kristinadahl

Om sex dagar skriver jag högskoleprovet. Det känns ganska skrämmande, om jag får säga det. Åtta timmars skrivande kommer bokstavligen att ta kål på mig. Men jag hoppas allafall att resultatet blir ok! Har absolut inga förväntningar, men önskar att jag får en fin slutsiffra!

I fredags var sista dagen för att söka utbildningar. Som första alternativ valde jag socionomprogrammet i Stockholm. Nummer två; beteendevetenskap i Linköping och resten en salig blandning- sjukgymnast-sociologi-sjuksköterska - arbetsterapeut - allmän psykologi - kommunikation mellan människor - och socionom igen!
Nåväl, jag kanske inte är taggad till tusen för alla de där utbildningarna- men jag sökte för att allafall komma in på något, förhoppningsvis :)

Har även tagit ett viktigt beslut för framtiden.... ja, eller jag tror allafall att beslutet är fattat. Inser följdena av att bo mitt i stan i sthlm. Det är långt till landet och stallen är väldigt dyra. Jag vill och tänker inte göra mig av med hästen för att sitta mitt i stan och arbeta inom vården. För det var inte det som var tänkt från början. Jobba inom vården, det kan jag göra hemma åxå.
Många som jag pratar med skakar på huvudet och menar att jag inte ska ha hästen kvar.
Vet ni? Min häst är bland det finaste jag har. För mig är det ett sätt att leva. Jag är beredd att kämpa varje dag för att kunna ha honom i min ägo så länge det är möjligt. I stallet mår jag bra och där trivs jag.
Jag är beredd att plugga på annan ort än just i stockholm, bara för att kunna ha hästen där jag är. Jag är beredd att slita som ett djur för att ha ekonomi och tid till de vackra fyrbenta!
I fem och ett halvt år har jag haft min vilde. Vi har haft alldeles för många motgångar och många gånger har jag ställt mig själv frågan vad jag egentligen håller på med ? Men nu går det jättebra och jag vill ingenting annat än att träna o göra oss bättre.
Det är liksom det här som får mig att leva :)

Tåget mot norr tar mig snart hem till hästen. Tyvärr tar den mig också in i arbetslösheten som jag flyttade för att undkomma. Hoppas på att få arbeta lite extra nu så jag har råd att leva. I januari tar livet mig ut på nya äventyr och jag hoppas denna gång att jag blir kvar. Jag har varit alldeles för mycket flyttfågel för att orka med mig själv de senaste åren. Men jag har hela tiden valt att göra saker för att göra något bättre.
Om jag kommer in på socionomprogrammet här i sthlm så flyttar jag tillbaka för att studera.
Tiden har en förmåga att gå sjukt snabbt, snart är vårterminen här och Nostalgi-Kristina ska slå upp böckerna och plugga för att bli någonting! Wiho!
Livet är en spännande resa, det ska bli spännande att se vad som egentligen väntar här näst!

/K