Virrpanna!

Jag är en otroligt vilsen människa ibland. Jag är grymt allergisk mot problem och när ett dyker upp ser jag inget annat än problem. SUCK.
Efter diverese övertalning från sambon fick han mig att inse att jag inte får ge upp när det går emot. Och tack för det, den pushen var nog exakt det rätta för mig :)
Idag har jag pratat med gamla jobbet och imorgon ska jag dit och skriva kontrakt. Besökte även stall Dalsta i Grödinge för att försöka hitta ett bra hem till min älskade fyrbente vän! Tyvärr tog det mig nästan 90 minuter med kommunaltrafiken och dessutom insåg jag att bussarna gick en gång i timmen. Osis för den som missar planerad busslinje. Stallet var fint och hade ett nybyggt ridhus där jag gärna tränat mig svettig. MEN... jag orkar inte med att resa så långt varje dag. Då kan jag ju nästan åka till hälsingland för att rida varje kväll efter jobbet. Hur sannolikt är det på en skala?
Nej. Bara att leta vidare.

Var hem till familjen Lindh ikväll. Bara trevligt och sjukt god mat. Jag och Louise tillagade kvällens middag som slank ner i den tomma magsäcken. :)

Nu ska jag ringa och prata med mamma för tredje gången ikväll. Måste vara rekordet. :)

/K

Hästsaknad

Idag har jag varit ledig, eller arbetslös om ni så vill! Efter en hel veckas slit med stockholmsmässan i fokus kändes det helt okej. Jag var verkligen värd att sova ut ordentligt!
Tillbringade resten av dagen till att leta stallplats till Pozack. Min vardag vänds på någotvis upp-och-ner när jag blir utan häst. Det känns så tydligt när man vänder ut-och-in på hela vardagen genom att flytta från landet och bonnlivet till storstan. Jisses, tur man har med Twiggy så man får lite av vardagen med sig!
Nåväl, lyckades hitta två stallplatser som jag ska besöka imorgon! Det ena bättre än det andra, men det ena billigare än det första. Inte lätt när man har krav inte.
Det som tar tid i spanandet efter stallplats är jag har så dålig koll på var stallen ligger och hur man bäst tar sig ut med kommunal trafiken. SUCK. Tunnelbana, pendeltåg, buss och gångavstånd. Eller helst alla fyra alternativen med en gång?? Och helst inte så dyrt. Men jag önskar hjälp med fodring, uttag och insläpp. Och så vill jag att foder och strö ska ingå i hyran och ridhus är en viktig detalj. Helst får man gärna byta täcke på hästen varje morgon. Och just ja! Vi är i Stockholm. hum, med dem kraven och önskningarna är vi uppe i så där en 5000. Nästa krav! Det får inte vara för dyrt. Inte för dyrt alls. LYCKA TILL nu, Nostalgi-Kristina....

Efter en eftermiddag med min kära dator blev det en långprommis med radarparet Twiggy och nya pojkvännen Sluggo! Vi vandrade längs kungsholmens strandpromenad. Därefter kom Daniel från jobbet och jag skulle laga middag. När proppen gick för andra gången fick jag mitt i matlagningen besöka konsum och införskaffa lite säkringar. Fisken blev slutligen ätbar och såsen riktigt god.

Imorgon ska jag vidga mina vyer och kolla på lite stallplatser, förhoppningsvis besöka gamla jobbet och höra med Lindharna vad de har för sig!

/K

Hat vs Kärlek

En smart tjej sa en gång till mig att hat och kärlek ligger väldigt nära varandra. Jag är beredd att hålla med till fullo. Alldeles för många gånger tar jag för illa upp på saker som mina vänner gör eller inte gör. Det kan störa mig till vansinne. Jag kan uppriktigt sagt bli så irriterad att jag lovar mig själv att aldrig mer tala med personen i fråga. Allt som oftast viker jag mig, glömmer vad som hänt och lever vidare.

