kristinadahl

Den här tiden på året är magisk! Att få vakna upp, klä på sig vinterjackan, gå ut med hunden & inse att vinterjackan är alldeles för varm. Att det är överskattat att ha fårullsskor & fodrad jacka.... Det är också obeskrivligt att se den första bara marken & vandra på asflat. Därför kan jag nästan med flit gå i mitten av vägen, bara för att få känna asfalten under fötterna istället för is & snö. Jag fullkommligen älskar den här tiden på året. Det är nu vi är så tacksamma & glada för plusgrader & solsken. Om två månader är vi besvikna om det är molningt & besvikna om vi måste ha jacka på oss överhuvudtaget. Tacka vet jag våren, då blomstrar inte bara naturen- utan också vi människor!

Det enda stora minuset med den här årstiden är allt hundbajs som tinar fram efter gatorna. Fruktansvärt äckligt, tycker jag som också är hundägare. Jag tillhör den tappra skaran hundägare som plockar upp efter min hund, som alltid har minst en påse med mig på varje promenad.... för jag har liksom lärt mig med tiden att hunden vill göra sina behov när den kommer ut....

 

Idag pluggar jag hemma sista gången på den här kursen, imorgon är det tenta & sen har jag påsk-weekend innan nästa kurs påbörjas :)

Så nu ska jag göra ett djupdyk i psykologi-boken... Kanske ska jag sätta mig ute i solen på uteplatsen och läsa med brillor på. För det är ju så underbart fina vårdagar nu.... :)

 

/K

Sitter nu, sådär lagom nöjd över mig själv, uppkrupen i soffhörnet med mysbrallorna på. Idag stod föreläsning på agendan och sedan jag kom hem har jag hunnit både ett core-pass på gymmet och en långprommis med min glada lilla jycke. Lagom nöjd är jag också för att jag klarade mig genom förra kursen, domen kom igår & jovisst, jag klarade det allt! Hittills har jag fixat alla tentor och uppgifter utan komplettering, men erkänner att jag nog kommer se det som ett nederlag att få göra om. Det hör till och är väl en lärdom i sig. Känns rätt skönt att den där betygshetsen som infann sig i mig under både grundskolan och gymnasiet äntligen verkar ha gett sig iväg. Är liksom förbannat nöjd över mig själv som numera är nöjd bara jag är godkänd! Jag anstränger mig till det yttersta och är väl ungefär lika ambitiös som innan, men tror inte längre att världen kommer att gå under om jag någon gång skulle råka kugga mig i någon kurs. Vet inte om det kallas mognad, insikt eller bara ren lathet? Men jag är i allafall nöjd och tycker att det känns störtskönt :)

 

 

Efter att mina föredetta kollegor påpekat att jag såg "välmående ut" häromdagen när jag var in och jobbade, hittade jag helt plötsligt värsta träningsmotivationen! Blev först lite obekväm över kommentaren, även om kollegan snällt förklaradde att jag såg "frisk, sund och snygg ut"... haha... När jag slutade springa i hemtjänsten i maj, blev sambo, bytte jobb, började plugga, slutade stressa och började fika oftare i kombination med att jag blev hästlös så kan jag mycket väl ha lagt på mig något kilo.. Gymkortet har inte heller använts så flitigt som jag önskade, men nu har jag redan hunnit med två pass och fyra längre promenader sedan jag fick höra om mitt "välmående" :) Nu är jag rätt nöjd med min kropp idag, vet att jag äter lite för mycket av det goda här i livet och vet att jag nog borde träna lite intensivare. Så jag ser denna kommentar som en spark i baken, skär ner på godiset, klämmer in ett pass till träning i veckan och siktar mot en lite mer slimmad figur innan bikinin ska träs på! :)

 

frid & fröjd/K

Igår kväll dukade mor upp till middag och bjöd hem mig & Johan och Olov med sambo. Helt otroligt att vi blivit vuxna och sambos. När hände det liksom? Tyckte att det var alldeles nyss som vi låg och slogs på golvet jag & storebror... men tydligen har det hänt en del. Ibland undrar jag själv när jag blev vuxen? Pratar fortfarande i termer som "när jag blir vuxen....". Men jag har ju stått på mina egna ben ett bra tag nu och jag har skaffat mig några extra lager skinn på näsan. Jag är bilägare, ekonomiskt oberoende, jag har mina egna åsikter och jag håller på att utbilda mig till det jag önskat så länge. Måste väl snart inse fakta och erkänna att jag också blev stor en dag... men inuti mig finns det nog alltid en liten tokig flicka som vägrar att bli vuxen, henne ska jag hålla hårt i :)

 

Idag var det en sådan där härlig "glida-omkring-och-bara-göra-fina-saker-dag". Gav järnet och fixade vår gruppuppgift igår, så idag fick vi en sådan där välförtjänt fin dag! Började den på bästa sätt ovanpå hästryggen, sedan hälsade jag på Sofia och åkte sedan till Kattis för promenad med Karin, Kattis & lille Loke.

 

Ikväll blir det en lugn kväll, Johan tränar och jag ska förbereda mig för redovisning på högakolan imorgon! För som sagt... jag blev ju stor till slut.

/K

Har firat min 23-årsdag i dagarna tre. Att fylla år nuförtiden känns mest som en milstolpe. Är rätt nöjd med allt som det är nu & känner inte att jag behöver bli så mycket äldre. Klokhet och visom är väl sånt som alla strävar efter & en stor dos av det vill jag allt ha! :)

Idag har jag ruskat buss till hudik & arbetat med grupparbete med min studiegrupp och haft föreläsning... Äääntligen en intressant kurs som berör de vi kommer att arbeta med!!! Tack gode gud för det. Trodde nästan att jag höll på att tappa fotfästet där bland alla forskningsmetoder & klassiker.. HU. Hade nog aningens för stora förhoppningar om att studera på högskola. Att det är klurigt och annorlunda var ingen nyhet. Men trodde faktikst att det skulle vara mer pedagogiska föreläsare o mer givande innehåll i föreläsningarna. Tänker att det kommer att dyka upp och väntar tålmodigt vidare :)

Våren är här också och jag svämmar över av vårkänslor. Min Johan blir finare och finare för varje dag och jag tror nästan jag är nykär på nytt!

 

Imorgon är jag ledig, utan ångest över något plugg... Bara ledig och ska njuta med Sofia & rida häst på eftermiddagen. Imorgon är det också kvinnodagen och årsdagen av mormors bortgång. Fina, lilla mormor. Så glad att jag hann dit och ta farväl, men man glömmer aldrig känslan när man går och vet att det är sista gången man ses. Fy vad det värker i hjärtat...

Livets gång.

Man lever bara en gång, därför tänker jag försöka få ut det bästa av mitt..

 

/K