en minut över?

Det har varit några intensiva veckor nu... Helt plötsligt började jobbtillfällena hagla in och jag minns de senaste fyra veckorna som att jag har jobbat, jobbat och jobbat. Några underbara danser har det blivit också, i Sundsvall och Söderhamn.
Jag har haft svårt att planera mina veckor då jag för många gånger blir väckt vid 7 och får slänga mig ur sängen för att hoppa in och jobba. Visst, det funkar. Men i längden är det rätt ohållbart. Nu är mamma snäll och tar hästarna varje morgon eftersom vi inte vet om de ringer in mig. För jobba vill jag ju!
Pluset med att ha 4 extra jobb är att jag numera inte behöver vara så förbannat tacksam när de ringer. Jag känner mig rentav eftertraktad emellanåt! Skämtåsido! :)

Till veckan ska jag tillbaka till avdelning C på lundan. Vilket känns mer än bra. Har saknat att jobba inne på våning när jag puttrat runt i bil det senaste året. Dessutom blir det några nätter jag ska jobba och det ger ju mer pengar :) I år längtar jag inte till jul bara för firandetsskull. För jag ska ju jobba på julafton och dagarna runt omkring. Det är inte helt fel det heller, men jag läntar mest till jul för att novemberlönen kommer då. När lönen kommer får man bekräftat att det faktikst varit värt mödan.

Har precis kommit hem till hälsingeskogarna efter en intensiv helg i Stockholm och Norrköping.
Hälsade på min kära vän Daniel och festade loss en natt. Sedan rullade jag vidare mot Norrköping där Vretafaktorn var hög och Jennys 20års fest var mer än lyckad :)
Det var obeskrivligt att umgås med mina kära östgötar igen, och kanske inser jag nu hur mycket de betyder och har betytt för i mitt ack så unga liv! Vilka fina människor... Jag är så lyckligt lottad som har så vackra vänner :)

Trots att mina dagar har varit väldigt intensiva har jag fyllt mina dagar, hunnit vila upp mig lite granna och brännt lite pengar.
Håret är nyklippt och frisörbesöket var en mardröm. Jag säger då det.. ALDRIG mer drop in! På 25 minuter hann jag bli halvt misshandlad, få tvättat, klippt och torkat hår. Med mitt svall må jag säga att det är orimligt. Det är förvånansvärt att det ens är möjligt. Men tydligen.
Det var över 4 år sedan jag besökte en frisör senast. Frida, min trogne vän och äkta frisör har fått ta hand om mina kluvna hårtoppar sedan misslyckandet 2006. Och från och med nu lär hon bli den enda som får ta hand om det också.
Det finns folk som har tandläkarskräck, som är livrädd för sprutor och har fobier till oändlighet. Det är ungefär så jag känner för frisörer. HU.

Imorgon ska jag träffa min föredetta Kombo, Anno. Det blir ett besök på intensiven med bilen och sedan en långprommis. godnatt ! /K

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0