Flytt

Termometern ligger på minus och det är fullmåne utanför fönstret. Det är nästan kusligt ute. Hösten verkar ha kommit på allvar. Snart är det dags att byta till vinterdäck, ta på sig vinterjackan och skaffa nya höststövlar.
Från och med i natt får Pozack sova inne om nätterna, han är nog nöjd och lycklig med livet just nu! Varmt och mysigt och maten serverad. Tänk vad livet vore ljuvligt om man vore häst!
I fredags packade jag det sista av mitt liv och flyttade från huset i Skästra. Jag skäms nästan för att säga att det enbart kändes som en befrielse att komma därifrån. Trots att jag bott i Sherwoodskogen större delen av mitt 20-åriga liv vet jag inte om det är hemma längre heller..
Jag vet inte efter alla mina äventyr var jag är mest hemma eller vad som borde vara mest hemma.
Mellanlandningen i Sherwood känns i varje fall som avslutet på min sommardröm!

Idag flyttade jag Pozack från järvsö till Sherwoodskogen, döm om min förvåning- men det var smärtsammare att packa hans hästprylar än det var att packa mina egna tillhörigheter. Kanske är det helt enkelt så att jag känner mig hemma där jag får ha min häst. I stallet får jag andas och må bra och sköta om något som är alldeles mitt eget. Det kanske är där min hemma-känsla är ! I stallet hos hästen- det är visst där Nostalgi-Kristina hör hemma!

Yogan ikväll var smärtsammare än vanligt. Fjorton år av otaliga timmar på hästryggen, utan stretsching därtill har visst gjort mig till en liten muskelknutte utan späst. Ungefär så känns det ! Dessutom lider jag av en grym svankrygg som gör mig ännu svagare där jag egentligen borde vara stark som sjutton. Efter drygt en timmas övningar lade vi oss ner på yogamattan för att slappna av- då brast smärtan i svanken ut och jag tappade luften för att musklerna krampade. Gjorde några fejkhostningar och kunde därefter andas ut igen! Herregud, ingen dramatik här inte.

Veckan som följer känns som en enda oplanerad soppa. Kanske flyttar jag till Stockholm, kanske gör jag det inte.
Kanske får jag jobba några timmar. Kanske så får jag det inte.
Vardagen rullar säkerligen på med häst, hund och vänner ändå!

Nu blir det 65 sit ups innan jag dyker ner i ett hett bad och glömmer bort att det är minusgrader ute!
/K


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0