Jag tycker att det är viktigt att man..
Står upp för sig själv- att man står för vad man säger och tycker.
Är ärlig- sanning är smärtfriare än oärlighet.

Med detta vill jag bara poängtera att jag är så otroligt trött på skitsnack, på att lyssna till folks nerdervärderande åsikter och ihopsatta lögner. Jag är trött på folk som ljuger och förstör mer än de bidrar med. Jag är trött på folk som inte kan stå upp för vad de gör och tycker och allra helst för vad de känner! Jag är trött på att se folk som inte vill någonting. Om man går runt med handbromsen i hela livet då kommer man ingenstans.

Det finns bara ett rimligt skäl till att jag bryr mig. För att kärlek och hat ligger så nära varandra. För att jag älskar er men hatar det ni gör.

/K


Usch

En upprörd Kristina sitter tårögd vid tangentbordet ikväll. Hon är inte bara trött efter 2 mässdagar, less på att ha vandrat runt med ett skavsår hela långa dagen eller upprörd för att magen bokstavligen skriker efter mat. Nej, hon är upprörd, äcklad och illa berörd efter att just ha fått veta att den försvunne Christian Larsson från Bollnäs nu är hittad. Eller åtminstonde kvarlevorna efter honom. Resterna från hans kropp hittades på två ställen i världens vackraste landskap. En av fyndplatserna var i en sjö. I en sjö där jag badat och lekt under min uppväxt. En plats som väcker vackra minnen för mig. Och nu blir jag bara äcklad.
Talesättet säger att det finns människor till allt.. oja, det finns det. Men hur kan tre ungdomar som är yngre än mig, som gått gymnasiet med min lillebror- hur kan dom stycka en kropp- dumpa den och sedan tro att de kan leva vidare som om ingenting hänt?
Oavsett om de tänker så eller ej, är detta en omöjlighet. Jag har svårt att hitta ett vettigt argument till varför de ens är värda ett värdigt liv. Eller ja, ett liv överhuvudtaget.
Må jag låta brutal. Men hur ska man kunna bli människa igen efter att ha utfört en styckning, ett brutalt mord, gått igenom sjukt många förhör och hela tiden knipit käft?
Vad i hela friden tänker man då? Återigen antar jag att de inte tänkt särskilt långt...
Tänk på alla runt om Christian.. Alla hans anhöriga, alla hans vänner, släktingar och nära.. Hur har de mått under denna långa process?
I över en månad har de levt i en ovisshet, där man efter några veckor börjat söknadet efter en kropp istället efter en människa. Men fortfarande inte varit säker på om Christian fanns vid liv eller om han blivit mördad... Nu vet man. Nu har man hittat några delar av hans kropp, nu kan de anhöriga andas ut, påbörja sörjearbetet och planera begravning.
Förbannade idioter, rent ut sagt! Ni kommer aldrig förstå vad ni ställt till med. Stackars era egna familjer, som nu dragit skammen långt upp över öronen och aldrig kommer att kunna leva avspänt i ett normalt liv igen.


Nu ska jag laga middag och snart kommer Daniel hem med vin. Sedan blir det lite mys och förhoppningsvis ingen utgång. För imorgon börjar mässdag 3. Stockholm international fairs, here we go!

Måste erkänna att det finns två starka personligheter som jag inser mer o mer att jag kommer att ha svårt att klara mig utan.
Sofia, för att hon är en så sjukt bra människa och för att vi kan prata om allt. Nu behöver jag prata och få ur mig en hel drös med känslor... o då är vi trettio mil i från varandra.
Den andra saknade individen är min lilla häst. Han ger mig energi och får mig att orka leva livet fullt ut.
Suck. Nu är hon där igen, blödiga Nostalgi-Kristina!

/K

Gott o blandat från veckan som gått!

Det nya livet startade i natt någongång strax före tolv. Anlände till ett Kungsholmen i kaos där vi möttes av piketbussar, ambulanser och brandbilar. Ett brinnande hus på parallelgatan resulterade i kaos.. minst sagt. Oberörda korkade vi upp vår campange och skålade för att fira in det nya livet.
Därefter blev det utgång och jag kände inte ens av mina bihålor. Mer alkohol kanske är det enda rätta?? Idag mår jag som jag förtjänar och bihålorna behandlar mig illa.

