kristinadahl

Somliga dagar önskar man att man vore någon annan, någonannanstans i något annat liv.
Idag var en sådan dag. Redan när klockan ringde kände jag på mig att jag inte borde kliva upp. Men per automatik gjorde jag det i allafall! För att jag var tvungen, för att mina hungriga hästar ville ut o se dagens ljus, för att man någon gång måste stiga ur sängen och framförallt- för att jag hade en tid på för att besiktiga bilen.
Min älskade bil, för dig gör jag allt!
Tre dagar efter att ABS-bromsarna fått nytt liv föll bommen... vindrutan måste bytas och strålkastarna likaså. Tack och god jul! Där försvann mina slantar innan jag ens hunnit njuta av dem. När jag fick besiktningsprotokollet log jag varmt och försökte att skämta bort det. När jag steg in i bilen rann tårarna. Inte för att jag egentligen blev så förvånad, för visst var det väntat. Vindrutan har gjort sitt. Mest ledsen blev jag för att jag insåg att jag inte alls har så bra flyt som jag önskar.
På onsdag blir det ny vindruta och om en monteras mina nya strålkastare. Därefter väntar ombesiktning... Älskade bil! För dig gör jag allt....

Mitt i allt detta bör tilläggas att jag har ångest över helgens bravader, att jag är besviken på mig själv som aldrig tycks lära av mina misstag. Att jag hade hoppats på att antagningsbeskedet skulle ge mig en solklar plats på Socionom programmet- reservplats med tre siffrigt nummer... ja herregud, jag måste ha fruktansvärd tur om jag tar mig in!
Dessutom är jag bitter över den gryma kylan som förstör min träning av den fyrbentespringaren!

Efter en hård och deppig dag besökte jag min kära vän Sofia, bakade pepparkakor med henne och Lilla Jonis. Det var bra medicin- nu är det som vanligt igen. För jag har faktikst ett roligt jobb, fina kollegor, underbara vänner, en älskad bil, härliga djur och tak överhuvudet! Tack för det! Älskade liv, för dig gör jag allt!

/K

Mitt liv är som en enda röra just nu. Inte helt ovanligt för att vara mig. Om två dagar får jag veta om jag kommer in på de utbildningar jag sökt. Om fem dagar avslutas mitt vikariat och jag återgår då till mitt extra knäck. De senaste dagarna har jag förutom vikariatet jobbat på både nytorp o hemtjänsten- samtidigt som jag gjort mina timmar på lundan. Även om jag vill poängtera att jag är tacksam att jag får jobba, så vill jag framhäva att jag är mest tacksam för att jag har så underbara kollegor. Utan deras pepp och trevliga bemötande så skulle det verkligen inte gå att jobba femton timmar i stöten på olika arbetsplatser. Dom som är bra är också värda guld!

Kvicksilvret ligger runt minus 20 och när vi kommer till motion av hästen så är det alla -kläder -på -metoden som gäller. Alla kläder på och vifta på fingrar o tår, ja då kan det även gå att hålla hästen i trim!

Ikväll är en historiens kväll, Anna Kristina Dahl har nämligen gjort sitt livs första pepparkaksdeg! Inte helt problemfritt förstås, för det är aldrig problemfritt i hennes tillvaro. En fas i den lilla röda stugan i Sherwood gick nämligen när pepparkaksdegen skulle tillverkas. När tvättmaskin, diskmaskin, vattenkokare, tv, data och mysbelysning skiner samtidigt o säger tydligen elen upp sig. Där var läxan lärd och från och med ikväll så ska vi nog helt enkelt inte koka tomtegröt, göra pepparkaksdeg och laga middag samtidgt. Inte här i Sherwoodskogen i allafall!
Degen står nu på kylning, men jag kan tala om att den smakar alldes perfekt. Jag hoppas jag blir en riktigt bullfarmor i framtiden :)

Nu går jag o lägger mig så att imorgon kommer lite fortare. Snart får jag som sagt besked från antagningen, o imorgon är åxå degen helt ätbar. Nam! :)
/K