kristinadahl

Det finns ingenting här i livet som får mig att må så bra som solen! Det är helt underbart, jag känner att jag sitter och småler för mig själv här i köket i Sherwood. Det är så fint med sol, det blir så varmt med sol och allting får ett annat uteende med lite sol. Tänk vad lite sol kan göra... Det kan göra hela min dag!
:)
Har precis varit ute på en timmas promenad med de tre lurviga, de njöt förhoppningsvis lika mycket som mig av solskenspromenaden :) Trots att det är 17 minus ute så känns det inte lika hårt med thermobyxor och sol!
Till och med hästarna ser glada ut i solen! De ler med sina bländande vita tänder mellan hö tuggorna.
Beställer många soliga dagar till i dessa kalla , dystra vintermånader. Jag beställer dem helt utan ångerrätt. För sol, det vill jag banne mig ha!

Igår besökte jag Ljusdal, gjorde några ärenden till A.kassan, strosade med Emma och lunchade sedan med henne o Hans. Därefter var vi kreativa och ägnade oss åt kortspel innan det blev dags för mig att åka hem till Sherwoodskogen. Väl hemma fick jag sedan påhälsning av Hanna, Maria o Adam. Alltid trevligt med lite besök!

Nu ska jag göra mig ordning och bege mig till Bollnäs. Uträta lite ärenden och sedan ska jag jobba kväll. Om jag hittar till arbetsplatsen vill säga. Inte lät att vara " rund hoppande timvikarie", inte :)

Ha en underbar fredag!
/K

Igår fick min lillebror hem ett brev från försäkringskassan... Han öppnade ivirigt och förstod att det innehöll hans kommande ersättning från dem. När han läst igenom brevet talade han om att han skulle få 135 kronor per dag då han går arbetslös.
Jag själv får 136 kronor om dagen om jag är arbetslös. Enda skillnaden är att jag har jobbat så mycket jag har kunnat de senaste sex åren. Trots att jag har gått i skolan har jag arbetat på lov och helger. Då jag inte är ansluten till någon a-kassa får jag ett så kallat "grundbelopp". Det som avgör min ersättning är hur mycket jag jobbat det senaste året. Från augusti 2009 till samma månad 2010. Genomsnittligen har jag under denna period arbetat 35 timmar/vecka och får då en ersättning på 200 kronor/dag. 40 kronor ska sedan betalas i skatt och 24 kronor i avgift till a-kassan eftersom jag inte tillhört någon a-kassa när jag arbetat. Det som blir kvar är 136 ynka kronor....

Min lillebror har samma ersättning som mig, förutom att han under sina snart 20 år haft 2 anställningar. Ett sommarjobb på sex veckor och en två veckor lång anställning åt ett bemanningföretag.
Jag kan inte låta bli att bli avundsjuk, förbannad och inte minst så känner jag mig jävligt förnedrad. Det senaste året har jag jobbat och slitit häcken av mig! Trots detta har jag samma ersättning som min lata bror som tillbringar all sin vakna tid åt att glo rakt in i data skärmen. När han inte glor in i data skärmen tittar han på film, sover och äter mat. Han söker ungefär noll jobb i veckan och går på nästan alla möten genom arbetsförmedlingen.
Jag vet att världen är en orättvis plats, men nu är måttet rågat!!!
Vem är det som bestämmer att det ska vara så här?

Nu har jag sådan tur att jag får jobba så mycket att jag inte behöver använda mig av a-kassans fruktansvärt låga ersättning. I december jobbade jag över 200 timmar och första veckan i januari har jag avverkat 50. Jag får allt som oftast ihop fler timmar än vad som anses som heltid, men eftersom jag inte har någon fast anställning kan detta ändra sig mycket snabbt.
Jag har haft anställning på 9 olika arbetsplatser, jobbat varje sommar sedan jag var 15 år, haft arbete sedan jag tog studenten våren 2009.... OCH DET ÄR INTE VÄRT NÅGONTING??
Tydligen räcker (-dåliga betyg, -ingen arbetslivserfarenhet, -åtta veckors jobb i fabrik, -ingen social kompetens alls och -ett oaktivt sökande av arbete) långt för att få samma ersättning!!!
 
Det här gör mig verkligen så himla förbannad.
A-kassan, in my dreams!!!
/K

Jag tror att livet är som en lång, spiralformad trappa... Varje steg är en del av den mänskliga mognadsprocessen, varje kliv en del av livet. Ibland tar man några steg bakåt och det kan hända att man ramlar och faller hårt. Vissa av trapporna är så långa att de finns en hiss bredvid, det finns alltid ett handtag att hålla i och somliga trappsteg har vackert marmor golv.

