2009, the end!
Jag har tagit studenten med fina betyg, haft en pinsamt bra sommar som bestod av väldigt mycket och hårt jobb o slit. Som jag bara totalt älskar! Jag älskar känslan av att vara behövd och viktig. Att få känna att man lyser upp någons tillvaro, det är underbart. Därför tycker jag att det är så roligt att jobba med människor. Drömmen om att en dag vara utexaminerad socionom glöder än!
Förutom jobb o slit så blev det dans och fest o träning av Pozack.
Hösten var mörk o dyster och jag flyttade till skövde. så här i efterhand har jag förträngt allt som hände där nere och det är knappt jag minns mina dryga 2 månader på Örjansgården.
Men en sak som jag lärde mig på resan var att jag har så underbart vackra vänner. Är så tacksam för att jag har er, varenda en av er!! Ni lyser upp mitt liv med strålkastare!
Efter en mycket omtumlande höst flyttade jag hem till Sherwoodskogen igen. Med i släptåget fanns mina pälsklingar Pozack o Twiggy.
Julhelgen var katastofalt spännande med massa nya bekantskaper och massor med fest o skoj.
Med en sliten kropp är det snart dags att fylla på kroppen med drinkar och champange.
Och förresten, för att återgå till allt som 2009 har bjudit på... den 28 december 2009 klarade jag körkortet med andan i halsen. Jag har ldrig tidigare upplevt något liknande! Sån underbar känsla :)
Jag har köpt bil åxå, var för en gångs skull ute i tid och inhandlade lilla Nils redan i augusti. fniss. ibland är jag också lite före i tiden :)
Jag har återfått en vän. En nära vän som betydde allt, men som jag slängde bort för att jag är så fruktansvärt dum ibland. Hon är tillbaka nu. Så också min förlorade far. Jag är så lycklig över att ha fått en så fin kontakt med honom igen.
Nu ska jag börja förbereda nyårsmiddagen. Som vanligt sker allting alltid i sista sekund. Innan jag studsar in i duschen ska jag longera Pozack, laga middag till mig och mina kära vän Carro. När jag har duschat klart ska jag försöka sno om för fest och sedan ska jag köra min bror till flästa på party. Ganska häftigt att jag ska få skjutsa honom!!
Sen väntar traditionsenlig fest i sidskogen , för att sedan eventuellt fira 12slaget i järvsö med folket där!
Jag önskar alla en omförglömlig nyårsafton och jag hoppas att alla får ett kanonbra år!
Tack till alla som gjort mitt 2009, tack för alla fina minnen och allt jag fått uppleva!
<3
/K
Insnöad?
Det har snöat konstant hela dagen.. Jag börjar känna mig lite smått insöad här i Sherwood.
Pozack var så fin att tömköra idag. Dock var det nog fruktansvärt tungt åt honom i snön,eftersom han tvingades lyfta benen väldigt högt för att kunna röra sig! Bakbenen kom igång av sig själv och han fick riktigt fint tryck i dem . Troligtvis har han träningsverk som heter duga till i morgon, lilla P.
Familjen Lindh har varit på besök och ätit lunch här idag. De är på väg till fjällen för att fira jul o åka skidor. Gissa om jag är avundsjuk!!
Så mysigt att ha dem här, jag lixom stortrivs i deras närvaro! En kärlekssprudlande familj med alla fötterna på jorden.
Fast det är också i dessa situationer som bristerna blir så tydliga .... Ibland knäcker M ur sig världens konstigaste åsikter och meningar. Det är då skillnaden blir så markant. På att vara utåtriktad eller ordentligt insnöad. Det är sådana situationer som jag tycker är så pinsamma. Så där så att man bara vill sjunka genom marken, le och säga.. "Nej, hon menar inte så... hon vet bara inte bättre...."
Fast det är då man måste lägga band på sig själv, intala sig själv att det inte leder någon vart.. för det vet jag ju vid det här laget att det minsann inte gör...
Nog om detta. Nu ska jag försöka leta reda på mina varma fårskinnsstövlar som jag tappade bort för 2 år sedan. Wish me luck!
