Tankar
Aldrig någonsin har det gått så fort att komma ur sängen. Aldrig någonsin har jag klätt på mig så fort, fått i mig frukost o fått ut alla tre trötta hundar som idag.
Väcktes av att min föredetta chef ringde och ville att jag skulle komma och jobba. Och det ville jag såklart! :)
Skönt att äntligen få jobba en hel dag. Imorgon går jag tillbaka till mitt nuvarande extra knäck. Jag ska absolut inte gnälla, jag ska vara både glad och tacksam för att jag får jobba... men jag önskar att jag fick jobba mer.. Imorgon jobbar jag 2,5 timmar, lika så på onsdag och förra veckan jobbade jag 5 timmar sammanlagt på två pass. Fortfarande glad och tacksam för att jag överhuvudtaget får jobba, men ack så bitter över att jag inte får jobba arslet av mig och kämpa.
Allt oftare känner jag mig inte värd en sovmorgon. Inte värd en ledig dag, just för att jag får för mycket av det goda. Därmed slutar jag uppskatta. Jag har lärt mig en läxa, kanske den allra största och viktigaste läxan av alla- man ska aldrig sluta uppskatta. Då glömmer man bort vad man har och saker och ting tappar sitt egentliga ovärdeliga värde.
Förhoppningsvis får jag jobba kväll på mitt föredetta jobb och får därmed ihop mer än en hel dag. Hurra.
Därimellan ska jag försöka motionera hästen och vara glad och tacksam över att jag får jobba, förstås!
Just i detta nu brinner ett hus ner i grannbyn. Minnen trasas sönder och försvinner och kvar lämnas ingenting. Ingen vill ha ingenting. Ingen vill se sitt hus brinna ner, ingen vill hoppa ut ur ett brinnande hus och skada sig för livet. Ingen vill ha ingenstans att bo. Ingen vill ha inga minnen kvar. Ingen vill att ingenting ska finnas kvar.
Jag tänker på dem.
Samtidigt som jag ägnar en tanke åt en flicka som miste sin morfar i natt. Och en mor som miste sin far.
Så oväntat och plötsligt kan livet bara ta slut. Kvar lämnas minnen och en oersättlig tomhet.
Jag tänker på er!
Mitt i allt detta måste jag bara få tala om för er hur lycklig jag är!
Jag önskar att jag kunde få dela med mig av mina fina vänner. Av alla människor som ständigt finns där för mig när jag behöver er som bäst. Jag önskar att ni kunde få känna den härliga känslan när hästen mår bra i din närhet och hunden tacksamt lägger huvudet på sned och ser rakt in i ögonen på en och utan att säga något hävdar att " utan dig vore jag inte någonting. du är den bästa matten en hund kan ha ".
Jag önskar att alla kunde få ha en sådan farfar som jag. En sån´ där riktig krutgubbe som passerar 95 innan veckan är slut. En genom snäll, go och mjuk farfar som får mig att känna mig som världens lyckligaste barnbarn. Bara för att ingen annan har en sådan farfar som jag!
Som så många gånger annars har Lars Winnerbäck självklart satt lyster på min dimmiga måndag. Det blev en underbar, solig och varm september dag idag, trots allt. Det blev en ridtur i Kramsta skogarna där jag slukade hälsingeluft och andades natur till lukten av hästsvett. Som pricken över i:et dansade jag till lite klämkäcka låtar och sedan var min måndag fullgjord!
/K
Väcktes av att min föredetta chef ringde och ville att jag skulle komma och jobba. Och det ville jag såklart! :)
Skönt att äntligen få jobba en hel dag. Imorgon går jag tillbaka till mitt nuvarande extra knäck. Jag ska absolut inte gnälla, jag ska vara både glad och tacksam för att jag får jobba... men jag önskar att jag fick jobba mer.. Imorgon jobbar jag 2,5 timmar, lika så på onsdag och förra veckan jobbade jag 5 timmar sammanlagt på två pass. Fortfarande glad och tacksam för att jag överhuvudtaget får jobba, men ack så bitter över att jag inte får jobba arslet av mig och kämpa.
Allt oftare känner jag mig inte värd en sovmorgon. Inte värd en ledig dag, just för att jag får för mycket av det goda. Därmed slutar jag uppskatta. Jag har lärt mig en läxa, kanske den allra största och viktigaste läxan av alla- man ska aldrig sluta uppskatta. Då glömmer man bort vad man har och saker och ting tappar sitt egentliga ovärdeliga värde.
Förhoppningsvis får jag jobba kväll på mitt föredetta jobb och får därmed ihop mer än en hel dag. Hurra.
Därimellan ska jag försöka motionera hästen och vara glad och tacksam över att jag får jobba, förstås!
Just i detta nu brinner ett hus ner i grannbyn. Minnen trasas sönder och försvinner och kvar lämnas ingenting. Ingen vill ha ingenting. Ingen vill se sitt hus brinna ner, ingen vill hoppa ut ur ett brinnande hus och skada sig för livet. Ingen vill ha ingenstans att bo. Ingen vill ha inga minnen kvar. Ingen vill att ingenting ska finnas kvar.
Jag tänker på dem.
Samtidigt som jag ägnar en tanke åt en flicka som miste sin morfar i natt. Och en mor som miste sin far.
Så oväntat och plötsligt kan livet bara ta slut. Kvar lämnas minnen och en oersättlig tomhet.
Jag tänker på er!
Mitt i allt detta måste jag bara få tala om för er hur lycklig jag är!
Jag önskar att jag kunde få dela med mig av mina fina vänner. Av alla människor som ständigt finns där för mig när jag behöver er som bäst. Jag önskar att ni kunde få känna den härliga känslan när hästen mår bra i din närhet och hunden tacksamt lägger huvudet på sned och ser rakt in i ögonen på en och utan att säga något hävdar att " utan dig vore jag inte någonting. du är den bästa matten en hund kan ha ".
Jag önskar att alla kunde få ha en sådan farfar som jag. En sån´ där riktig krutgubbe som passerar 95 innan veckan är slut. En genom snäll, go och mjuk farfar som får mig att känna mig som världens lyckligaste barnbarn. Bara för att ingen annan har en sådan farfar som jag!
Som så många gånger annars har Lars Winnerbäck självklart satt lyster på min dimmiga måndag. Det blev en underbar, solig och varm september dag idag, trots allt. Det blev en ridtur i Kramsta skogarna där jag slukade hälsingeluft och andades natur till lukten av hästsvett. Som pricken över i:et dansade jag till lite klämkäcka låtar och sedan var min måndag fullgjord!
/K
Kommentarer
Trackback