Igår tränade jag Pozack för Ninna och han kändes kanon fin! Det känns ännu bättre att ha den ritten i kroppen när han nu ska få vila ett tag tills jag hittat en ny bostad till honom i La Stockholmo!

I fredags träffades vi ett gäng tjejer för att äta kinamat och bara umgås. Det var mysigt och trevligt och somliga drack aningen för mycket.. själv körde jag bil och drack vatten. :)

Jag har fått hoppat in och jobbat en del i slutet av föregående vecka som tycktes gå mot arbetslöshetens tecken.. Efter att ha betat av torsdag, fredag och lördag kunde jag med gott samvete säga adjö, tack för mig nu väntar nya äventyr...
I torsdags besökte jag ett medium för att tala med mina andliga vänner. Herrejisses, det var det absolut häftighaste jag gjort i hela mitt liv. Hon läste mig som en öppen bok och talade om hur jag var som person och hur mitt liv sett ut och vilka utmaningar som nu väntade.. Allt detta utan att hon visste något om mig och mitt liv. Jag kan starkt rekommendera att besöka ett medium för en privat sittning. Det är både häftigt och givande!! Många frågetecken besvaras och saker du egentligen vet bekräftas.

Twiggy sover sött bredvid mitt högra låt och nu ska jag lägga in lite nya bilder på facebook! :)
/K


PUNKT.

Nu har jag sagt hejdå till skästra-huset. Vinkat sågen adjö och lovat strängt att aldrig mer komma tillbaka.. inte som hyresgäst i allafall!
Dagen har varit rörig från alla perspektiv. Började morgonen med en hundpromenad och hade snart fyra hundar istället för mina tre... En vilsen liten valp hade rymt ut genom en kattlucka i ett tomt hus och hittade mig på Sherwooddskogens huvudgata. Tur för den lille att det var just jag som kom och vandrade.. För jisses vad söt den var. Om jag inte hade förstått bättre än att göra ett tappert försök att finna hundens ägare hade jag nog tagit med den hem. Den hade utan problem kunnat bo i min ficka!
Efter fyra samtal och med nummerupplysningens hjälp fann jag hundens ägare, lämnade snällt tillbaka den lille jycken och skyndade mig därifrån innan jag skulle ändra mig.

Efter hundbestyret for jag till världens vackraste by och tömde min drömkåk på alla möbler. Fick hjälp av två "handy man´s" och kunde efter timmar av listmålning och städning ÄNTILGEN gömma nyckel och viska adjö. Kände en molande hunger och insåg att jag varit målare, städerska och flytterska alldeles för länge. Därför blev det fisk till middag innan jag sadlade på min vilde best för ett dressyrpass. Han var busig med tickade som en klocka hela ritten.

Avslutade kvällen med två raska promenader och insåg att en mils vandring kan vara bra ibland, poppade popcorn, -brände dem, -åt de icke brända och nu ska jag slänga mig i säng.
Imorgon väntar en ny dag och dessutom ska jag göra något makalöst spännande... Wihooo :)

