köpte present till Jonathan som fyller 4 år idag. Stora killen! Åkte sedan för att avverka några timmar på hemtjänsten och sedan besökte jag födelsedagsbarnet för att överlämna paket!
Reaktionen när Jonathan öppnade paketet var riktigt rolig..
"Usch. Jag vill bara ha bilar...."
Han ser besviket på mig, men klär efter övertalning på sig PIRATdräkten som var födelsedagspresenten. När han upptäcker att han även fått två svärd att leka med går han genast in i rollen som pirat. Sedan leker han pirat hela kvällen och glömmer bort sina kära bilar. Ungar är allt bra goa!
Tömkörde Pozack i duggregn medan hela byn sov eller kikade på 22-nyheterna... Ibland är man bra tokig. Nu ligger mina hundar o snusar sött och jag är pigg som en mört. Klockan fem ringer klockan och då väntar jobb .
Hoppas i all tvivel på att jag ska vara lika pigg då som nu.. :)
Nu når datorns batteri nivå 50% och sedan slocknar den föralltid. Gamel hunden blev helt tokig härom natten och åt och slickade upp allt hon kom över. Allt för att vända magen ut-och-in.. Min datasladd blev offer för hennes illamående och käkades brutalt upp... kvar är nu fyra delar av det som en gång var min dators energikälla... Ett besök på elgiganten i dagarna är ett måste. Annars är jag förlorad utan min kära vän, datorn! Om någon har en Packard Bell laddare liggandes- Vänligen kontakta mig!!!
Godnatt alla söta , rara! /K
Burrr!
Jag har upplevt 20 stycken okober, men aldrig någonsin vill jag minnas att det har varit så ruskigt kallt.
Efter förra vinterns vargavinter vill jag helst gå i ide. Nej då, nu talar det mesta för att denna vinter ska bli den kallaste på tusen år. Är detta ett skämt?
Jag trodde att istiden lade sig över norden för 365 dagar sedan och att den nu var borta för alltid. Ack så fel man kan ha.
Det var med sorg i hjärtat jag igår red med långkalsonger för första gången i år. Det var också med sorg i hjärtat jag lade vintertäcket på min häst imorse. Det är med sorg i hjärtat jag nu tror att vintern är här för att stanna.
Sommaren 2010 var DEN BÄSTA SOMMAREN, trots att den var på tok för kort. Den bjöd på alldeles för få dagar på stranden. Min nya bikini är fortfarande nästintill oanvänd och mina bruna ben är bleka sedan lääänge. Augusti minns jag som den månad hösten gjorde allt större intrång i den bästa sommaren, och vips! Nu är den över för denna gång...
Efter förra vinterns kyla hade jag önskat mig en lååååång underbar sommar. Och visst var den underbar, men underbart är kort. Alldeles för kort. Jag lever dock på alla fina minnen, alla skratt och alla härliga danser!! Och framförallt längtar jag till maj månad, när jag börjar leva om på nytt ;)
I lördags gick högskoleprovet av stapeln. Det var faktikst en upplevelse att göra det. Inte lika hemskt som jag trodde, men det var lite mäktigt att sitta så många timmar. Jag ska inte säga att det var lätt eller att det gick bra. För det var lite finurligt och annorlunda... men det kändes i varje fall bättre än vad jag trodde!
När provet var avverkat snodde jag om för dans och begav mig med ett trevligt sällskap mot dansmaran i Gävle. Kvällen var helt grym och Mr.X bjöd som vanligt på världens bästa dans. Nostalgi-Kristina svävade på rosa moln under fyra låtar. Det kunde inte bli bättre, Sveriges bästa dansband, fina låtar och en helt galet bra danspartner... Förresten fick jag nästan bara bra danser! Så kvällen var minst sagt sjukt bra.
Sherwood i allmänhet funkar, men är lite folktomt och ödsligt. Precis som Sherwood alltid har varit. En häst har åkt och ikväll kommer en annan. Pozack är självklart ledsen över ensamheten, men ikväll kommer en ny kompis!
Måndagen inleder veckan med en mjukstart. Eventuellt lite dans mot kvällen. Sedan väntar jobb onsdag till söndag och så hoppas Nostalgi-Kristina på att kvicksilvret vänder så att det tinar upp lite igen.
