Rosen,ström,sholm!
Bor hemma hos mor ett tag. Det går, men inte så bra... Vi blir osams om det mesta. Helt konstiga anledningar. Jag tror egentligen att grejen är att ingen av oss vägrar att ge sig o har så starka viljor. Ingen av oss vill lägga sig, erkänna ett felsteg o gå vidare.. Istället gräver vi ner oss i små strunt saker o så gör vi det till världens grej o sen slutar allt med att vi inte ens vet vad vi var osams om från början.
Jag hatar att vara beroende av henne, men jag bor hellre hemma o är lycklig än att bo någonstans där jag varken känner någon eller trivs.
Fuck, vad lyckligt lottad jag är egentligen!
Och jag har så fruktansvärt VACKRA VÄNNER. Ni gör mitt liv. Puss på er!
Och helgen då?
Lördagen var så jävla lyckad. Jag hade så himla roligt att det lätt var värt att bjuda på sig själv åt alla håll o kanter! För nog gjorde jag då det allt. Som vanligt när jag dricker alkoholhaltiga drycker, älskar jag min omgivning mer än någonsin. Pussade typ på halva min bekantskapskrets, o jag hoppas att det mest blev kindpussar dock! haha.. Hela kvällen var ett enda stort pusskalas. Jag gjorde inte av med ett enda öre, utan lyckades bli bjuden hela kvällen. Vet inte hur jag lyckades. Björn Rosenström spelade väl som vanligt... Hans låtar är ju lite småroliga, o han körde sina absoluta höjdare.. eh, tror jag! x)
Tuppens var fylld med folk o som vanligt finns det idioter som inte kan bete sig på fyllan. I och för sig kan idioterna inte bete sig när de är nyktra heller, men på fyllan blir de lixom mer idiot än vad de var från början. Jävla idioter, det är ett speciellt släkte!!
Brorsans kompisar o några pundarsnusk började mucka med en av mina kompisar som jag var ute med. Jag försökte prata med en normalstörd idiot, men nä... istället slutade det med att jag for i backen. Och jävlar vad oskyldig jag var! o dessutom arg som ett litet bi!
Så när min kompis blev ordentligt nedslagen i asfalten utanför entren på vägen ut, då jävlar stack det lilla biet till!
Det tråkigaste med att känna dem som inte kan bete sig är att man tycker att det är så sjukt pinsamt. FY vad jag hatar när folk inte kan hålla fingrarna i styr utan måste sabba för andra!
När jag går ut vill jag ha kul o bara älska världen. Men alla verkar inte vara av samma åsikt som mig. Tur är väl det :)
Träffade massor med nya bekantskaper under lördagen. Alltid kul med nytt o fräscht folk! :)
Söndagen spenderades i järvsö med bakfyllemat , promenad o en fika . Jag som inte dricker kaffe fick mig en liten ergidryck istället o studsade snart på stället.
Sent om sider kom min lilla carro inrullande. Hon skulle säga hejdå till mig o vi skulle kramas en sväng. Men istället kläckte hon ur sig att hon inte var så sugen på att åka ensam ner till Strömsholm. Som den räddande ängel och äkta vän jag är ; ruksade jag på axlarna och sa att jag klart kunde tänka mig att åka iväg.
00.30 klev vi ur bilen i västerås.
Idag har jag kikat på när Carro tränade dressyr och fy tusan vad dom har blvit fina tillsammans, Muffin o Carro. Jag apploderade av lycka och bara log när jag såg dem rida. Så underbart fina o vilken känsla!'
Nu är jag nyduschad, det var helt underbart. Ska laga tacos med min smula o sen ska vi se Twilight i sängen. Utan att somna!
Vi tänker åtminstonde hålla oss inne, för det var skottlossning och polispådrag här utanför för en stund sedan. När vi var till affären såg vi tre polisbilar och åkte förbi platsen och reagerade. HU, nu när vi vet vad som inträffat håller vi oss inne i (förhoppningsvis) säkerhet.
PUSSS på er! /K
En oförglömlig resa och offentliga toaletter
Klockan 06.00 på tisdag morgon lämnade jag o Pozack Örjansgården för sista gången i våra liv. Jag vände mig inte ens om för att få en sista blick på gården. Det fanns två skäl; det var kolsvart ute och det kändes inte heller som att gården hade något mer att säga.
Från alla vrår viskades det hejdå, men jag hann själv aldrig ta ett ärligt farväl. Det skadade mig inte.
Anna och jag höll oss från varandra hela måndagen. Jag hade fullt upp med packningen och hon hade nog fullt upp med att vara besviken på mig. Klockan nio var det släckt i hela huset och ingen själ syntes till. Inte för att jag brydde mig, utan mer för att jag ville säga hejdå.. När jag var tiotals mil från gården ringde jag och tackade för mig och sa hejdå o önskade henne all lycka. Som respons fick jag några hånskratt och så sa hon att jag var feg som rymde. (haha) eller not.