Ska leka med Twiggy i snön också, sen bär det av till järvsö med Carro. Ska umgås med Anno ikväll :)
/K
En resa
Idag har jag varit på vift, igen. Den här gången till västerås och tillbaka igen.
Klev upp i ottan och gick ut i kylan, bara 22 minus då och man kunde tillochmed andas :)
Åkte till västerås med carros pappa och var nere till lunch. Käkade på en pizzeria och packade in carros alla tillhörigheter i bilarna. Slutligen lastade vi hästen och rullade mot norr..
Så nu har man gjort 60 mil idag, wiho! Resan hem gick jättesnabbt. Carro o jag diskuterade det mesta, fick några fnitteranfall och snackade lite skit.
Har ägnat större delen av resan till att planera kommande dagar. Det är fullt upp kan jag säga , Och det ska bli så sjukt jävla roligt!
Jag lägntar mer till juldagen än självaste julafton!
Nyår är nästan planerat åxå, känns bra att veta ungefär hur det ser ut åtminstonde.
Ska gå en liten promenad med Twiggy nu och sen åker Carro o jag till bollnäs. Där blir det final i dansbandskampen o tunnbadning med Stina o Sofi. Det känns som att kvällen kommer att bli något utöver det vanliga :)
Jag är världens lyckligaste igen, nu när jag är med dig :) Tänk att man kan bli så hel igen av att möta sin andra hälft!
/K
Det är kallt och JOBBigt
Hujedamig, det är kallt kan man säga. Jag fryser snart arslet av mig, det är ju dock inget I-landsproblem.
Hästarna fick gå ut o rasta sig en liten sväng idag. Pozack med dubbla termotäcken. Stackars liten, han frös ändå.
Vad jävla dum jag var som rakade honom, men jag hade ju inte direkt räknat med att vi skulle flytta hem så snart.
Anno följde med mig till AF idag. Hon tyckte att det var dags, därför tog hon mig under armen och drog dit mig. "Annars blir det aldrig av, kom nu"!
Sagt och gjort. Det tog mig 2 timmar. Men det var en upplevelse. Fick många matnyttiga tips som jag kan använda mig av i vuxenlivet. Det har ju börjat nu , lixom.. Vuxenlivet..
Först fick jag skriva ner utbildning och meriter på en dator. Sen träffade jag Urban och diskuterade lite med honom.
Han frågade om han fick ta med mig hem. Jag stirrade frågande på honom...
"Jaa, min 16åriga pöjk skulle behöva prata med dig. Han är så omotiverad till allting, gör ingenting i skolan och tycker allt är så oviktigt.. "
aaah! tack och lov, han skulle inte använda mig till något värre än så!
Jag svarade ändå nej, men på ett vänligt sätt.
Urban tyckte att det var så skönt att träffa på någon som var motiverad och hade ett mål
Och det är typ så jag skulle vilja sammanfatta mitt liv just nu. Jag har sååå många mål och sååå många planer. Det gäller bara att försöka nå målen.
Jag vet precis vad jag vill göra och hur jag vill ha det...
KRISTINAS ´JAG VILL LISTA´.
Jag vill ha körkort
Jag vill plugga, såsmåning om.
Jag vill bli socionom.
Jag vill ha ett jobb och dra in lite pengar så att jag kan leva och roa mig. (Förhoppningsvis så har jag jobb från juni. Men tills dess behöver plånboken matas!)
Jag vill flytta hemifrån, mamma och jag går varandra på nerverna, bokstavligen!
Jag vill sälja pozack, det gör lite ont faktikst...
DET VIKTIGASTE AV ALLT;
Jag vill leva varenda dag av mitt liv. Jag vill kunna bli gammal på ett värdigt sätt, jag vill kunna se tillbaka på mitt liv, på saker jag gjort och vara stolt över mig själv! Jag tänker börja leva nu, så vitt ni vet det :)
Imorgon bär det av till Västerås, som det ser ut. Ska hämta hem carolin från Strömsholm :) Dunka musik och fnittra hela vägen till sherwood, det vore inte helt fel :)
Tänk, att få rå om henne i nästan två veckor. Jag älskar tanken!
Nu ska jag fördriva kvällen vid datan inne i värmen, jag tänker bara gå ut när jag måste.