/K
Vinter
När jag konstaterat att det var snorhalt och vitt blev nästa problem ett stående faktum... SOMMARDÄCKEN måste av.
Det blev ett spontan besök till far som snabbt bytte mina slitna sommardäck mot dubbade vintergummi! Känns som att jag är något mer förberedd på snön nu. Dessutom kan jag bruka bilen utan dödsångest.
Nästa besök blev hos älskade farfar där jag bjöd på winerbröd och kokade kaffe. Faster kom på besök, så idag har jag nästan träffat tjocka släkten!
Har nu nyss kommit in efter en långpromenad med hästen. Ingen normal människa ger sig ut efter tio på en powerwalk med sin pålle. Det är nor bara nostalgi-Kristina som gör en sådan sak. Vilken galen böna!
Mitt rum är nu mer likt ett sovrum än en "harry potter"-skrubb. Mina tillhörigheter befinner sig i lådor lite här och var och kläderna ligger i backar under sängen. Det är tydligen det som gäller när man har för många prylar och för få kvadratmetrar. Göm allt, och använd alla utrymmen till gömställen. Hoppas nu bara att det fungerar och att jag minns var jag gömt allt någonstans!
Imorgon väntar ett besök på gamla skolan där jag ska få börja jobba lite extra! Skönt att det verkar lösa sig. Fick även mail igår om ett annat extra jobb som väntar. På lördag är det högskoleprov som gäller- sen återstår att se vad som väntar för mig. Tillsvidare blir det Sherwood!
Sov sött mina vänner! /K
Helg ,
Tidiga kvällar och sena mornar.
Igår åkte jag o Twiggy hem till familjen Lindh för att få njuta lite skog och ta en promenad i höstskruden. Det var fullkomligt underbart.
Jag besvarade många frågetecken och lyckades samla några tankar .
Efter promenaden lagade vi potatisgratäng och kött. Jag hann inte med efterrätten, men kroppen tackar nog! Sprang till pendeln och begav mig till Kungsholmen för ombyte och förfest. Den lilla lägenheten var proppad med trevliga människor som alla laddade för en kväll på dansgolvet !!
Efter krogen höll min combo efterfest och jag lagade välförtjänt käk till oss alla.
Idag har jag inte gjort något vettigt alls. Twiggy och jag vandrade en sväng efter strandpromenaden där Twiggy jagade några förskrämmda harar... Sen har jag pantat burkar för glatta livet och packat resväskan. För imorgon bär det av till Sherwood.
Jag hade inte räknat med en två veckors visit, inte. Men så blev det och det är inte mer att göra åt.
Nu hem och träna hästen och bara samla alla tankar i mitt röriga hjärnkontor. Känna efter vad jag VERKLIGEN vill och förbereda mig för högskoleplugg efter jul. VT2011 slår upp portarna i Stockholm eller Linköping... SPÄNNANDE :)
Man kommer alltid att ångra det man inte gjorde, men på vägen till det man ska göra lär man sig av det man gör och inte av det man aldrig tog sig för!
/K
Så här ligger det till
Om sex dagar skriver jag högskoleprovet. Det känns ganska skrämmande, om jag får säga det. Åtta timmars skrivande kommer bokstavligen att ta kål på mig. Men jag hoppas allafall att resultatet blir ok! Har absolut inga förväntningar, men önskar att jag får en fin slutsiffra!
I fredags var sista dagen för att söka utbildningar. Som första alternativ valde jag socionomprogrammet i Stockholm. Nummer två; beteendevetenskap i Linköping och resten en salig blandning- sjukgymnast-sociologi-sjuksköterska - arbetsterapeut - allmän psykologi - kommunikation mellan människor - och socionom igen!
Nåväl, jag kanske inte är taggad till tusen för alla de där utbildningarna- men jag sökte för att allafall komma in på något, förhoppningsvis :)
Har även tagit ett viktigt beslut för framtiden.... ja, eller jag tror allafall att beslutet är fattat. Inser följdena av att bo mitt i stan i sthlm. Det är långt till landet och stallen är väldigt dyra. Jag vill och tänker inte göra mig av med hästen för att sitta mitt i stan och arbeta inom vården. För det var inte det som var tänkt från början. Jobba inom vården, det kan jag göra hemma åxå.