Jag sa att hon gäääärna fick tro det, men att fallet var som så att min kompis skulle jobba kväll och att vi var tvugna att åka tidigt.
Som svar till detta fick jag att jag skulle ha mockat hela stallet innan jag for. Jag bara skakade på huvudet.
Dagen före hade hon sagt att jag fick åka redan under måndagen om jag ville.
Har ni hört talas om schizofreni?
Nu är det nog talat om detta. Det är ett avslutat kapitel, det är historia nu. Och vet ni vad? Jag har lärt mig så mycket på den här resan.
Gårdagen tillbringades med Frida. Var i stan och åt lunch med henne och Sara.
Åt även en semla som smakade jävligt bra och massa saffran. Köpte lite förvaringslådor på dollar och försökte sedan att städa undan lite. Lyckades lite halvbra och känner att jag defenitivt inte har landat ännu. Mamma har flyttat rum med mig när jag var i Skövde. Det betyder typ att det är lådor lite här och var och att det inte finns någon som helst ordning någonstans. Känns det bra? NEJ.
Idag har jag varit o hälsat på min kära farfar. Han blev jätteförvånad när jag plingade på och stod i dörröppningen. Är DU hemma?
Jaaa, tänk för att det är jag! :)
Åkte sedan tåget till Bollnäs o vandrade runt lite tankspritt. Shoppade lite med ögonen och förlorade noll kronor. Sprang på Ellinor o Emil på stan , pratade och fikade med dem :) Sen var jag på möte med min far.
Det har varit en jobbig dag idag. Jag har gått på tre olika offentliga toaletter. Jag är allergisk mot dem. Inte bara för att dom är så jävla äckliga så att man inte vågar sitta på ringen, utan för att papperskorgen alltid är överfull av använda pappershandukar och för att det är kiss på golvet.
Men det värsta av allt... Jag hatar när folk skiter på offentliga toaletter. Det finns en oskriven regel. Man bajsar inte på offentliga toaletter. Så ÄR det bara!
Finns det ingen medkänsla för andra? Hur fräscht är det att gå in på en toalett där någon har varit och bajsat så där så det bara luktar så illa att man håller på att dö? Det är inte alls fräscht.
Dessutom är det tabubelagt att prata om det. Så jag antar att jag borde be om ursäkt?
Jag åt en saffransemla idag igen. Imorgon ska jag gå långt och rida hårt. Jag måste hålla mig i trim nu när jag för en gångs skull blivit av med babyhullet!
/Pusss!
Hejdå!
Allt kan verkligen förändras över en natt. Igår var jag stupsäker på att jag skulle vara här och jobba till den 10 december. Nu är jag stupsäker på att jag inom ett dygn sitter hemma i ett kyligt hälsingland. Och det var länge sedan jag var så här glad ! ! :)
Gick ut imorse och jobbade på som vanligt. Självklart hängde gårdagens samtal lite i luften och när Anna kom ut för att rida blev det en påtaglig tomhet mellan oss.. En tomhet som för mig egentligen inte betydde så mycket. Men för henne betydde den allt. När jag var klar med stalltjänsten och det var dags för fika talade Anna om för mig att jag kunde åka vilken dag som helst, om jag så ville. Jag fick gärna åka redan idag. (Jag nästan hoppade av lycka!)
Jag anamade genast en livlina och ringde en vän, eller jag ringde nog tre förresten! Både Stina o Frida var beredd att åka redan ikväll. Jag blev rörd, grät en skvätt och försökte beskriva hur glad jag blev för att dom lovade att ställa upp!
Fick ledigt hela dagen och har nu packat mitt lilla liv i IKEA-påsar och resväskor. Älska IKEA-påsen, den rymmer tamigfan nästan allt! Den är inte bara superbra i stallet, den funkar som tvättkorg och flyttkasse med. Tummen upp för Ingvar Kamprad!
Vid 14-tiden kom Bekk och hämtade upp mig. Har inte träffat henne sen jag flyttade från Linköping, så visst hade vi att prata om. Vi åkte in till Skövde och åt middag och bubblade lite. Sen lämnade hon mig återigen på Örjansgården där stämmningen var ansträng till bristningsgränsen.
När jag hoppade ur bilen smögs det bakom gardinen och jag såg några ansikten skymta bakom glasrutan.
HALLÅ? När blev jag en gangster bara för att jag inte klarar av att stanna kvar här på gården?!
Nu har jag packat både mina och Pozacks saker. Jag är nästan klar. Mina damer är snart i Västerås och har då åkt halvvägs. Jag väntar med spänning. Stina och Frida turas om att köra medan Jessica är jokern som har uppgift att hålla den körande vaken. Jag är ordlös. Dom åker nästan 100 mil på 24 timmar bara för min skull. . Hur ska jag någonsin kunna tacka dem? När jag får körkort är jag dem trollbunden för livet!