Bara när hästarna ska ha mat och hundarna ska kissa.
Bara då.
Jag känner mig så peppad för framtiden.
Julafton med släkten och min kära farfar.
Juldagen kan beskrivad med fyra feta bokstäver ; FEST!
Angling
Mellandagsrea
KFO930,Nils
Värme!
/K
LARS WINNERBÄCK!
Jag är helt förlorad i den mannen.
Som sista låt körde han Söndermarken med sådan inlevelse att jag höll på att bryta ihop. Han är så mäktig, min Lars!
Jag tänkte citera honom också, för att han är så grym:
"Det här känns ungefär som att man alltid drömt om att bli pilot. När man sätter sig i planet och är där uppe i luften inser man att man är höjdrädd", -"Ni är min luft".
Tänk om han förstod att han är våran luft.
Jag vill bara ha mer och mer av Lars och jag längtar redan tills nästa konsert!
Den enda negativa med konserten var en man med dreds som stod framför mig. Under hela konserten stod han o slängde med sina "flätor" och dom var inte bara hårda och obekväma. Dom var så jävla äckliga också. När han inte viftade med sitt hår, eller resterna som fanns kvar , som inte var swinto, kliade han sig så det föll skabbigt mjäll ner på hans urtvättade t-shirt.
Jag var nära att svimma i all förskräckelse när jag plötsligt fick en ordentlig smäll på kinden... av en rasta fläta! som dessutom hade ett smycke om sig. När fan började man trä pälor över dredsen?! tydligen är det vanligt, för den äckliga mannen hade en flickvän med sig som också hade dreds MED små ringar runt sig.
Vadfan? Är det bara jag som inte förstår mig på dreds?!
Förtillfället har jag tre lockar som har burrat till sig, så jag har i princip dreds jag med.. o jag hatar det fullkomligt!
För övrigt var Stockholm alldeles för bra och alldeles för kort. Jag hann träffa Danne på tisdags eftermiddagen och det var verkligen underbart. Vi fikade på ett jättemysigt fik medan det snöade utanför. Mysfaktorn höjdes med allt vad det innebar!
Har jobbat i stallet nu onsdag och torsdag och har nog gjort mina sista dagar. Med blandade känslor. Men livet är hårt och jag har inte råd att jobba om jag inte får betalt, tyvärr..
Tömkörde Pozack i snön ikväll o han tyckte nog att det var skönt att få springa lite :)
Imorgon kommer carro hem o jag är sååå förväntans full. Ska inhandla lite julklappar imorgon åxå :)
/K
Fånen är borta!
Jag har aldrig sagt att jag är särskilt klippsk.. idag överbevisade jag mig själv... med att tappa telefonen hemma och åka till stockholm. SERIÖST, det här är första gången på riktigt länge somjag är utan telefon. Första dagen på tre år, tror jag närmare bestämt.
Det är ensamt utan den, måste jag erkänna!
Kändes lite konstigt att ställa alarmet inatt.. klockan ett slockande jag och hade då just ställt klockan på rigning 02.55. eh..
I vanlig ordning znoosade jag till jag inte längre hade koll på tiden. Kvart över 3 ringde Anno och frågade om jag var vaken. Minns inte vad jag svarade, men det har aldrig gått så fort för mig att komma ur sängen!
En stund senare rullade jag ur sherwoodskogen, mot huvdstaden i söder.
Bilresan gick skapligt snabbt och strax efter 6 hoppade jag på Åkersberga station. Började febrillt mitt letande efter telefonen och upptäckte till min fasa att den inte fanns där.. inte någonstans! Som tur är har jag alltid en plan B (låt oss säga att jag ALLTID har en plan B, det känns bättre då)
Så jag sprang in på pressbyrån, blinkade med ögonfransarna och fick låna en telefon där. Ringde mina stockholmska vänner, som således låg och sov.. typiskt!
HUr som haver hoppade jag på roslagsbanan och åkte till slutstation, tog sedan tunnelbanan till T-centralen och därifrån vidare med pendeltåget mot Södertälje. Fuck, vad jag är grym! Jag klarade mig helt själv utan att tappa bort mig en enda gång.