Godnatt!
/K

Negativ

Högst upp på min önskelista just nu är att jag aldrig vaknat!
Klev upp efter 7 för att släppa ut hästarna. Kröp sedan ner i sängen med mina två flickor, dom där två lurviga - ni vet.
Nu sitter jag här i min varma säng och funderar på vad jag ska börja med. Om jag ska packa upp mina tillhörigheter eller om jag ska börja med hästens? När och om jag ska hämta min säng i Skästra. När jag ska påbörja packandet till huvudstaden?
Om jag kanske ska flyttstäda mitt favorithus så det är gjort och kan kan lämna alltsammans bakom mig..?
Nej, fan. Nostalig-Kristina ska visst på annat uppdrag!! Hon ska, hör och häpna ÄNTLIGEN få måla de där jävla listerna i hennes favorithus i Skästra.
Som att det inte räckte med allt som redan är gjort? Nähä du!
Förvisso tog jag på mig renoveringen av huset för att kunna flytta in och få arbeta av hyran. Helt klart. Men våra hyresvärar har inte ens varit ut och tittat på vad vi har gjort! Seriöst och bra.
Ingen har efter tre månader varit ut och tittat på vattenskadan i duschen. Möglet som stinker ska tydligen vara helt ofarligt och torkat.. Men varför är det då kvar överhuvudtaget??
Nackdelen med en gigantisk lägenhet är att det är det ger stora ytor att smutsa ner, stora ytor som ska målas.. Jag som ägnat alldeles för mycket av min dyrbara tid till att måla de där listerna är inte ens klar. Dörrlisterna ska målas... SUCK.
Har jag något val? Nej, det är bara att hugga in och måla klart och sedan städa och flytta lite till..
Jag längtar till den dagen när jag inte behöver flytta mer..
Men först måste jag hitta ett hem.

Allting känns bara så fel just nu. Det blir såklart vad man gör det till. Men jag har en magkänsla av att det inte kommer bli så bra. Det har varit för bra på något vis. Jag väntar på bakslaget som redan tycks slå mig hårt i ansiktet.

Min sommardröm är över.
Det svider hårt.
För fyra månader sedan sprudlade jag av lycka när jag återvände till mitt älskade hälsingland. Jag hade jobb, jag flyttade in i huset i Skästra o hästen flyttde med mig till Järvsö. Dansen på nor drog igång och värmen gjorde mig varm o go, inifrån och ut.
Nu känns det bara som att någon stängt av värmen, dragit ur sladden och släkt lampan.
Blir jag alltid så här när hösten kommer?
Jag fick inte jobba så mycket längre, Jag trivdes inte i Skästra. Stallet blev fullt och hästen flyttade till mamma. Allting som jag byggt upp rasade.
Sen kom beslutsångesten! Vad gör jag är? Vad vill jag göra? Var vill jag vara?
Allting går snabbt när man väl bestämt sig.
Den känslomässiga berg och dalbanan är ett faktum. Ingenting känns rätt, samtidigt som allting känns jättebra.
Hur får man ihop det där?

Om jag ska klara av denna dag måste jag försöka styra upp humöret. Le, lura hjärnan och bara kämpa järnet!
Jag ska börja med att äta frukost, sedan bär det väl av till Järvsö för lite listmålning, jippie!!! Sen får jag städa och packa så mycket jag kan.
Gud vad jag älskar livet :)

/K

Flytt

Termometern ligger på minus och det är fullmåne utanför fönstret. Det är nästan kusligt ute. Hösten verkar ha kommit på allvar. Snart är det dags att byta till vinterdäck, ta på sig vinterjackan och skaffa nya höststövlar.
Från och med i natt får Pozack sova inne om nätterna, han är nog nöjd och lycklig med livet just nu! Varmt och mysigt och maten serverad. Tänk vad livet vore ljuvligt om man vore häst!
I fredags packade jag det sista av mitt liv och flyttade från huset i Skästra. Jag skäms nästan för att säga att det enbart kändes som en befrielse att komma därifrån. Trots att jag bott i Sherwoodskogen större delen av mitt 20-åriga liv vet jag inte om det är hemma längre heller..
Jag vet inte efter alla mina äventyr var jag är mest hemma eller vad som borde vara mest hemma.
Mellanlandningen i Sherwood känns i varje fall som avslutet på min sommardröm!

Idag flyttade jag Pozack från järvsö till Sherwoodskogen, döm om min förvåning- men det var smärtsammare att packa hans hästprylar än det var att packa mina egna tillhörigheter. Kanske är det helt enkelt så att jag känner mig hemma där jag får ha min häst. I stallet får jag andas och må bra och sköta om något som är alldeles mitt eget. Det kanske är där min hemma-känsla är ! I stallet hos hästen- det är visst där Nostalgi-Kristina hör hemma!