Många som jag pratar med skakar på huvudet och menar att jag inte ska ha hästen kvar.
Vet ni? Min häst är bland det finaste jag har. För mig är det ett sätt att leva. Jag är beredd att kämpa varje dag för att kunna ha honom i min ägo så länge det är möjligt. I stallet mår jag bra och där trivs jag.
Jag är beredd att plugga på annan ort än just i stockholm, bara för att kunna ha hästen där jag är. Jag är beredd att slita som ett djur för att ha ekonomi och tid till de vackra fyrbenta!
I fem och ett halvt år har jag haft min vilde. Vi har haft alldeles för många motgångar och många gånger har jag ställt mig själv frågan vad jag egentligen håller på med ? Men nu går det jättebra och jag vill ingenting annat än att träna o göra oss bättre.
Det är liksom det här som får mig att leva :)
Tåget mot norr tar mig snart hem till hästen. Tyvärr tar den mig också in i arbetslösheten som jag flyttade för att undkomma. Hoppas på att få arbeta lite extra nu så jag har råd att leva. I januari tar livet mig ut på nya äventyr och jag hoppas denna gång att jag blir kvar. Jag har varit alldeles för mycket flyttfågel för att orka med mig själv de senaste åren. Men jag har hela tiden valt att göra saker för att göra något bättre.
Om jag kommer in på socionomprogrammet här i sthlm så flyttar jag tillbaka för att studera.
Tiden har en förmåga att gå sjukt snabbt, snart är vårterminen här och Nostalgi-Kristina ska slå upp böckerna och plugga för att bli någonting! Wiho!
Livet är en spännande resa, det ska bli spännande att se vad som egentligen väntar här näst!
/K
.
Vet inte vad det är för fel på mig, egentligen. Jag är sjukt trött hela tiden, trots att jag inte gör otroligt mycket. Jag tror att det är hösten och dess mörker som sakta omsveper mig. Dessutom har jag ju inte så mycket att hämta energi från heller. Bara min snurriga hjärna som jobbar på och snurrar heeeela tiden. Till och med när jag sover tänker jag och funderar och känner mig som ett: ?
What to do? What to do?
Jag är så förbannad på mig själv, efter mitt besök hos mrs.medium kom vi fram till att jag skulle sluta vela. Att jag skulle bestäma mig och köra mitt race. Och vad hände med det?
Jag skulle inte låtas påverka av andra och jag skulle lägga mer vikt vid att följa mina egna beslut. Och vad hände med det?
Snälla, slå något hårt i hudvudet på mig, lägg mig i ett ide och låt mig vakna till våren. Just nu vill jag inte ta några ställningar, inte bli besviken, inte hoppas och absolut inte göra ingenting.
Nostalgi-Kristina är så otroligt jobbig ibland.
/K
Inte lätt inte
Jag känner mig mest ut-o-invänd. Ovanligt? Nej.
Idag besökte jag gamla jobbet för att skriva avtal och börja jobba. Trodde jag allafall. För det var vad som bestämts över telefonen. Men så blev det icke. Jag gick istället hem med ännu en ovisshet, och med lovord om att de skulle ringa om jag behövdes och då skriva avtal... Tydligen behövdes inte ännu en timvikarie, då de nyanställda som gått intro inte ens hade fått jobba något ännu då personalstyrkan var övertalig.
Fortsättningsvis hoppas jag att de klarar sig på sina anställda och sina timmisar.
Det var lite av en lättnad att jag faktikst inte fick återgå direkt... För jag vet inte riktigt om det känns så lockande längre.
Det mesta känns grått när mörkret kommer. Och nu står jag där igen. Spanar ut över världen och undrar vad jag vill egentligen. Leva livet heter det så fint. Och det försöker jag abolut att göra, trots att min häst står o glor i norr.
Flytta till stockholm för att jobba hette det också. O vad hände? En projekt anställning på en vecka som var intensiv och givande. Men sen?
Nu är det bara att söka nya arbeten och försöka få ihop lite timmar.
För er som inte vet har jag ju allefall fått besked från a-kassan att jag ska få ersättning. PUH. Hopas dock inte att det ska bli en livslösning, utan bara en back up! :)
Nu ner i bädden o kika på grannfejden. Efter bonde söker fru som var ett skratt retande program blir det nog en lyckad tevekväll!