Okej, jag frågade tre vänliga själar på vägen. Men det var lixom ett måste eftersom jag inte hade råd att åka fel då jag inte kunde få tag i någon eftresom jag saknade fånen.
En gullig student lånade ut sin mobil till mig så jag kunde ringa the family of Lindh och säga att jag var på ingående.
TACK!
Väl på plats började eftersökandet av min försvunna sony ericsson... jag ringde till varenda kotte jag känner, men ingen hade varken hört eller sett min fån.
För 20 minuter sedan fick jag reda på att fånen valt att hoppa ur fickan för att stanna hemma i sherwood. SÅKLART! Jag känner mig handikappad utan fånen, men eftersom min stockholmstripp blir väldans kort, så väntar jag mig en hel drös med sms imorgon. Ska bli spännande, faktiskt! :)
Ett dygn utan mobil. Would I make it?!
Här i stockholm är det vitt o julen är på ingång.
Jag har ägnat förmiddagen till filmtittning och slummer. Kände att det var i princip vad jag orkade efter helgen.
Sov knappt 4 timmar mellan lördag o söndag och "i natt" blev det som bekant endast 2.
Sov en sväng i bilen, men försökte tappert att hålla mig vaken.
Nu har jag vilat ordentligt och känner mig så jäkla peppad för Winnerbäck ikväll. Fy så jag älskar den mannen!
Om en timme kommer Louise hem från jobbet och sen bär det av mot globen, måste ju ha bra köplats även denna gång ;)
Jag saknar dig min kära fån, men snart ses vi igen!
/K
Lågan är släckt
I 15 år har jag varit så motiverad och så biten, och helt plötsligt känns det som att någon har stängt in mig i ett rum och släckt lampan. Det känns bara så jäkla mörkt.
Mitt hjärta kommer alltid att slå lite extra för dem. Men nu behövs det en liten paus!
Jag har bestämt mig för att sälja pozack. Har varit i tanken ett bra tag, men nu känns det inte rätt mot honom. För jag tycker ju inte att det är kul längre. Och jag vill inte ta ifrån honom hans glädje bara för att jag är en aktiv glädjedödare. Aldrig i livet!!
Jag vet inte varför det känns så rätt.. men hela den där hästgrejen känns så uppblåst.
Jag har druckit vin tillsammans med Louise Nathorst, so what? Vi har ätit sopp lunch tilsammans och jag har hört alldeles för många historier om Peter Markne, Anky van Grunsveen, Mattias Jansson, Tinne Wilhelmsson, Patrik Kittel och Per Saandgard. Jag är inte ens imponerad. Det svider att säga det.
Människor som jag beundrat, som varit mina idoler och som jag sett upp till fanns plötsligt i min värld. Men jag imponerades inte. Inte det minsta.
Jag är så fruktansvärt besviken på mig själv. Men jag kan helt enkelt inte rå för det.
För att försöka återfå lite motivation och behålla mitt hästintresse vet jag precis vad jag ska göra. Jag ska återgå till den tid då hästarna var som bäst. Då dom var mina bästa vänner o trogna springare. Jag ska tillägna dem min fritid. För i ett jobb med hästar har du ingen sådan, fritid alltså!
Jag vet inte hur det är att leva utan dem, för dom har varit dagens drog under hela mitt liv. Men nu har jag missbrukat på riktigt, fått en ordentlig överdos. Det gör ont.
Jag är trött på att slita ont och kämpa för svältlön. Jag vet att jag aldrig kommer att bli någon stjärna. Jag bryr mig inte heller. Jag måste ta mig ur missbruket!
Det blev för mycket till slut.. 3 år på gymnasiet, 2 månader i Skövde och nu är jag på Bergåkra.
Jag vill lära mig att älska det igen.
Igår var jag i järvsö hos Sofia på tjejfest. Så himla roligt och trevligt med nytt folk! :) Ölade, dippade gott och sjöng singstar. Som vanligt förlorade tondöva Kristina stort. Men vad gör det om 100 år?
Umgicks med Anno och jag blir bara mer o mer imponerad. Vilken grym tjej! Så snäll o go.