Yogan ikväll var smärtsammare än vanligt. Fjorton år av otaliga timmar på hästryggen, utan stretsching därtill har visst gjort mig till en liten muskelknutte utan späst. Ungefär så känns det ! Dessutom lider jag av en grym svankrygg som gör mig ännu svagare där jag egentligen borde vara stark som sjutton. Efter drygt en timmas övningar lade vi oss ner på yogamattan för att slappna av- då brast smärtan i svanken ut och jag tappade luften för att musklerna krampade. Gjorde några fejkhostningar och kunde därefter andas ut igen! Herregud, ingen dramatik här inte.

Veckan som följer känns som en enda oplanerad soppa. Kanske flyttar jag till Stockholm, kanske gör jag det inte.
Kanske får jag jobba några timmar. Kanske så får jag det inte.
Vardagen rullar säkerligen på med häst, hund och vänner ändå!

Nu blir det 65 sit ups innan jag dyker ner i ett hett bad och glömmer bort att det är minusgrader ute!
/K


Saker

Trots att jag precis har packat ner mitt liv i väskor, kartonger och plastpåsar har jag just avslutat den bästa dagen detta år.
Jag har nämligen varit på hästkliniken och veterinär besiktigat Pozack.
Jag har skjutit på denna dag i 2,5 år i rädslan att min kära skulle bli dödsdömd på kuppen. Äntligen kan jag ta ett djupt andetag och andas rakt ut. Det ÄR inget fel på min vilde!
För snart 3 år sedan genomgick Pozack en operation för lösa benbitar i haserna bak. Sedan den dagen har hans försäkring inte varit helt okej då han efter operationen fick reservationer i försäkringen. Efter böjprov och röntgen idag visade Pozack sig vara frisk som en nötkärna och är nu helt försäkrad , från topp till tå! PUH!

Imorgon ringer klockan 06.10 och då ska jag banne mig inte znoosa bort tiden. Upp och bege mig till jobbet och sedan rida ett dressyrpass innan jag packar in mitt liv (det vill säga- mina väskor, kartonger och plastpåsar), i bilen och flyttar från det nyrenoverade huset hem till sherwoodskogen. Men bara för ett tag. Sedan blir det nya äventyr.
Innan äventyret tar fart tänker jag rensa bland mina tillhörigheter. Det kan bara inte vara möjligt att man ska ha så mycket onödigt tjaffs som jag har. Jag blir både chockad och förvånad över vad jag äger för strunt. Jag behöver knappt hälften. Halva min garderob betstår av nostalgi plagg. Sådana plagg som har en egen historia och egna minnen. Nostalgi-Kristina kan inte slänga. Bara spara och tänka att den "kan vara bra för framtiden". Eller inte. Kläder som jag inte använder tar plats och gör att jag inte vill slita på mina nyare plagg.
Dessutom har jag tiotusen andra plåtter-grejer som jag inte ens visste att jag hade. Till allt detta har jag således en miljard-tolv-hundra-tittio-tre-tusen ting som jag älskar och vårdar ömt och som jag definitivt inte klarar mig utan.
Det blir alltså en hel del.
I mitt fönster står en liten klen växt som växer åt fyra olika håll. Från början växte den uppåt, men med åren har den veknat något. Denna växt fick jag i namnsdagspresent sommaren 2005. Sen har den flyttat med mig överallt. Den har bott på elevhem i linköping. Den har bott i en lägenhet i Ljungsbro, i mitt flickrum hos mor, i min arbetarbostad i Skövde, i mitt rum i Stockholm och i huset i Skästra. Nu ska jag och blomman flytta hem till sherwood. Sedan tror jag att den ska pensioneras. Jag funderar på att skaffa mig en ny blomma när jag nu tar mina tillhörigheter och far ut på äventyr. Jag tänker alltså slå på stort när jag rensar.
BORT med allt som inte används, BORT med trasiga detaljer. BORT med allt jag inte behöver. Undrar om jag får nogot över? Om jag får något kvar alls?
Vad behöver man egentligen? Den frågan tål att kluras på...