Dags att tömma kyl och frys! Hur gör man det på bästa sätt? Jo, man lagar mat! Massor med mat tillochmed. Så där mycket så att det ska räcka till 4 hungriga flickor på roadtripp.
Till midnattslunch serveras lax och klyftpotatis med kall creme fraichesås. Efterrätten kommer att bestå av gammaldags gräddglass gjord på äkta grädde. Och sen jävlar ska vi sova!!
Under roadtrippen blir det kyckling o bacon sallad med bröd i mängder!
Hästen lär dock förbli hungrig, jag har inget hönät och resan tar nog 6 timmar. FY vilken dålig hästägare jag är.
Twiggy sover sött och jag ska återgå till mitt matlagande.
SKÖVDE, Tack o Hej!
Pusss K
Om ni bara kunde förstå hur glad jag är!
Tänk , vad fort allt kan ändras. På några få microsekunder kan allting bara vändas uppochner... Jag säger som Skorpan i Bröderna Lejonhjärta; "Jag ser ljuset..."
Ända sedan jag började jobba här i Skövde har jag förstått att hästskötaryrket inte är något för mig. Jag är ledsen, men så är det faktiskt. Jag vill arbeta med människor, hjälpa människor.
Hästarna har alltid funnits i mitt liv, och det kan de vackert få fortsätta göra. Men jag klarar inte av att bo på en gård och umgås med bara dem. Det funkar inte riktigt.
Så därför gott folk... Så åker jag o Pozack från Skövde den 10 december.
Alternativt tidigare, vilken dag som helst.. det beror på min arbetsgivare som är djupt besviken på mig och helst vill att jag ska åka iväg så fort som möjligt. Självklart får jag dåligt samvete för att jag inte klarade av att vara här fram till nästa höst.
Men för en gångs skull måste jag sätta mig själv i fokus. Jag har fram till den 17 januari på mig att fixa körningen, efter det måste jag göra om teorin.. o det gör jag inte! så nu ska jag satsa på mig själv! Göra det jag verkligen vill för stunden. Vilket alltså innebär att jag flyttar till Hälsingland en sväng igen . Det känns så himla bra just nu. Jag har aldrig känt så mycket för någonting. Jag känner att det här är helt rätt. Jag ska inte vara här.
När jag har körkortet i handen bär det av igen. Till ett trivsammare ställe. Till ett ställe där jag känner folk. Till en stad med människor. Man lär sig av sina misstag, o tur är väl det :)
Den här resan har gjort mig gott. Jag inser verkligen nu vad jag ska kämpa för. Vad som är värt någonting och vad som man kanske bör undvika.
Jag har dessutom insett vilka människor som verkligen finns där , o dom ska fortsätta att finnas där. För utan dom kommer jag aldrig att vara jag , aldrig någonsin.
Så många som är villig att hjälpa en, som inte bara sträcker ut en hjälpande hand, utan som kommer med hela famnen. Det är just famnen som behövs i det långa loppet!
Mina vänner är fina vänner. Jag älskar er allesammans, på heder och samvete! Både Frida o Stina har erbjudit sig att köra hela vägen ner med transport och hämta mig och hästen och några spillror av mitt lilla liv som jag har här. Jag kan inte göra annat än att önska att alla hade sådanna vänner som jag har. Jag blir rörd för att ni alltid finns där, för att ni alltid låter mig vara ledsen när jag behöver vara ledsen och skrattar med mig när jag är glad. Ni förstår inte hur mycket ni betyder. Jag kan inte ens sätta ord på det!
<3
/K
En djävulsk vecka.
I söndags morse tog jag tåget från skövde till mora , en underbar resa! Det är helt sant, för det var så skönt att bara sjunka ner i sätet och slappna av, omgiven av människor. Från Mora tog jag och Twiggy länsbussen som skulle ta oss till Sveg. Vi var framme någon gång efter 18.
Måndagen ägnades till körlektioner och teoriplugg. O dessutom umgicks jag med Emma. Kunde knappast bli bättre :)
På tisdagen klev jag upp i ottan för att hinna med att plugga teori in i det längsta. Klockan 9 gjorde jag teoriprovet och blev godkänd!
Jag kände mig helt upprymd och lycklig. Och faktikst så var jag aningen stolt över mig själv :)
Körningen, å andra sidan , gick inte alls bra. Det kan ju bara gå på två sätt och för mig så blev det tyvärr inget körkort. Med mitt flyt kunde jag väl inte förvänta mig att det skulle gå bra heller.
Att inte klara körkortet är för många säkert det värsta man kan göra, ungefär. För mig är det värre än så.. Jag såg hela min framtid glida nerför en avgrund. . .