Somnade strax före 4 och klev upp lagom utvilad vid 8 och for direkt till Bergåkra för att ta sköta stallet. Efter det gympasset åkte jag hem och väntade på hovslagaren i 2 timmar. Slutligen blev det ett återbud från hans sida och jag åkte tillbaka till Bergåkra för att jobba undan lite!
Jag red en häst också. Det gick fördjävligt. Jag kände mig ännu mer värdelös och säker på att här måste bli en förändring .
Sen åkte jag hem till nästa stall och kysste pozack lätt på mulen. Älskade hästjävel!
Nu poppar jag takida och funderar över framtiden. Vilken framtid?!
Klockan 4 bär det av mot huvudstaden för Winnerbäck konsert. Det ska bli så underbart, jag hoppas att det ger mig inspiration till att älska dom igen, dom kära hästarna.
Åker hem igen tisdag kväll, suck. alldeles för tidigt... ska jobba på onsdag. med dom kära hästarna. Synd att dom inte kan sköta sig själv så jag kan få lite mer kvalitietstid med familjen Lindh.
På fredag kommer carro hem, livets drog. jag älskar dig <3
Vacker verklighet
Har varit på informationsmöte om vad som försigår i Bollnäs idag. Jag bilr så förbannad så att jag vill hoppa o skrika högt!
Jag skulle aldrig någonsin vilja utsätta mig för något sådant, därför har jag tagit avstånd i från det.
Ändå finns det så jävla många människor som håller på med skiten. Som säljer, använder dem själva och som hävdar att de är helt ofarligt! Hallå, när blev det ofarligt att ta droger?!?!
Hur många fler ska behöva sätta livet till innan vi vaknar?
Det kanske räcker med att GHBn har skördat ett offer här i Bollnäs. Nu får det vara nog.
Hur kan personerna som säljer och langar drogerna leva med sig själva? Hur skönt är det att vakna på mornarna med vetskapen att man kanske har haft ihjäl någon annan människa.....
Usch. Jag skulle personligen inte klara av det, jag kanske inte är stark nog.
Men jag är stark nog att inte acceptera droger. Och det får räcka för mig!
Jag är så trött på allt skit som händer i Bollnäs. Det är inte roligt att gå ut där längre... Det känns som att medelåldern sjunker i takt med att misshandeln och drogerna ökar. Vart fan är vi på väg?!
Och visst är det väl så att det här inte är något nytt, att det alltid har funnits där. Men nu är det en bisarr verklighet, och den är fanimej inte vacker.
Pozack var lite halvgalen idag.. Samtidigt som han mellan varven gick riktigt bra. SUCK. Imorgon ska vi gå upp till ridhuset och trimma på rejält.
Jobbar på Bergåkra i helgen, utgång på lördag och sen bär det av till Stockholm på söndag kväll.. Alternativt måndag morgon.
Därefter väntar Lars Winnerbäck konsert på Hovet. Det känns riktigt bra, måste jag säga. Jag har längtat så, o nu jävlar!!
Blev riktigt besviken när konserten ställdes in den 8 november.. Mne nu är det nya krafter och nya tag!
Det kommer att bli magiskt, det vet jag.
Godnatt!
/K
Älskade vänner
Hur mycket jag än kommer att klaga på allting i min omgivning, så finns det en kategori som jag alltid kommer att beundra. Den kategorin heter, "Älskade vänner". Jag beundrar er för att ni är så otroligt fina. För att ni alltid finns till för mig när jag behöver er. För att ni gör mig glad och låter mig gråta när jag behöver det. För att ni ställer upp på mig och för att ni överhuvudtaget står ut med mig.
Jag kommer aldrig att förtjäna er. Men jag kommer alltid att älska er!
Idag har jag och pappa kört bil och tränat stadskörning och parkering. Som alltid, nu mer, glider vi in i djupa samtal och äntligen, ÄNTLIGEN försöker vi hitta tillbaka till varandra och försöka reda ut vad som gick så snett för 15 år sedan. Jag var så liten då.. Bara ett litet barn. 4 år var jag när mina föräldrar skildes.
Under ytan har jag funnit en osäker man, men han är bra egentligen. Han är faktiskt bra, min pappa. Det här är den finaste julklapp jag har fått någon gång.