Idag är dag och natt lika långa. Sedan vänder det. Nu går vi rakt in i mörkret. Förlåt! Vi går mot mörkare tider förstås. Och nostalgi-Kristina går in i ide. Godnatt!

Världens finaste och underbaraste person fyller 95 år idag. Jag säger grattis med både glädje och sorg.
Förstå vilken livserfarenhet, jag menar NITTIOFEM ÅR. Det är få förunat att få leva så länge.
Men det är också en dag närmare döden. Jag blir ledsen enbart vid tanken. Jag älskar dig och önskar att du kunde få finnas förevigt, älskade farfar! <3

/K

Tankar

Aldrig någonsin har det gått så fort att komma ur sängen. Aldrig någonsin har jag klätt på mig så fort, fått i mig frukost o fått ut alla tre trötta hundar som idag.
Väcktes av att min föredetta chef ringde och ville att jag skulle komma och jobba. Och det ville jag såklart! :)
Skönt att äntligen få jobba en hel dag. Imorgon går jag tillbaka till mitt nuvarande extra knäck. Jag ska absolut inte gnälla, jag ska vara både glad och tacksam för att jag får jobba... men jag önskar att jag fick jobba mer.. Imorgon jobbar jag 2,5 timmar, lika så på onsdag och förra veckan jobbade jag 5 timmar sammanlagt på två pass. Fortfarande glad och tacksam för att jag överhuvudtaget får jobba, men ack så bitter över att jag inte får jobba arslet av mig och kämpa.
Allt oftare känner jag mig inte värd en sovmorgon. Inte värd en ledig dag, just för att jag får för mycket av det goda. Därmed slutar jag uppskatta. Jag har lärt mig en läxa, kanske den allra största och viktigaste läxan av alla- man ska aldrig sluta uppskatta. Då glömmer man bort vad man har och saker och ting tappar sitt egentliga ovärdeliga värde.

Förhoppningsvis får jag jobba kväll på mitt föredetta jobb och får därmed ihop mer än en hel dag. Hurra.
Därimellan ska jag försöka motionera hästen och vara glad och tacksam över att jag får jobba, förstås!

Just i detta nu brinner ett hus ner i grannbyn. Minnen trasas sönder och försvinner och kvar lämnas ingenting. Ingen vill ha ingenting. Ingen vill se sitt hus brinna ner, ingen vill hoppa ut ur ett brinnande hus och skada sig för livet. Ingen vill ha ingenstans att bo. Ingen vill ha inga minnen kvar. Ingen vill att ingenting ska finnas kvar.
Jag tänker på dem.
Samtidigt som jag ägnar en tanke åt en flicka som miste sin morfar i natt. Och en mor som miste sin far.
Så oväntat och plötsligt kan livet bara ta slut. Kvar lämnas minnen och en oersättlig tomhet.
Jag tänker på er!

Mitt i allt detta måste jag bara få tala om för er hur lycklig jag är!
Jag önskar att jag kunde få dela med mig av mina fina vänner. Av alla människor som ständigt finns där för mig när jag behöver er som bäst. Jag önskar att ni kunde få känna den härliga känslan när hästen mår bra i din närhet och hunden tacksamt lägger huvudet på sned och ser rakt in i ögonen på en och utan att säga något hävdar att " utan dig vore jag inte någonting. du är den bästa matten en hund kan ha ".
Jag önskar att alla kunde få ha en sådan farfar som jag. En sån´ där riktig krutgubbe som passerar 95 innan veckan är slut. En genom snäll, go och mjuk farfar som får mig att känna mig som världens lyckligaste barnbarn. Bara för att ingen annan har en sådan farfar som jag!

Som så många gånger annars har Lars Winnerbäck självklart satt lyster på min dimmiga måndag. Det blev en underbar, solig och varm september dag idag, trots allt. Det blev en ridtur i Kramsta skogarna där jag slukade hälsingeluft och andades natur till lukten av hästsvett. Som pricken över i:et dansade jag till lite klämkäcka låtar och sedan var min måndag fullgjord!

