Inte lätt inte
Det ska inte vara lätt att leva, så är det bara! När det har flytit på fint och det mesta gått som smort- då väntar alltid bakslaget. Då slår man pannan hårt i väggen och känner sig överkörd.
Jag känner mig mest ut-o-invänd. Ovanligt? Nej.
Idag besökte jag gamla jobbet för att skriva avtal och börja jobba. Trodde jag allafall. För det var vad som bestämts över telefonen. Men så blev det icke. Jag gick istället hem med ännu en ovisshet, och med lovord om att de skulle ringa om jag behövdes och då skriva avtal... Tydligen behövdes inte ännu en timvikarie, då de nyanställda som gått intro inte ens hade fått jobba något ännu då personalstyrkan var övertalig.
Fortsättningsvis hoppas jag att de klarar sig på sina anställda och sina timmisar.
Det var lite av en lättnad att jag faktikst inte fick återgå direkt... För jag vet inte riktigt om det känns så lockande längre.
Det mesta känns grått när mörkret kommer. Och nu står jag där igen. Spanar ut över världen och undrar vad jag vill egentligen. Leva livet heter det så fint. Och det försöker jag abolut att göra, trots att min häst står o glor i norr.
Flytta till stockholm för att jobba hette det också. O vad hände? En projekt anställning på en vecka som var intensiv och givande. Men sen?
Nu är det bara att söka nya arbeten och försöka få ihop lite timmar.
För er som inte vet har jag ju allefall fått besked från a-kassan att jag ska få ersättning. PUH. Hopas dock inte att det ska bli en livslösning, utan bara en back up! :)
Nu ner i bädden o kika på grannfejden. Efter bonde söker fru som var ett skratt retande program blir det nog en lyckad tevekväll!
Jag som inte är någon teve-människa . Just nej!
/K
Jag känner mig mest ut-o-invänd. Ovanligt? Nej.
Idag besökte jag gamla jobbet för att skriva avtal och börja jobba. Trodde jag allafall. För det var vad som bestämts över telefonen. Men så blev det icke. Jag gick istället hem med ännu en ovisshet, och med lovord om att de skulle ringa om jag behövdes och då skriva avtal... Tydligen behövdes inte ännu en timvikarie, då de nyanställda som gått intro inte ens hade fått jobba något ännu då personalstyrkan var övertalig.
Fortsättningsvis hoppas jag att de klarar sig på sina anställda och sina timmisar.
Det var lite av en lättnad att jag faktikst inte fick återgå direkt... För jag vet inte riktigt om det känns så lockande längre.
Det mesta känns grått när mörkret kommer. Och nu står jag där igen. Spanar ut över världen och undrar vad jag vill egentligen. Leva livet heter det så fint. Och det försöker jag abolut att göra, trots att min häst står o glor i norr.
Flytta till stockholm för att jobba hette det också. O vad hände? En projekt anställning på en vecka som var intensiv och givande. Men sen?
Nu är det bara att söka nya arbeten och försöka få ihop lite timmar.
För er som inte vet har jag ju allefall fått besked från a-kassan att jag ska få ersättning. PUH. Hopas dock inte att det ska bli en livslösning, utan bara en back up! :)
Nu ner i bädden o kika på grannfejden. Efter bonde söker fru som var ett skratt retande program blir det nog en lyckad tevekväll!
Jag som inte är någon teve-människa . Just nej!
/K
Kommentarer
Trackback