Han sa att han tyckte att jag var bra idag också. Jag har aldrig hört det förrut, men han tyckte att jag var bra. Han sa det självmant, och jag ljuger om jag säger att jag blev glad. Jag blev helt överlycklig. Tänk att min pappa sa att jag var bra!!!
Han tyckte att jag hade gjort det så bra som kämpat genom mitt liv och blivit så bra. Tårögd svarade jag att det var tackvare mina fina vänner och mina älskade djur. För utan dom vore jag ingenting.
lite egotrippat sa han att han aldrig har mått så dåligt någon gång som under skilsmässan och tiden efter det. Han sa att han mått så dåligt så han varit tvungen att stänga av oss.
Men hallå? Vi då?
Om han påstod att han mådde dåligt, vad gjorde inte vi då? Vi som bollades runt mellan två bittra människor...
Jag har haft en trasslig bakgrund som jag inte vill att någon ska behöva uppleva. Jag klarade det, jag blommade upp ur asfalten, och jag är faktiskt så jävla stolt över mig själv.
Att jag är den idag och att jag har så förbannat fina vänner.
Tack för att ni finns , jag älskar er så <3
Flunsan, igen!
Och appro på det, fy vad lättare det går att jobba i team. Har nu gjort 4 dagar på Bergåkra. Vet inte riktigt hur framtiden ser ut eftersom jag saknar spåkula , men tanken är att jag ska ha någon form av "deltidstjänst" där under december/januari. Jag och Isa ska rida in o träna en massa unghästar.
Har tränat 2åringarna nu måndag o tisdag. Och dom är verkligen såå fina allesammans!
Imorgon har jag bestämt mig för att stanna hemma eftersom min förkylning verkar ha kommit för att stanna. Som den tappra (läs dumma) idiot jag är tycker jag att jag kan pressa mig själv in i det sista. Fan, jag tar mig ju faktiskt upp ur sängen... vad är det då att klaga på? KÖR JÄNET. Har kommit fram till att denna metod bara gör mig sjukare o sjukare. Därför blir det en lugn dag imorgon och jag ska bara dricka te med honung och softa hela dagen. (Hoppas jag).
Ska träffa pappa på eftermiddagen o så ska vi motionera Nils lite granna. Känns som att det behövs nu när han har vilat så länge. För er som inte vet vem Nils är kan jag berätta att det är en grön bil.
Hade ett allvarligt snack med samhälletskonung idag. Han tror att jag har svininfluensa. Jag är mycket tveksam. För det första så har jag inte veccinerat mig, och jag vet inte om det är bra eller dåligt.
För det andra vill jag för allt i världen inte ha svininfluensa.
För det tredje så drömmde jag att jag gick på min egen begravning inatt. Jag vill inte tro på ödet!
Jag har aldrig tidigare haft svinis, så jag vet inte hur det ska kännas. Men ärligt, det känns bara som en vanlig lätt förkylning. Jag har vekligen en tendens att kunna förstora upp saker och ting. Jag har bara några ynka grader förhöjd temperatur. 37.4, ÄR det ens feber?!
o snorar gör väl alla så här års?
Håll alla era tummar och tår där ute för mig, för jag vill inte dö ung!!
Imorgon ska jag ta en sov-slapp-och bli frisk för i helvete-dag. Sen är allt glömt och förlåtet, no hard feelings, immunförsvaret, vi ska nog komma överrens så småning om!
Det är exakt tio dagar och tio nätter till Carro kommer hem. Jag längtar med spänning!
Det kommer att bli underbart att få hem henne.
Nu ska här duschas så bakterierna dör, sen tänker jag studsa i säng.
God natt o dröm fina drömmar*
/K
En helg är över
Kristina är jättetrött. Så hon ska sova tidigt ikväll. Lite för tidigt helst, för annars blir det gärna för sent...