Jag som inte är någon teve-människa . Just nej!
/K
Virrpanna!
Efter diverese övertalning från sambon fick han mig att inse att jag inte får ge upp när det går emot. Och tack för det, den pushen var nog exakt det rätta för mig :)
Idag har jag pratat med gamla jobbet och imorgon ska jag dit och skriva kontrakt. Besökte även stall Dalsta i Grödinge för att försöka hitta ett bra hem till min älskade fyrbente vän! Tyvärr tog det mig nästan 90 minuter med kommunaltrafiken och dessutom insåg jag att bussarna gick en gång i timmen. Osis för den som missar planerad busslinje. Stallet var fint och hade ett nybyggt ridhus där jag gärna tränat mig svettig. MEN... jag orkar inte med att resa så långt varje dag. Då kan jag ju nästan åka till hälsingland för att rida varje kväll efter jobbet. Hur sannolikt är det på en skala?
Nej. Bara att leta vidare.
Var hem till familjen Lindh ikväll. Bara trevligt och sjukt god mat. Jag och Louise tillagade kvällens middag som slank ner i den tomma magsäcken. :)
Nu ska jag ringa och prata med mamma för tredje gången ikväll. Måste vara rekordet. :)
/K
Hästsaknad
Tillbringade resten av dagen till att leta stallplats till Pozack. Min vardag vänds på någotvis upp-och-ner när jag blir utan häst. Det känns så tydligt när man vänder ut-och-in på hela vardagen genom att flytta från landet och bonnlivet till storstan. Jisses, tur man har med Twiggy så man får lite av vardagen med sig!
Nåväl, lyckades hitta två stallplatser som jag ska besöka imorgon! Det ena bättre än det andra, men det ena billigare än det första. Inte lätt när man har krav inte.
Det som tar tid i spanandet efter stallplats är jag har så dålig koll på var stallen ligger och hur man bäst tar sig ut med kommunal trafiken. SUCK. Tunnelbana, pendeltåg, buss och gångavstånd. Eller helst alla fyra alternativen med en gång?? Och helst inte så dyrt. Men jag önskar hjälp med fodring, uttag och insläpp. Och så vill jag att foder och strö ska ingå i hyran och ridhus är en viktig detalj. Helst får man gärna byta täcke på hästen varje morgon. Och just ja! Vi är i Stockholm. hum, med dem kraven och önskningarna är vi uppe i så där en 5000. Nästa krav! Det får inte vara för dyrt. Inte för dyrt alls. LYCKA TILL nu, Nostalgi-Kristina....
Efter en eftermiddag med min kära dator blev det en långprommis med radarparet Twiggy och nya pojkvännen Sluggo! Vi vandrade längs kungsholmens strandpromenad. Därefter kom Daniel från jobbet och jag skulle laga middag. När proppen gick för andra gången fick jag mitt i matlagningen besöka konsum och införskaffa lite säkringar. Fisken blev slutligen ätbar och såsen riktigt god.
Imorgon ska jag vidga mina vyer och kolla på lite stallplatser, förhoppningsvis besöka gamla jobbet och höra med Lindharna vad de har för sig!
/K
Hat vs Kärlek
En smart tjej sa en gång till mig att hat och kärlek ligger väldigt nära varandra. Jag är beredd att hålla med till fullo. Alldeles för många gånger tar jag för illa upp på saker som mina vänner gör eller inte gör. Det kan störa mig till vansinne. Jag kan uppriktigt sagt bli så irriterad att jag lovar mig själv att aldrig mer tala med personen i fråga. Allt som oftast viker jag mig, glömmer vad som hänt och lever vidare.
Jag tycker att det är viktigt att man..
Står upp för sig själv- att man står för vad man säger och tycker.
Är ärlig- sanning är smärtfriare än oärlighet.
Med detta vill jag bara poängtera att jag är så otroligt trött på skitsnack, på att lyssna till folks nerdervärderande åsikter och ihopsatta lögner. Jag är trött på folk som ljuger och förstör mer än de bidrar med. Jag är trött på folk som inte kan stå upp för vad de gör och tycker och allra helst för vad de känner! Jag är trött på att se folk som inte vill någonting. Om man går runt med handbromsen i hela livet då kommer man ingenstans.