/K

Vardagen är över

Vardagen är över, nu firar vi helg!
Sitter i hos Daniel o snorar efter att ha varit ute på en långpromenad längs strandpromenaden i Kungsholmen med Twiggy. Hon tyckte nog att jag var knäpp som höll henne kopplad större delen av promenaden. Flera gånger tittade hon uppmanande på mig o såg lite brydd ut.. hon som alltid annars brukar springa lös i hälsingeskogarna! Efter en stund gav hon upp o trippade som en princessa bredvid matte. När strandpromenaden tog slut hade vi hamnat i Solna stad. Haha.. Lokalsinnet måste ha fått eig en rejäl törn.. Men Twiggy fick en LÅNG promenad i varje fall :)

Ikväll blir det middag o alkoholintag innan vi drar på förfest o senare slår klackarna i taket. Min kavaljer sover tungt i soffan o jag anar feber. Whatsoever. Ikväll ska vi ha roligt han o jag :)

Valet kommer allt närmare o själv har jag förtidsröstat o gjort mitt för denna gång. Ju fler debatter jag tittar på och ju mer jag ser o hör- desto mer säker blir jag över mitt val. Rädslan över att Sverige demokraterna ska komma in i regeringen är total. Min lillebrors argument för SD är om än, mer skrämmande. Herrejisses, hur kan ett parti, vars reklam inte får visas i TV ens få finnas till? Att de riktar sig främst till ungdomar för att vinna röster är självfallet taktik. Vilsna ungdomar som inte är insatta i politiken och inte ägnar tid att läsa mellan SD´s propaganda, tror att de röstar fram SD till deras egna fördel.. HU. Jag bara hoppas och hoppas igen att de inte kommer in i riksdagen!

Nu blir det duschen o sedan börja med middagen innan gästerna dyker upp :)

Ha en toppen fredag /K

En himla massa funderingar

Jag hann med en hel drös med äventyr idag, trots att jag inte tyckte att jag hade så mycket planerat. Började min dag med en ordentlig hostattack som fick mig att baxna totalt. Följde sedan min sambo o vän- Anno , ut på en morgonlunk med hundarna. Därefter åt jag frukost i snigeltakt o målade fransarna innan jag åkte för att hämta Sofia i min gröna limousin.
Vi besökte den stora staden Bollnäs där jag förtidsröstade o kände för första gången att jag var delaktig i samhället, på riktigt!!
Eftersom jag missde valet förra året har jag bestämt sagt att jag inte får fälla ett ont ord om Sverige eftersom jag inte röstat. Så nu är det fritt fram att ha åsikter, go Kristina, GO!
Efter att jag röstat gjorde jag o Sofia stan.. Det gick väldans fort o vi hann fynda lite också, innan limousinen rullade tillbaka till Järvsö.
Där gjordes det kalas god sopplunch o sedan blev det en ridtur i Kramsta skogarna. Tömmde huvudet på tankar o fyllde det med nya! Det är därför det är så bra med ridning. Det är lite som terapi för mig!
Efter ridturen gick jag o Anno en långprommis i skogen o lät hundarna springa av sig ordentligt. Därefter bar det av till jobbet. O nu sitter jag här med en tekopp. Stockholms-väskan är packad o imorgon beger jag mig ner för att fira helg hos Daniel :)

Sitter o tittar på stallplatser så jag får ont i ögonen till min häst. I huvudstaden denna gång. Som jag tidigare berättat har jag nu valt vilken stig jag ska ta för att komma i från vändplanen. Ni kanske inte anande det, men stigen är den samma jag vandrat förrut. Men denna gång ska jag ha min trogne springare vid sidan om. Så nu är det till att leta hus o hem till honom också. Undrar om det är lika svårt att hitta stallplats som lägenhet i stockholm? För vi har ju inte direkt ståt i bostadskö... till hästen, menar jag!