Igår när jag låg och väntade på att knoppa in ringde Lovisa mig. Inte helt oväntat var det inte hon som svarade i andra änden... för det var nämligen Lars Winnerbäck där som spelade "Söndermarken" för mig! (okej, kan jag inte få tro att det var för mig han spelade, allafall?)
i 48 sekunder hörde jag hans underbara stämma, det var magiskt. Sen sov jag lugnt och gott under mitt duntäcke till telefonen ringde och guns and roses väckte mig. jag hatar den nu, sweet child oh mine... den har nämligen väckt mig under ett helt års tid.. undrar vem som ska väcka mig 2010, för snart är det ju nytt år o allt!
Har jobbat i stallet på Bergåkra hela helgen, lyckats få skavsår på båda fötterna och därtill har jag även lyckats få HELA min vänstra lilltå helt skinnflodd. det är äckligt och gör fördjävla ont!! jag har lite problem med att gå utan att se ut som om jag vore nittiofem, men annars är det inga problem. det hade ju kunnat vara värre, jag hade ju kunnat få åka rullstol!
mamma tycker att jag borde åka till farbror doktorn.. men vad ska jag säga till han? att jag har skavt bort halva lilltån? finns det bot för det?
pozack var så himla duktig idag , jag bara måste få säga det. för jag kanske inte säger det alltför ofta numer. jag tycker faktikst om honom väldigt mycket. det är därför jag tar så hårt på våra snesteg...
igår låg jag däckad i feber och sov bort hela kvällen. typiskt. kunde väl ha passat bättre att må dåligt en vanlig vardag, men icke. immunförsvaret är inte min bästa vän.
uff, jag har ont i ryggen och mår fortfarande inte bra. jag behöver kramas om nu och få lite kärlek, för då kanske jag skulle vara frisk redan imorgon!
nedräkningen är i full gång, snart ska jag göra mitt fjärde kryss i almenackan och sen är det mindre än två veckor kvar. KOM HEM TILL MIG MIN ÄLSKADE, JAG HAR SÅ SVÅRT ATT LEVA UTAN DIG!
/K
Hästsnack
Idag red jag på Pozack första gången sedan i lördags då ridningen inte blev så seriös, utan mer; jag måste bara hinna motionera av dig tretusen ton energi om jag överhuvudtaget ska kunna sitta på dig i framtiden. dessutom ska jag på krogen, så låt det gå fort! Det betyder alltså att jag var vungen att verkligen rida igenom ponnyjäveln ordentligt idag.
Till att börja med var han tok spänd och tok pigg. Mycket berodde nog på den nordiska vintern som till slut slog till med dunder och brak. Vips, minus 15 och allt frös till is!
För att inte sätta käppar i hjulen för mig själv började jag värma upp genom att galoppera. Jag galopperade runt ett tag tills jag kände att han bjöd bra , då växlade jag ner och försökte hitta lite struktur på alltihop. Så småningom kunde jag gå ner i trav och börja fixa och trixa lite. Efter några övergångar och skänkelvikningar tyckte jag att allt började gå bra, så jag harvade runt ytterligare en stund.
När jag hade ridit klart och började lägga honom lång och låg kom Sigird till ridhuset och hjälpte mig lite.
Hon tyckte att han var på tok för kort och att jag hade för mycket kontroll över honom. Så jag red ytterligare en stund medan hon hjälpte mig att hitta lite flyt. Efter en stund accepterade han hjälperna och började hitta bättre balans i den nya formen.
Men jag tycker att det är så jävla svårt... vem ska man lyssna på?
Sonny som säger att man ska ställa med innertygeln, hålla hästen på plats med ytterskänkeln (och låta bogen flyga iväg......) och rida mycket böjda spår.
Anna som säger att yttertygeln ska vara hästens stöd till formen, att hästen ska spåra med alla fyra ben i samma spår och att formen ska vara kort men avspänd.
Sigrid som vill få hästen att gå lång och låg och hitta sin egen bärighet innan man går vidare till nästa level.
eller ska man läsa en bok så man blir klok?
Alla tränare och hästägare har sina egna sätt att rida på, och det är så svårt att veta vad som är mindre rätt och vad som är mindre fel. Jag tycker att det finns sanning i allt vad ovanstående har sagt till mig. Jag tycker till och med att deras metoder funkar olika bra och olika dåligt olika dagar. Det svåraste är att rida för nya tränare och se perfekt ut när man inte vet vad den nya tränaren tycker, eftersom alla tycker så förbaskat olika!