Om det inte har framgått så kan jag tala om att jag inte alls trivs här på gården i Skövde. Hästarna är fina och familjen är trevlig. Men vad tjänar det till när jag sitter här, dag ut o dag in, utan att kunna ta mig någonstans?
Jag känner ingen här , o det visste jag ju redan när jag flyttade ner. Men jag trodde inte att jag skulle blir SÅ HÄR ensam. Jag var naiv och tänkte "jag som är så framåt av mig o har så lätt att träffa nya människor, jag kommer inte ha några som helst problem , jag kommer få nya vänner......." Eller hur? O var ska jag hitta dom då? I sadelkammaren? I fodervagnen? Varför inte i ridhuset?!
Jag hade lagt alla bekymmer på körkortet, för jag tänkte att när jag väl har körkort är det ju ingen match! Då kan jag ju åka iväg för att träffa kompisar. Jag kan börja plugga på högskolan, gå på valpkurs och åka o dansa. För någon stackars människa ska jag väl träffa?
Men vad hände? Jo, allt seglade iväg o kvar blev jag. Vilse i mina egna tankar.
Tanken att jag skulle ta tåget tillbaka fick mig att önska att jag inte fanns. Åh nej, inte en gång till. Jag gör det bara inte!!
Jag kom hem till Simeå sent på tisdags kvällen. Så där sent så jag bara hann säga ; "hej o god natt" o klappa på vovven lite grann!
På onsdagen åkte jag ner till stan o träffade Frida. Det var verkligen behövligt, hon gav mig lite energi och kärlek som jag varmt tog emot. Jag impulshandlade lite grann. Ni behöver inte tro mig, men jag köpte faktikst en tunika utan att kolla på prislappen.. Jag fick lite panik när jag kom till kassan o insåg att den inte var så billig. Kände att jag verkligen var värd den allafall, så jag log o betaldade.
Sent på eftermiddagen kom min faster o hälsade på som hastigast. Vi hade ett allvarligt samtal om mig o mitt liv o jag insåg att jag inte kan ha det så här... Jag grät några timmar o sen sminkade jag upp mig och åkte på tranan för att äta med Sandra, Viola, Johan, Krister o Steffi med pokjvän. Efter 2 öl o masa god mat kändes livet lite lättare.
Det blev en tidig kväll för oss alla. Men fyy vad kul vi hade! Det var så skönt att få skratta o umgås o bara hadet bra! Jag fick nästan träningsverk i magen.
På torsdagen åkte jag med faster-Berit till hudik för att uträtta lite ärenden. Vi hälsade på min mormor åxå. Hon kände igen mig, men visste som vanligt inte vad jag hette. Stackars mormor.
På vägen hem bjöd Berit på middag o sedan åkte vi vidare till Arbrå för att hälsa på farfar . Först sprang jag in o hälsade på Britta som precis fyllt 93.
Hann precis kramas lite med farfar när min arbetsgivare ringde och ville att jag skulle börja jobba klockan 6 nästa dag.
Jag tittade på klockan och sen bröt jag ihop.
Halv sju. Jag hade alltså mindre än 12 timmar på att ta mig ner till Skövde. Suck.
Tre timmar senare satt jag på tåget, på väg ut ur hälsingland. Bort från den värme jag är i akut behov av.
Väl framme i Gävle hade jag ytterligare tre timmar väntan att se framemot. Det var de tre längsta timmarna i hela mitt liv. O de absolut tråkigaste.
Jag blev dessutom utslängd från väntsalen av en securitas vakt vid tolvtiden. Då stängde tydligen väntsalen. Jag tittade oförstående på henne o frågade var jag skulle vänta fram till avgång klockan 02?!
Hon sa att jag kunde titta om någon resturang var öppen. Men jag hade ju Twiggy med mig, så vi tvingades vänta utomhus. Jag hade 3 procent batteri o det regnade. Minuterna gick sakta.. VÄLDIGT sakta.
Klockan 4 var tåget framme i stockholm och jag hade nästan tinat upp. Jag var fortfarande ganska kall om fötterna.
Mellan 5 och 7 sov jag lite , o sedan började jag jobba.
Det var nog den längsta dagen på hela året. Jag gick runt med mungiporna nedanför hakan o passade på att gråta flera gånger när ingen såg på.
Dessutom var det Lussan träningar hela dagen. Så det var svårt att få tillfälle att gråta. o ännu svårare att le.
Idag är det en ny dag. O jag mår så mycket bättre! Jag hr nya planer för livet o även om de inte kan tas i bruk på en gång känns det som att det är ljusare i mitt liv nu!
Jag har skrittat alla tävlingshästarna idag. Nu ska jag gå ut o ta in hästarna o så ska jag rida Pozack o longera Laritza. Sen ska jag fira mitt nya liv med tacos o dansbandskampen.
MOT SHERWOODSKOGEN!!!
(Jag sa ju åt er att inte läsa)
Pusss!