Insåg just att jag verkligen har tagit ett högt kliv i min trappa. Att jag mer än någonsin står för den jag är, för vad jag tycker och vad jag inte accepterar.
Nyårsafton var en spännande och berikande kväll. Fler människor än vad jag vågat tro sjönk som stenar i mina ögon. Samtidigt som andra visade sig vara mer intressanta än vad som förutspåts.
Mitt nyårslöfte blev att jag ska göra allt som står i min makt för att få ett underbart år, även att jag ska ta det lite lugnare och försöka få mer koll på min tillvaro!
Hoppas jag inte lovat för mycket nu... men då är det bara att kliva tillbaka några trappsteg. Kanske händer det att man ramlar på vägen, faller pladdask och får ta hissen upp igen... Det visar sig! Men mina vänner ger mig vingar och det är jag tacksam för.

Till sist vill jag bara tillägga att jag hatar droger, att jag uppskattar ärlighet o att jag älskar att leva!
SO LONG/ K

Somliga dagar önskar man att man vore någon annan, någonannanstans i något annat liv.
Idag var en sådan dag. Redan när klockan ringde kände jag på mig att jag inte borde kliva upp. Men per automatik gjorde jag det i allafall! För att jag var tvungen, för att mina hungriga hästar ville ut o se dagens ljus, för att man någon gång måste stiga ur sängen och framförallt- för att jag hade en tid på för att besiktiga bilen.
Min älskade bil, för dig gör jag allt!
Tre dagar efter att ABS-bromsarna fått nytt liv föll bommen... vindrutan måste bytas och strålkastarna likaså. Tack och god jul! Där försvann mina slantar innan jag ens hunnit njuta av dem. När jag fick besiktningsprotokollet log jag varmt och försökte att skämta bort det. När jag steg in i bilen rann tårarna. Inte för att jag egentligen blev så förvånad, för visst var det väntat. Vindrutan har gjort sitt. Mest ledsen blev jag för att jag insåg att jag inte alls har så bra flyt som jag önskar.
På onsdag blir det ny vindruta och om en monteras mina nya strålkastare. Därefter väntar ombesiktning... Älskade bil! För dig gör jag allt....

Mitt i allt detta bör tilläggas att jag har ångest över helgens bravader, att jag är besviken på mig själv som aldrig tycks lära av mina misstag. Att jag hade hoppats på att antagningsbeskedet skulle ge mig en solklar plats på Socionom programmet- reservplats med tre siffrigt nummer... ja herregud, jag måste ha fruktansvärd tur om jag tar mig in!
Dessutom är jag bitter över den gryma kylan som förstör min träning av den fyrbentespringaren!

Efter en hård och deppig dag besökte jag min kära vän Sofia, bakade pepparkakor med henne och Lilla Jonis. Det var bra medicin- nu är det som vanligt igen. För jag har faktikst ett roligt jobb, fina kollegor, underbara vänner, en älskad bil, härliga djur och tak överhuvudet! Tack för det! Älskade liv, för dig gör jag allt!

/K

Mitt liv är som en enda röra just nu. Inte helt ovanligt för att vara mig. Om två dagar får jag veta om jag kommer in på de utbildningar jag sökt. Om fem dagar avslutas mitt vikariat och jag återgår då till mitt extra knäck. De senaste dagarna har jag förutom vikariatet jobbat på både nytorp o hemtjänsten- samtidigt som jag gjort mina timmar på lundan. Även om jag vill poängtera att jag är tacksam att jag får jobba, så vill jag framhäva att jag är mest tacksam för att jag har så underbara kollegor. Utan deras pepp och trevliga bemötande så skulle det verkligen inte gå att jobba femton timmar i stöten på olika arbetsplatser. Dom som är bra är också värda guld!

Kvicksilvret ligger runt minus 20 och när vi kommer till motion av hästen så är det alla -kläder -på -metoden som gäller. Alla kläder på och vifta på fingrar o tår, ja då kan det även gå att hålla hästen i trim!

