Hudik
Ledig dag nummer 2, det känns ovanligt, men bra. Nu är jag uppvilad och redo för mer jobb. Till helgen blir jag på nytorp och ska mocka bajs och rida hästar :) skön omväxling mot vården!
Dagen har spenderats i Hudiksvall med Carro o Annelie. Jag är mest förvånad över hur skönt det kan vara att göra av med pengar. Ingenting går upp emot att shoppa som en idiot på rea. Dock blir det nu köpstopp tills den dagen då jag inte längre har något att dra på mig.. (Lär ju dröja , för nu minsann är garderoben överfull!!)
Inhandlade även gardiner till lägenheten jag inte ens har.
Ljusdalshem börjar gå mig på nerverna.. Eller rättare sagt den sega tanten som står före mig på lägenheten.. I måndags skulle jag fått besked om jag skulle få lägenheten eller inte. Ringde halvtimmen före stängning, något förvirrad över att ingen hört av sig. De ursäktar och talar då om att "damen" som står som nummer ett inte förståt att hon skulle titta på lägenheten innan..
Jag frågar mig då hur man kan missa Vänligen kontakta mr.X för visning. Tel nr: 000-000 00 00. Ja, det finns då folk till allt. Min handläggare lovade att höra av sig under torsdagen för att ge mig besked om lägenheten. Tio minuter innan växeln stängde ringde jag och undrade hur tanten ställt sig till saken. Ville hon ha lägenheten eller kunde jag möjligtvis flytta in? De hade då inte fått något svar, utan skulle kontakta mig imorgon.. En hel vecka senare än vad som bestämts.
Jag börjar helt ärligt att bli trött på att vänta. Jag vill gärna veta om jag ska flytta om en vecka eller om jag ska vara mammbo livet ut!!
Jag börjar också bli lite stressad över att ha tre jobb. Alltid lika glad och tacksam när de ringer, alltid lika glad och tacksam över att jag får jobba. Ännu gladare över att jag får ihop till heltid, trots pyssel i kalendern! :) MEN, gott folk. Det har en baksida också. Som idag. Jag har väntat hela veckan lång på att bli väckt och inringd på jobb nr 1. Det har varit tyst på luren och jag har jobbat två dagar i Arbrå. Idag när jag för en gångs skull vågar planera, då ringer de minsann. Jag tvingas tacka nej och rullar mot Hudik. Väl framme i staden ringer de igen och frågar om jag kan jobba helgen.. Tvingas tacka nej och talar om att jag ska jobba på Nytorp.. SUCK. Jag vill verkligen inte tacka nej.. Jag hatar det och är rädd att de inte ska ringa igen. Men vad gör man? Jag vill ju inte tacka nej till de andra jobben heller, när jag blir erbjuden. Det är skönt med framförhållning, men det sabbar ibland. Som när man tvingas tacka nej, till exempel. Jag tror att jag ska klona mig och bli arbetsnarkomna. Det skulle passa mig alldles perfekt :D
/K