Tisdagen den 17 november 2009 , en oförglömlig dag?
Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.
I´m proud , more or less!
Jag kan om jag vill!
Imorgon ska jag åka hem. Jag är grymt laddad, jag saknar till och med min mamma! Har inte varit hemma på en månad och det dröjer nog ytterligare en månad till jag får komma hem nästa gång igen. Jag längtar efter att få sova i min säng igen. Tillsammans med min kära hund :) Nu kanske ni tycker att detta låter mystiskt, för detta är något jag "borde" göra varje kväll... ska be att få tala om att jag varje natt spenderar min tid i NÅGONANNANS SÄNG och min jycke sover själv i sin egna säng nedanför min säng (som nu faktikst inte råkar vara min säng). Det går bra faktiskt, och jag är mer stolt över mig själv än över henne. Varje gång hon studsar och försöker klättra upp till mig putar jag ner henne, hon accepterar och det svider i mig! Aj, fan! Egentligen vill jag ju gosa med henne som bara attans, men jag ska nu uppfostra henne till en duktig vovve, och en duktig vovve sover inte i sängen. Även om det är någonannans säng den sover i. En duktig vovve får inte mat vid bordet , en duktig vovve skäller inte, en duktig vovve sover inte mellan lakanen. En duktig vovve skapas av en duktig ägare. Det är ju inte hunden jag uppfostrar egentligen, utan det är ju min diciplin jag överför på hunden.
Nu slår jag ett slag för de duktiga ägarna genom att bli en själv!
Hmpf, good luck!
Jag har fjärilar i magen, hjärtat slår dubbla slag. Det bara måste bli som jag vill, för annars kommer jag att bryta samman!
Jag säger som Carolina af Ugglas; "Snälla, snälla, snälla...."
One vision, one mission!
/K
Tamagotchi
Egentligen var det kanske en riktigt bra grej det där med tamagotchi. Så man skulle träna upp sina färdigheter ordentligt innan man skaffade djur. Tamagotchin skulle matas och den skulle sova och stimuleras, precis som ett husdjur. Enda skillnaden var att tamagotchin styrdes med batterier. Det är det väl inte alla husdjur som gör. Får vi hoppas! :)
90-talet, var tog du vägen? Jag saknar tamagotchi-tiden, och att byta spicegirls bilder, eller varför inte NHL-kort? Pokémon var aldrig min grej, inte manga heller. Men disneydax och tamagotchi. Tiden går så fort. Var det verkligen 13 år sedan?!
Pozack var verkligen fin idag. Ska jag våga hoppas att det håller på att vända nu? Eller kanske ska jag se det mer som att det bara är ren tur? Det skulle inte kännas lika hårt om det blir bakslag då...
Imorgon blir det upp i ottan, stallet först sen går tåget till Mora klockan halv 10. DET SKA BLI VÄLDIGT SKÖNT ATT FÅ KOMMA HEM , OM BARA FÖR EN STUND.
Sleep tight!
Pusss!
Fredagen den trettonde november
Om man säger fredagen den trettonde november till mig... då kryper det kalla kårar längs ryggraden. Jag är skrockfull, ooja!
Idag har det gått exakt 11 år sedan jag träffade på döden på riktigt. Det var en kall o mörk fredag den trettonde och vår katt blev jättedålig under kvällen. Pappa ringde till en jägare i byn som kom och sköt ihjäl den lille kissen. FY! Vad rått o kallt det låter. Och det var väl så jag kände jag också. Åtta år var jag, och jag tyckte redan då att världen var orättvis!
Jag minns att vår faster hade kommit för att passa oss medan pappa och jägaren gick iväg med katten. Trotsig som jag var sprang jag ut i snön och såg den lille ligga där i en liten livlös hög, omringad av sitt eget blod. Det var en sorglig syn, och jag minns den än idag.
Dagen efter begravdes katten i en skogsdunge intill huset. Vi hade en liten cermoni , jag , pappa och min lillebror. Vi hade till och med snickrat ihop ett kors; och jag minns att vi skrev datum på korset och någonting i stil med att hon skulle vila i frid.
"Fredagen den trettonde november 1998"
Så visst är det sant , det tror jag absolut. Att fredagen den trettonde är en extra olycksdrabbad dag. Särskilt fredagen den trettonde november.
För mig har dagen åtminstonde gått hyffsat bra. Släpade mig ur sängen, som vanligt. Jag kan verkligen inte kliva upp. Det är så jäkla skönt att ligga kvar under det varma täcket! Suck.
