kristinadahl

Jag är ledsen att behöva säga detta. Jag har aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag någonsin skulle säga det här... Men det är inte kul längre. Det där med hästar , ni vet.
I 15 år har jag varit så motiverad och så biten, och helt plötsligt känns det som att någon har stängt in mig i ett rum och släckt lampan. Det känns bara så jäkla mörkt.
Mitt hjärta kommer alltid att slå lite extra för dem. Men nu behövs det en liten paus!
Jag har bestämt mig för att sälja pozack. Har varit i tanken ett bra tag, men nu känns det inte rätt mot honom. För jag tycker ju inte att det är kul längre. Och jag vill inte ta ifrån honom hans glädje bara för att jag är en aktiv glädjedödare. Aldrig i livet!!

Jag vet inte varför det känns så rätt.. men hela den där hästgrejen känns så uppblåst.
Jag har druckit vin tillsammans med Louise Nathorst, so what? Vi har ätit sopp lunch tilsammans och jag har hört alldeles för många historier om Peter Markne, Anky van Grunsveen, Mattias Jansson, Tinne Wilhelmsson, Patrik Kittel och Per Saandgard. Jag är inte ens imponerad. Det svider att säga det.
Människor som jag beundrat, som varit mina idoler och som jag sett upp till fanns plötsligt i min värld. Men jag imponerades inte. Inte det minsta.

Jag är så fruktansvärt besviken på mig själv. Men jag kan helt enkelt inte rå för det.

För att försöka återfå lite motivation och behålla mitt hästintresse vet jag precis vad jag ska göra. Jag ska återgå till den tid då hästarna var som bäst. Då dom var mina bästa vänner o trogna springare. Jag ska tillägna dem min fritid. För i ett jobb med hästar har du ingen sådan, fritid alltså!
Jag vet inte hur det är att leva utan dem, för dom har varit dagens drog under hela mitt liv. Men nu har jag missbrukat på riktigt, fått en ordentlig överdos. Det gör ont.

Jag är trött på att slita ont och kämpa för svältlön. Jag vet att jag aldrig kommer att bli någon stjärna. Jag bryr mig inte heller. Jag måste ta mig ur missbruket!

Det blev för mycket till slut.. 3 år på gymnasiet, 2 månader i Skövde och nu är jag på Bergåkra.
Jag vill lära mig att älska det igen.

Igår var jag i järvsö hos Sofia på tjejfest. Så himla roligt och trevligt med nytt folk! :) Ölade, dippade gott och sjöng singstar. Som vanligt förlorade tondöva Kristina stort. Men vad gör det om 100 år?
Umgicks med Anno och jag blir bara mer o mer imponerad. Vilken grym tjej! Så snäll o go.
Somnade strax före 4 och klev upp lagom utvilad vid 8 och for direkt till Bergåkra för att ta sköta stallet. Efter det gympasset åkte jag hem och väntade på hovslagaren i 2 timmar. Slutligen blev det ett återbud från hans sida och jag åkte tillbaka till Bergåkra för att jobba undan lite!
Jag red en häst också. Det gick fördjävligt. Jag kände mig ännu mer värdelös och säker på att här måste bli en förändring .
Sen åkte jag hem till nästa stall och kysste pozack lätt på mulen. Älskade hästjävel!

Nu poppar jag takida och funderar över framtiden. Vilken framtid?!
Klockan 4 bär det av mot huvudstaden för Winnerbäck konsert. Det ska bli så underbart, jag hoppas att det ger mig inspiration till att älska dom igen, dom kära hästarna.
Åker hem igen tisdag kväll, suck. alldeles för tidigt... ska jobba på onsdag. med dom kära hästarna. Synd att dom inte kan sköta sig själv så jag kan få lite mer kvalitietstid med familjen Lindh.

På fredag kommer carro hem, livets drog. jag älskar dig <3