Älskade bil, för dig gör jag allt!
Somliga dagar önskar man att man vore någon annan, någonannanstans i något annat liv.
Idag var en sådan dag. Redan när klockan ringde kände jag på mig att jag inte borde kliva upp. Men per automatik gjorde jag det i allafall! För att jag var tvungen, för att mina hungriga hästar ville ut o se dagens ljus, för att man någon gång måste stiga ur sängen och framförallt- för att jag hade en tid på för att besiktiga bilen.
Min älskade bil, för dig gör jag allt!
Tre dagar efter att ABS-bromsarna fått nytt liv föll bommen... vindrutan måste bytas och strålkastarna likaså. Tack och god jul! Där försvann mina slantar innan jag ens hunnit njuta av dem. När jag fick besiktningsprotokollet log jag varmt och försökte att skämta bort det. När jag steg in i bilen rann tårarna. Inte för att jag egentligen blev så förvånad, för visst var det väntat. Vindrutan har gjort sitt. Mest ledsen blev jag för att jag insåg att jag inte alls har så bra flyt som jag önskar.
På onsdag blir det ny vindruta och om en monteras mina nya strålkastare. Därefter väntar ombesiktning... Älskade bil! För dig gör jag allt....
Mitt i allt detta bör tilläggas att jag har ångest över helgens bravader, att jag är besviken på mig själv som aldrig tycks lära av mina misstag. Att jag hade hoppats på att antagningsbeskedet skulle ge mig en solklar plats på Socionom programmet- reservplats med tre siffrigt nummer... ja herregud, jag måste ha fruktansvärd tur om jag tar mig in!
Dessutom är jag bitter över den gryma kylan som förstör min träning av den fyrbentespringaren!
Efter en hård och deppig dag besökte jag min kära vän Sofia, bakade pepparkakor med henne och Lilla Jonis. Det var bra medicin- nu är det som vanligt igen. För jag har faktikst ett roligt jobb, fina kollegor, underbara vänner, en älskad bil, härliga djur och tak överhuvudet! Tack för det! Älskade liv, för dig gör jag allt!
/K