Har skrittat fram och av hästar till Anna och så har hovslagaren varit här och skott hästarna. Åh DAMN vilken karl !! Han läste både mig och hästarna som en öppen bok. Jag har aldrig någonsin , och då menar jag verkligen ALDRIG stött på en sådan människokännare någon gång! Jag blev gråtfärdig när han berättade för mig hurdan jag var som person. Det hade han märkt redan när han klev in i stallet. Jag vet med mig själv att jag också har lätt för att känna hur människor fungerar , men jag har aldrig stött på något liknande. Helt makalöst. Och häftigt. Sån upplevelse. Och gissa vad jag klckte ur mig? "Åh, du är grym! Jag önskar jag kunde fråga efter autograf".. VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?!!?! Är det något man frågar en människa man aldrig träffat tidigare? Jag önskar jag kunde säga nej, men jag talar först och tänker sen. Och det är jag väl göra för all framtid, det är lixom min grej.
Nu ska jag förbruka dagens livlina, jag ska nämligen ringa en vän! Inte vilken vän som helst. Världens bästa vän , Carolin! Men först ska soporna slängas och hunden kissas. Sen ska jag sova som ett barn. Ha en trevlig fredag den trettonde nu, Pusss och god natt/ K
Toppen Torsdag!
Idag är ingen vanlig dag, nej idag är ingen vanlig dag för idag har det varit en snöig dag, hurrahurrahurra!
:)
När jag vaknade var det vitt. Oj, så jag överdriver. Det var nästan vitt allafall.. Eller mer så där så man nästan inte kunde se att det var grönt allafall. En tunn liten hinna, några ynka flingor. MEN, så ljust det blev! O så friskt det blev. Det var en härlig känsla. Nu vill jag ha jul!
Pozack var verkligen hur fin som helst idag. Jag är så nöjd! Han spårade fint och var lagom fin i formen under hela passet! Galoppen var magnifik och skänkelvikningarna var okej. Han visade knappt några tendenser till protest.
Som tack för det ska han få lite vila imorgon. I och för sig så känns det bra att ge honom vila fredagen den trettonde november, jag menar. Jag vill inte att det ska hända oss något, så jag föredrar den säkra sidan!
Efter lunchfodringen åkte jag med Anna o Selma till den stora meteropolen ; Skara. Där bjöds det på fika och sedan en tur till Skara ridsportsbutik. Så kul att gå runt och titta och köpa med ögonen. Nåväl, Twiggy fick både nytt halsband och ny leksak. Själv köpte jag mig ett par vantar nu när det tydligen är på väg att bli vinter ? :)
Filmade när jag red Laritza idag också, hon har aldrig gått så dåligt. Det var lite synd. Eller kanske är det bra, för min del. Betyder kanske att spekulanterna avstår och att Laritza stannar ett tag till. Inte mig emot, som sagt.
Idag stekte jag pannkakor till middag. Inte för att det är torsdag, utan mer för att jag fann att både mjölken och äggen gick ut den 11 november. Tydligen stod båda kvar i kylskåpet, så jag snodde ihop en liten smet.
Nu är jag mätt och belåten , snart ska jag slänga huvudet på kudden och drömma en fin dröm. Känner att det är så dags med en sån dröm nu. Varje natt vaknar jag av att jag drömmer om otäcka saker. Oh fy tusan vad jag ska drömma sött inatt!
/K
Stocholm, -winnerbäck
Söndagen saknade sovmorgon , men vad gjorde det när det bjöds på farsdagsfrukost med nybakade scones och nygräddade amerikanska pannkakor?
När alla var mätta och belåtna cyklade vi till Älvsjö för att gå på Stocholmsmässan. Vi hade alla ställt in oss på att gå på matmässan och prova viner. Men vi gav upp när vi insåg att det var 20 årsgräns. TYYYYPISKT!
Vi gick istället in på hälsomässan och den var verkligen hur bra som helst. Sammanfattningsvis så kan man säga att jag rodde drygt 400 årtag på 90 sekubnder föratt vinna en Ipod, lyckades inte slå rekordet på 408 och vann alltså ingen Ipod. Utmande Louise i en duell vem som kunde tänka minst och därmed förflytta ett föremål. Tro det eller ej, men JAG vann. Hur fan det gick till vet jag inte? Jag som tänker så det nästan brusar i hjärnan mest hela tiden :)
Klockan 20.00 den 8 november 2009 skulle vi se Lars Winnerbäck i Annexet. Mötte upp Fia och Daniel före o tog en fika. Skarpt besvikna blev vi när konserten ställde in precis före insläppet. SUCK! Jag som längtat o längtat för att få se min Lars. FUCK! Ny konsert den 14 december , den som väntar på något gott...
Hästvärlden är en underlig plats. (För att byta ämne lixom).. Idag träffade jag en kvinna från överklass världen som frågade mig hur högt jag hade tävlat på ponny. Jag svarade då att min ponny bara startat en klubbtävling och att jag själv förutom klubbnivå bara ridit en lokal dressyr på storhäst. Kvinnan tittade chokerat på mig och bakom det tunna flinet kunde jag nästan ana att hon gapade..