Ikväll är en historiens kväll, Anna Kristina Dahl har nämligen gjort sitt livs första pepparkaksdeg! Inte helt problemfritt förstås, för det är aldrig problemfritt i hennes tillvaro. En fas i den lilla röda stugan i Sherwood gick nämligen när pepparkaksdegen skulle tillverkas. När tvättmaskin, diskmaskin, vattenkokare, tv, data och mysbelysning skiner samtidigt o säger tydligen elen upp sig. Där var läxan lärd och från och med ikväll så ska vi nog helt enkelt inte koka tomtegröt, göra pepparkaksdeg och laga middag samtidgt. Inte här i Sherwoodskogen i allafall!
Degen står nu på kylning, men jag kan tala om att den smakar alldes perfekt. Jag hoppas jag blir en riktigt bullfarmor i framtiden :)

Nu går jag o lägger mig så att imorgon kommer lite fortare. Snart får jag som sagt besked från antagningen, o imorgon är åxå degen helt ätbar. Nam! :)
/K

Det snöar . Det snöar hela tiden . Och så blåser det, och därtill är det 10 minus. Dessutom så varnar SMHI för en extrem kall vinter. Jag trodde att förra vintern var i det extremaste laget. Men tydligen misstog jag mig? Om vi överlevde 30 minus i flera veckor, kommer vi då att överleva 40 minus? Eller kan en ny istid vara på väg?
Det är en månad kvar till jul. Det är fortfarande November, o tamigkatten... JAG fryser och är redan trött på både kyla och snö.

Idag har jag jobbat på två ställen, började 7 och slutade 22, och därimellan var jag ledig i tre timmar. Pozack fick nöja sig med en puss på mulen och fick alltså en (välförtjänt?) vilodag!

Planen är att jag ska sova bort hela dagen imorgon och sedan rida min springare, promenera mina hundar och vila igen, innan jag åker för att jobba natt. Denna gång ska jag absolut vara mer förberedd Jag tänker inte vara vaken i 24 timmar igen. Det var alldeles för hårt!

Gnatt!/K

I natt jobbade jag natt för första gången i mitt liv. Det var hårt, som förväntat! Den svåraste tiden på dygnet var runt 2-3 tiden, då natt sakta övergår till morgon! Genom att dricka och springa på toaletten höll jag mig vaken.. Strax före sex var jag nära att stupa på mållinjen, men ack! Höll mig uppe och puttrade hem i min iskalla, översnöade bil. Väl hemma släppte jag ut hästen innan jag hoppade i säng. Rätt knepigt att gå och lägga sig klockan åtta, när det precis ljusnat. Till tonerna av en fantastisk och underbar snöstorm somnade jag lugnt och drömde sedan mardrömmar långt in på eftermiddagen.
Väcktes av att både resursen och bemnanningen ringde som galningar efter mig. Så imorgon väntar jobb i Arbrå på förmiddagen och sedan vidare till Järvsö för att jobba kväll. Därimellan ska jag försöka vila lite grann, för det känns som att bacillerna anfaller från alla håll.

Som den smarta kvinna jag är insåg jag idag att min ansökan till högskolan måste kompletteras! Eftersom min senaste skola inte riktigt tyckte att det där med högskolan var särskilt nyttigt, var den heller inte ansluten till antagningen, vilket resulterar i att betygen inte automatiskt hamnar i meritlistan.
SUCK.
Tur att jag insåg detta i tid nu, så jag hinner skicka min abetyg till antagningen. Ibland förslår jag mig själv :)

Pozack var himla fin idag i snön! Tömkörning är så himla kul! Det är både nyttigt och bra för hästen dessutom. Det går som en dans och skänkelvikningarna blir bara bättre o bättre :)

Godnatt och sov så gott!/K

Ja, herregud! Allting är verkligen relativt.. Min mamma är relativ, min häst är relativ och mitt yrkessamma liv är relativt. Avverkade just min nionde dag med ett kvällspass på hemtjänsten, ja.. efter att ha arbetat förmiddag-förstås! Två delade turer på två dagar- det KÄNNS! Men ack så lycklig jag är över att jag får jobba! Jag ska verkligen inte sitta här och gnälla... Bara två dgar kvar nu, sen tror jag att jag får en ledig helg. Och attans vad det ska bli kul med Halloween ;)

Känner mig lite avskärmad från det mesta, stackars Twiggy är aningens missnöjd över att vi numera bara sover ihop. Men som sagt, allting är relativ. Om två veckor kan jag vara arbetslös!
Vet allafall att jag ska jobba sex dagar på Nytorp nästa vecka, och ja... det räcker gott o väl :)

Idag har jag umgåts med Sofia mellan arbetspassen! Blev en lunch med massa prat på Öje och sedan åkte vi till dagis för att hämta upp Jonathan. Kort därefter väntade en fem minuter lång telefonkö i hela sjutton minuter för att nå fram till Svensk Fondservice och neka mitt konto. FY! Jag vill varken pensionsspara eller fondspara. Jag vill inte bli gamal heller. Jag vill alltid vara ung och leva mitt liv som att varje dag vore den sista :) Hujja.. Den dagen jag är mera insatt i systemet kan hända att jag börjar spara och placera mina slantar- för självklart är det nog både nyttigt och klokt att göra detta!