Jag vill inte göra fel och jag vill inte förstöra något. Helst av allt vill jag bara röra ihop allt jag lär mig från olika håll och sen bilda e egen uppfattning. Mn det är så svårt eftersom varje ny tränare säger att SÅ HÄR SKA DET BARA VARA, för det ÄR bara så!
Oj, ooops, ursäkta mig.. men hon säger att... SPELAR INGEN ROLL, för har JAG sagt att det är så , DÅ ÄR DET SÅ.
ojoj, hur ska man kunna göra rätt då?
Äsch, vilka konstiga funderingar. Jag får försöka tänka på vad sigrid sa till mig idag, så får jag ta med det till nästa ridpass :)
Hälsingland har varit kall idag. Det är fortfarande kallt.
Ikväll blir det att kura vid teven och imorgon ska jag ner till Bollnäs en sväng :)
Idol mys hos Anno i järvsö och jobba på Bergåkra ihelgen.
Puss o hej!
Nu är jag hemma igen!
Strax efter sju rullade jag o sigrid in i simeå. Burrr! -10 o frost till knäna. Eller tja, till fotknölarna allafall :)
Strömholm trippen var kanon. Jag mår aldrig så bra som när jag är med mina vänner. O speciellt inte dom där närmast-hjärtat-vännerna, ni vet. Dom som får en att må så där jättebra utan att behöva anstränga sig. Det är en jävla bra känsla!
Tyvärr dröjer det tre, alternativt fyra veckor innan den känslan uppnås igen. För Carro håller sig på avstånd fram till nyår. Men sen blir det fest!
Framtiden ser ut att kunna lösa sig något. Arbetslös kan jag ju inte vara. Både med tanke på att jag måste ha någon form av inkomst och framförallt så måste jag ha någon form av syselsättning. Jag skulle dö av att inte ha någontning att göra. Inte känna sig behövd och inte känna att man förtjänar att känna sig behövd.
Imorgon ska det diskuteras och kollas i almenackor och sen kanske , må hända att det finns jobb åt lilla mig!
Jag tänker inte ropa hej än, så imorgon går vi igenom följderna..
Sommarjobbet är troligen redan fixat, så där 7 månader i förväg. Sen ska lilla jag söka högskola och sen ska lilla jag plugga i 4 år och sen ska lilla jag få en titel och förhoppningsvis ett nytt liv!
Idag har jag myst med min mamma tillsammans med bonde söker fru och två små hundflickor. Min mamma har lite ångest för närhet. Mest ångest har hon för min närhet. Så jag tycker att det var väldigt bra gjort av mig som lyckades slingra in mig i henne och titta på nästan hela bonde söker fru!
Hennes kommentar till det hela var ; "Men vadå? vi myste ju jättemycket när du var liten"...
Jaa, heeej. Det var ju bara 15 år sedan. Kanske dags att börja kramas rutinerligt?
Nu ska jag gå ut o ge hö till hästarna.Sen ska jag knoppa in med en bra bok!
Sov så gott, PUSS!
En dag på strömsholm
Mitt i natten blev hon tyst och låg och stirrade på mig ett bra tag. Jag stirrade tillbaka, och frågade om hon var vaken. Så satte hon sg upp, ville att jag skulle spela en PINK låt för henne. Så pratade vi lite och så satt hon med mig vid datorn en stund. Två sekunder senare sov hon och nu har hon inget minne av det. Konstigt egentligen, att man kan vara sig själv och prata trots att man sover!!
Mycket mystiskt.
Har umgåts med Carro hela dagen, och det är såå underbart. Sigrid kom ner imorse med två stycken ston. Hon har varit på tränar utbildning hela dagen och ridit för Cornelia Endres. Jag och carro har suttit som klistrade vid läktaren och tittat på alla möjliga olika hästar som tränat för henne. Intressant att se! Fina ryttare och fina hästar. Perfect match!
Nu har vi ätit supergod middag som vi lagat med kyckling och kärlek. Sigird somnat i soffan och snart somnar jag över tangenterna. Carro piggast av oss alla och ska nu bädda ner oss i sängarna.
Sov gott! ;)