Vad fan, tänkte jag . Är det nu jag ska be om ursäkt för att min morsa inte köpte en ponny till mig för 300.000, körde mig land och rike runt för att komma till tävlingar och betalade dyra träningar flera gånger i veckan ?!?
Jag har fått kämpa varenda dag för att överhuvudtaget kunna ha häst. Jag är tacksam för att jag fått haft chans att växa upp med hästar runt mig. Ska jag dessutom vara otacksam och besviken för att jag inte är tillräckligt bra, ja .. då är det nog dags att säga god natt.
Från det att jag var 11 år klev jag upp före skolan och släppte ut hästarna och skötte stallet. Efter skolan red jag och skötte hästarna till sent på kvällen. Oavsett väder eller vind eller hur lågt kvicksilvret befann sig på termometern stretade jag på och motionerade mina hästar. Det är klart att jag önskar att jag hade haft chans att få träna o rida någon utbildad häst. Jag red mest oinridna ponnyer och avdankade avelston. Att jag är där jag är idag har jag bara mig själv att tacka. Och mina tränare förstås! Som jag dessutom betalat ur egen ficka.
Jag säger inte att alla duktiga ryttare har sina föräldrar att tacka, men på ett eller annat sätt så finns oftast både ekonomi och engagemang från föräldrarnas sida.
Jag får nöja mig med det sistnämnda, TACK mamma!
Nu ska jag plugga till ögonen blöder och huvudet ramlar av, sen blir det bonde of course!
Ha det gott , Pussss! :)
Chokladkakor o laser
Idag har jag impulshandlad, på ICA. Jag gick bland mathyllorna och plockade bland de varor som jag behövde. Vilka i och förs sig var ganska många eftersom kylskåpet nästintill var tomt. åh, vips där låg den. En 180 grams chokladkaka med smak av vinter. Jag sneglade lite på den och innan jag visste ordet av låg chokladkakan i min korg. I samma sekund som jag skulle övertala mig själv att lägga tillbaka den hade jag ställt mig i kassakön. Försäljningstrick! Placera godiset nära kassan. Hmpf!
När jag kom hem var jag spänd av förväntan. Jag slet upp chokladen och stoppade en bit i munnen. Tyvärr så smakade det först ischoklad och jag höll på att baxna innan jag svalt alltsammans. Började febrilt att leta efter kvittot. Men var skulle det leda? Kan man lämna tillbaka en chokladkaka med bruten förpackning? Tveksamt. När jag var inne på bit nummer 2 tyckte jag dock att det smakade riktigt bra. Marabou gör sällan misstag.
Pozack var knäpp idag. Jag önskade att han skulle skena in i ridhusväggen och ta livet av sig. Tyvärr gjorde han aldrig det. Möjligen kan han ha lite ont i kroppen sen igår när han fick en laserbehandling. Tråkigt nog måste laserkvinnan ha missat att hon skulle behandla hjärncellerna, för det är väl där problemen sitter? Och i ländryggen. Och i ryttaren förstås.
Det var rena rama laserdoomet i stallet igår. 5 hästkrakar behandlades och nästa gång hon kommer ska jag också få smaka lite laser. Det skadar nog inte. Min rygg lever sitt eget liv där bak. Så lite laser på den så kanske den sitter som den ska :)
Onsdagen var helt makalös. Hans kom hit strax efter fyra och snart hade vi bestämt både middag o bio innan jag hunnit planera klädsel. Det var underbart med lite sällskap :) Efter lite om och men lyckades vi till slut hitta biosalongen och fjäskade oss in 10 minuter sena. Filmen var störtskön. Längesen jag fick skratta så mycket. Det var skönt. Och det lättade verkligen! Därför rekommenderar jag bröllopsfotografen till alla som känner sig ledsna och deprimerade i höstmörkret.
Igår gick jag in på mixmegapol.se och nominerade min pappa till deras "grabbplan" till new york i december. Jag hoppas att min nominering ger resultat så att han får en plats på planet. Skulle kännas bra på någotvis.
Imorgon åker jag till Stockholm. Ska bli så härligt att komma iväg från gården. Klä sig i något annat än ridbyxor och få lukta lite parfym. Dessutom får jag träffa Louise med familj och förhoppningsvis även Danne :)
Nu ska jag studsa in i duschen! Hoppas ni får en mysig fredagkväll allesammans , Kram på er !
Blåååsig onsdag
Twiggy ligger för närvarande i mitt knä o sover. Hon är så söt , så där söt så man blir alldeles varm o lycklig när man ser på henne. Det är underbart med våra kära djur! :)
Tyvärr lyckas jag allt mer sällan att genomföra mina planer. Jag vet inte varför jag blir så besviken , men jag tror att det bottnar i att jag blir så lycklig när jag får bra idéer och blir så ivrig inför att genomföra dem! Den planerade hemresan v.46 är förskjuten. Det blir ingen partyhelg i Hälsingland. Istället ska jag åka till Härjedalen o umgås med Emma :)
Landar hemma i Simeå på tisdag någon gång o åker iväg igen på torsdagen. Innebär att jag har mindre än två dagar på mig att hinna göra allt jag vill. Långt i från vad som behövs. Men så är det !