Nu ska jag slockna. GODNATT!/K

Inatt har jag sovit så djupt och så länge att jag fått ont i huvudet. Jag behövde verkligen sömnen, men jag behövde då absolut ingen huvudvärk...
Helgen har gått bra och jag har jobbat, luktat häst och druckit vin. Jobbade i stallet med en jätte trevlig tjej, så dagarna flöt på bra och vi hade rätt kul. Twiggy var med och sprang runt i stallet och busade, så igår fick hon ett ordentligt bad eftersom hon luktade mer stall än en häst!

Väcktes av bemanningen idag efter nio, helt acceptabel tid att ringa. Fick ett kvällspass i Järvsö, vilket innebär att jag jobbar min sjunde dag på raken idag. Även om jag är trött och hade föredragit en dag utan arbete, så är det inget tvivel - HÄR SKA DET JOBBAS!
Vad gör man en dag som denna i Sherwood, liksom?

Nu blir det frukost och sedan ska Pozack få lite motion innan Nils tar mig till jobbet i Järvsö!
/K

Kom just till insikt med att jag ägnar alldeles för mycket tid vid facebook... har inte varit in sedan måndags och inser nu när jag loggar in att jag saknat hela grejen.. ooops... här krävs en förändring!

Idag besökte jag Ljusdal o Alfa-kassan, käkade lunch med Carro och köpte present till Jonathan som fyller 4 år idag. Stora killen! Åkte sedan för att avverka några timmar på hemtjänsten och sedan besökte jag födelsedagsbarnet för att överlämna paket!
Reaktionen när Jonathan öppnade paketet var riktigt rolig..
"Usch. Jag vill bara ha bilar...."
Han ser besviket på mig, men klär efter övertalning på sig PIRATdräkten som var födelsedagspresenten. När han upptäcker att han även fått två svärd att leka med går han genast in i rollen som pirat. Sedan leker han pirat hela kvällen och glömmer bort sina kära bilar. Ungar är allt bra goa!

Tömkörde Pozack i duggregn medan hela byn sov eller kikade på 22-nyheterna... Ibland är man bra tokig. Nu ligger mina hundar o snusar sött och jag är pigg som en mört. Klockan fem ringer klockan och då väntar jobb .
Hoppas i all tvivel på att jag ska vara lika pigg då som nu.. :)

Nu når datorns batteri nivå 50% och sedan slocknar den föralltid. Gamel hunden blev helt tokig härom natten och åt och slickade upp allt hon kom över. Allt för att vända magen ut-och-in.. Min datasladd blev offer för hennes illamående och käkades brutalt upp... kvar är nu fyra delar av det som en gång var min dators energikälla... Ett besök på elgiganten i dagarna är ett måste. Annars är jag förlorad utan min kära vän, datorn! Om någon har en Packard Bell laddare liggandes- Vänligen kontakta mig!!!

Godnatt alla söta , rara! /K

Jag har upplevt 20 stycken okober, men aldrig någonsin vill jag minnas att det har varit så ruskigt kallt.
Efter förra vinterns vargavinter vill jag helst gå i ide. Nej då, nu talar det mesta för att denna vinter ska bli den kallaste på tusen år. Är detta ett skämt?
Jag trodde att istiden lade sig över norden för 365 dagar sedan och att den nu var borta för alltid. Ack så fel man kan ha.
Det var med sorg i hjärtat jag igår red med långkalsonger för första gången i år. Det var också med sorg i hjärtat jag lade vintertäcket på min häst imorse. Det är med sorg i hjärtat jag nu tror att vintern är här för att stanna.
Sommaren 2010 var DEN BÄSTA SOMMAREN, trots att den var på tok för kort. Den bjöd på alldeles för få dagar på stranden. Min nya bikini är fortfarande nästintill oanvänd och mina bruna ben är bleka sedan lääänge. Augusti minns jag som den månad hösten gjorde allt större intrång i den bästa sommaren, och vips! Nu är den över för denna gång...
Efter förra vinterns kyla hade jag önskat mig en lååååång underbar sommar. Och visst var den underbar, men underbart är kort. Alldeles för kort. Jag lever dock på alla fina minnen, alla skratt och alla härliga danser!! Och framförallt längtar jag till maj månad, när jag börjar leva om på nytt ;)