Det finns bara ett rimligt skäl till att jag bryr mig. För att kärlek och hat ligger så nära varandra. För att jag älskar er men hatar det ni gör.
/K
Usch
Talesättet säger att det finns människor till allt.. oja, det finns det. Men hur kan tre ungdomar som är yngre än mig, som gått gymnasiet med min lillebror- hur kan dom stycka en kropp- dumpa den och sedan tro att de kan leva vidare som om ingenting hänt?
Oavsett om de tänker så eller ej, är detta en omöjlighet. Jag har svårt att hitta ett vettigt argument till varför de ens är värda ett värdigt liv. Eller ja, ett liv överhuvudtaget.
Må jag låta brutal. Men hur ska man kunna bli människa igen efter att ha utfört en styckning, ett brutalt mord, gått igenom sjukt många förhör och hela tiden knipit käft?
Vad i hela friden tänker man då? Återigen antar jag att de inte tänkt särskilt långt...
Tänk på alla runt om Christian.. Alla hans anhöriga, alla hans vänner, släktingar och nära.. Hur har de mått under denna långa process?
I över en månad har de levt i en ovisshet, där man efter några veckor börjat söknadet efter en kropp istället efter en människa. Men fortfarande inte varit säker på om Christian fanns vid liv eller om han blivit mördad... Nu vet man. Nu har man hittat några delar av hans kropp, nu kan de anhöriga andas ut, påbörja sörjearbetet och planera begravning.
Förbannade idioter, rent ut sagt! Ni kommer aldrig förstå vad ni ställt till med. Stackars era egna familjer, som nu dragit skammen långt upp över öronen och aldrig kommer att kunna leva avspänt i ett normalt liv igen.
Nu ska jag laga middag och snart kommer Daniel hem med vin. Sedan blir det lite mys och förhoppningsvis ingen utgång. För imorgon börjar mässdag 3. Stockholm international fairs, here we go!
Måste erkänna att det finns två starka personligheter som jag inser mer o mer att jag kommer att ha svårt att klara mig utan.
Sofia, för att hon är en så sjukt bra människa och för att vi kan prata om allt. Nu behöver jag prata och få ur mig en hel drös med känslor... o då är vi trettio mil i från varandra.
Den andra saknade individen är min lilla häst. Han ger mig energi och får mig att orka leva livet fullt ut.
Suck. Nu är hon där igen, blödiga Nostalgi-Kristina!
/K
Gott o blandat från veckan som gått!
Det nya livet startade i natt någongång strax före tolv. Anlände till ett Kungsholmen i kaos där vi möttes av piketbussar, ambulanser och brandbilar. Ett brinnande hus på parallelgatan resulterade i kaos.. minst sagt. Oberörda korkade vi upp vår campange och skålade för att fira in det nya livet.
Därefter blev det utgång och jag kände inte ens av mina bihålor. Mer alkohol kanske är det enda rätta?? Idag mår jag som jag förtjänar och bihålorna behandlar mig illa.
Igår tränade jag Pozack för Ninna och han kändes kanon fin! Det känns ännu bättre att ha den ritten i kroppen när han nu ska få vila ett tag tills jag hittat en ny bostad till honom i La Stockholmo!
I fredags träffades vi ett gäng tjejer för att äta kinamat och bara umgås. Det var mysigt och trevligt och somliga drack aningen för mycket.. själv körde jag bil och drack vatten. :)
Jag har fått hoppat in och jobbat en del i slutet av föregående vecka som tycktes gå mot arbetslöshetens tecken.. Efter att ha betat av torsdag, fredag och lördag kunde jag med gott samvete säga adjö, tack för mig nu väntar nya äventyr...
I torsdags besökte jag ett medium för att tala med mina andliga vänner. Herrejisses, det var det absolut häftighaste jag gjort i hela mitt liv. Hon läste mig som en öppen bok och talade om hur jag var som person och hur mitt liv sett ut och vilka utmaningar som nu väntade.. Allt detta utan att hon visste något om mig och mitt liv. Jag kan starkt rekommendera att besöka ett medium för en privat sittning. Det är både häftigt och givande!! Många frågetecken besvaras och saker du egentligen vet bekräftas.
Twiggy sover sött bredvid mitt högra låt och nu ska jag lägga in lite nya bilder på facebook! :)
/K