Är ju allafall hemma på onsdagen o då ska jag försöka se till att komma ut på krogen en sväng :) Jag behöver supa skallen på plats!!
Usch, nu snöar det utanför fönstret, i takt med båsten. Hur kul känns det ? Är ledig nu i eftermiddag o det känns väldigt bra! Ska gå ut i det underbara vädret o leka med Twiggy. Hoppas hon blir ordentligt trött :P
Sen måste jag städa undan lite o ta en dusch. För sen, gott folk. Då kommer Hans o hälsar på :)
På väg mot bättre tider alltså. Kristina ska få sällskap :D
På lördag bär det av till Stokholm och familjen Lindh. Det kommer bli fantastiskt! Jag vet det, för dom är fantastiska hela bunten ;) O så väntar Lars Winnerbäck på söndag o sen tillbaka till Skövde igen på måndag.
Nu måste jag börja ta tag i allt som ska göras innan Hans plingar på dörren.
/K
Om en tid som går o aldrig kommer igen
Jag är så otroligt tacksam för året som gått. Inte för att det är helt slut, utan bara för att jag nu insett att jag har haft det fruktansvärt bra! Jag har haft bara bra folk omrking mig , och jag har bara gjort roliga saker. Livet var verkligen en fest , på riktigt. Varje helg bestod av ett krogbesök eller en tripp till Hudiksvall för att slå klackarna i taket. Hujedamig vilket år jag haft. Sista året på gymnasiet kommer jag aldrig att glömma. Då menar jag inte med tanke så skolgången, för den var nästan meningslös. Jag menar allt runt omkring.
Åren på vreta kommer jag aldrig att glömma. Gymnasietiden var verkligen en resa för livet. O jag saknar den resan, trots att jag varje dag ville att den skulle ta slut. Nu när det är över alltsammans, nu när man är ute i den kyliga verkligheten- då vill jag tillbaka!
Jag vill tillbaka till den tid då man inte behövde kämpa för någon annan än sig själv. Jag vill tillbaka till den tid då man var omringad likt en mur av vänner. Jag vill tillbaka till tiden av fest o skratt. Jag vill tillbaka, uppleva allt igen och uppskatta det med större möda!
Jag vill ta vara på den tid jag har, men det känns inte som att jag riktigt vet vad det är jag ska ta vara på. Jag vet att jag måste ta vara på mina vänner, dom som betyder mer än allt annat i världen.. dom som jag är så himla dålig på att hålla kontakten med. Tack för att du finns och hjälper mig, facebook!
men sen då...?
Det känns som att jag står o trampar på samma ställe.
Jag vill inte att tiden ska rinna iväg , jag vill vända på timglaset. Jag vill stanna tiden o leva nu!
Även om det aldrig kommer att kunna bli som det var då vill jag leva ett händelserikt liv omgiven av dem som jag älskar. Det är jag förvisso. Men jag saknar så mycket.
När man är ensam hinner man träffa så många tankar som man aldrig hinner med att träffa annars. Man funderar o diskuterar med sig själv , man skapar problem o löser andra.
Nu vet jag vad jag vill. Jag har samma vision nu som då, men nu vet jag att jag ska se till att det blir verklighet av drömmen. För första gången på länge vet jag precis vad jag ska göra, men inte nu. Det är för tidigt nu.
Men så snart jag känner att tiden är inne ska jag tillbaka till skolbänken igen. Sen ska jag ut i världen.
Jag trivs med det jag gör. Jag trivs här. Men jag trivs inte att sakna mina vänner. Det är svårt att skapa kontaktnät när de enda levande varelserna jag träffar är hästarna. Idag har jag inte ens sett en människa. Eller jo, förresten. Jag såg en reflexklädd man som gick förbi nere på vägen under eftermiddagen. Jag har sett några bilar passera. men annars har det varit rätt lugnt. Och det är det som är problemet. Det är för lugnt.
Imorgon är det måndag , vilket betyder att Anna har träningar. Skönt. Då kommer det folk hit.
Jag har en date på G. Så snart Klara har gjort sin tenta ska vi ut på krogen. Det känns lovande. Även om Twiggy o Ensamheten är trevligt umgänge så är de inga jag känner att jag kan ta med mig på krogen.
Nej huua, hörrni. Vad deprimerande det låter. Nu ska jag försöka hämta lite inspiration o gå ut o rida dressyr på Pozack. Sen ska jag ta in hästarna och göra kväller. Tänkte klä ut mig till "ReflexBert" ikväll och ta en längre promenad med Twiggy.
Tack för alla fina minnen från 2009! I will never forget.
/K