I lördags gick högskoleprovet av stapeln. Det var faktikst en upplevelse att göra det. Inte lika hemskt som jag trodde, men det var lite mäktigt att sitta så många timmar. Jag ska inte säga att det var lätt eller att det gick bra. För det var lite finurligt och annorlunda... men det kändes i varje fall bättre än vad jag trodde!
När provet var avverkat snodde jag om för dans och begav mig med ett trevligt sällskap mot dansmaran i Gävle. Kvällen var helt grym och Mr.X bjöd som vanligt på världens bästa dans. Nostalgi-Kristina svävade på rosa moln under fyra låtar. Det kunde inte bli bättre, Sveriges bästa dansband, fina låtar och en helt galet bra danspartner... Förresten fick jag nästan bara bra danser! Så kvällen var minst sagt sjukt bra.

Sherwood i allmänhet funkar, men är lite folktomt och ödsligt. Precis som Sherwood alltid har varit. En häst har åkt och ikväll kommer en annan. Pozack är självklart ledsen över ensamheten, men ikväll kommer en ny kompis!
Måndagen inleder veckan med en mjukstart. Eventuellt lite dans mot kvällen. Sedan väntar jobb onsdag till söndag och så hoppas Nostalgi-Kristina på att kvicksilvret vänder så att det tinar upp lite igen.

/K

Om sex dagar skriver jag högskoleprovet. Det känns ganska skrämmande, om jag får säga det. Åtta timmars skrivande kommer bokstavligen att ta kål på mig. Men jag hoppas allafall att resultatet blir ok! Har absolut inga förväntningar, men önskar att jag får en fin slutsiffra!

I fredags var sista dagen för att söka utbildningar. Som första alternativ valde jag socionomprogrammet i Stockholm. Nummer två; beteendevetenskap i Linköping och resten en salig blandning- sjukgymnast-sociologi-sjuksköterska - arbetsterapeut - allmän psykologi - kommunikation mellan människor - och socionom igen!
Nåväl, jag kanske inte är taggad till tusen för alla de där utbildningarna- men jag sökte för att allafall komma in på något, förhoppningsvis :)

Har även tagit ett viktigt beslut för framtiden.... ja, eller jag tror allafall att beslutet är fattat. Inser följdena av att bo mitt i stan i sthlm. Det är långt till landet och stallen är väldigt dyra. Jag vill och tänker inte göra mig av med hästen för att sitta mitt i stan och arbeta inom vården. För det var inte det som var tänkt från början. Jobba inom vården, det kan jag göra hemma åxå.
Många som jag pratar med skakar på huvudet och menar att jag inte ska ha hästen kvar.
Vet ni? Min häst är bland det finaste jag har. För mig är det ett sätt att leva. Jag är beredd att kämpa varje dag för att kunna ha honom i min ägo så länge det är möjligt. I stallet mår jag bra och där trivs jag.
Jag är beredd att plugga på annan ort än just i stockholm, bara för att kunna ha hästen där jag är. Jag är beredd att slita som ett djur för att ha ekonomi och tid till de vackra fyrbenta!
I fem och ett halvt år har jag haft min vilde. Vi har haft alldeles för många motgångar och många gånger har jag ställt mig själv frågan vad jag egentligen håller på med ? Men nu går det jättebra och jag vill ingenting annat än att träna o göra oss bättre.
Det är liksom det här som får mig att leva :)

Tåget mot norr tar mig snart hem till hästen. Tyvärr tar den mig också in i arbetslösheten som jag flyttade för att undkomma. Hoppas på att få arbeta lite extra nu så jag har råd att leva. I januari tar livet mig ut på nya äventyr och jag hoppas denna gång att jag blir kvar. Jag har varit alldeles för mycket flyttfågel för att orka med mig själv de senaste åren. Men jag har hela tiden valt att göra saker för att göra något bättre.
Om jag kommer in på socionomprogrammet här i sthlm så flyttar jag tillbaka för att studera.
Tiden har en förmåga att gå sjukt snabbt, snart är vårterminen här och Nostalgi-Kristina ska slå upp böckerna och plugga för att bli någonting! Wiho!
Livet är en spännande resa, det ska bli spännande att se vad som egentligen väntar här näst!

/K