Nu ska jag strax möta upp John Blund för ett kort möte.
Over and out! /K


Det ska inte vara lätt att vara jag.

Jag är så glad att jag klev upp i tid, gick en promenad med lillan och åkte till stallet för att rida ett ordentligt dressyrpass på min vilde! ...för nu öser regnet er, det är kallt o en riktigt genomgrå september eftermiddag helt enkelt. Därför är jag glad att jag har haft min dag. Att dagen är över o att det inte gör något om jag bara kurar inne resten av kvällen.
Anno o jag åkte till Ljusdal idag för att utfärda lite ärenden och vips så hoppade ett par nya ridbyxor ner i shoppingbagen. Har ingen som helst aning om hur de hamnade där.. Men de behövs ju, så jag ska slita dem med hälsan :)

Jag har valt stig nu också.. så nu vet jag hur jag ska ta mig från vändplanen. Jag ska stampa ett tag till, så jag vet att jag väljer rätt väg denna gång :)

Med min vanliga tur lyckades jag nästan tjabbla bort min chans att skriva högskoleprovet.. Tänkte vara genislisk o anmäla mig redan igår kväll för att ha två dagar på mig om något skulle strula. Tur som tokig att den tanken slog mig!
För självklart råkade jag skriva fel lösenord till min "varified by visa" när jag skulle betala provet. Spärrade alltsammans samtidigt som swedbanks tjänst för lösenordsbyte låg nere. JIPPIE! - Tänkte jag o dansade segerdansen på köksbordet!
Imorse bytte jag lösenord och gick in för att anmäla mig och betala provet. Tror ni att jag lyckades? NÄHÄ. Inte då.
Även om min betalning inte gått igenom så hade min anmälan tydligen gjort det. Vilket innebar att jag inte kunde registrera mig till provet o betala.. utan att jag skulle ange min personliga kod, logga in på "studera" och sedan betala avgiften till högskoleprovet.. Självfallet hade jag inte fått någon kod. Utan fick ringa fyra samtal innan jag efter en lång telefonkö hamnade hos högskolan i gävle och fick prata med högskoleprovsansvarig. PUH. Det ska lixom inte vara helt enkelt...
NU är jag i varje fall anmäld och den 23 oktober ska jag göra mitt bästa :)

Imorgon ska jag äntligen få jobba ! Efter att ha varit ledig alldeles för länge... Snart har jag stampat damm på vändplanen klart. Snart tar jag mitt pick o pack o drar ut på nya äventyr. Bara så ni vet.
Fast jag älskar hälsingland och allt det vackra. Men jag kommer alltid att komma tillbaka. Alltid att må gott här om somrarna och jag kommer framförallt aldrig att glömma att det är här dom som får mig att må bra befinner sig.

Chips o dipp o filt, lite nässpray, en mysig hund o kanske en film. Nu ska här kureras!

/K


En som jag

Igår kväll var jag hos Sofia o kikade på idol och myste med henne o småpojkarna. Alltid lika roligt att titta på alla gryma och mindre grymma talanger! själv hör jag till de mindre grymma.. Jag som är både tondöv o helt saknar sångröst. Fniss.. Talanglös.. :)
Sofia o jag gled i vanlig ordning in i våra djupa samtal. Och upptäckte att vi är allt bra lika! Det är så skönt med någon som förstår så där alldeles på riktigt.. utan att det känns ansträngt. En som bara nickar och med en menande blick FÖRSTÅR.
Det blev senare än väntat och före tolv rullade jag in i Sherwood. Där hela familjen somnat. Trippade tyst på tå in till sovrummet och somande bums. (efter att ha utfärdats veckans sista 10-10-15!!) Väcktes av ett samtal som var något förvirrande. Det var nästan så att jag övervägde om det var jag eller personen i andra änden som var full.. Konstaterade att jag var lika nykter som innan jag somande och återgick till drömmarna!


Ikväll blir det tjej-och-vin-mys hos Hannah, ska bli så mysigt! :)
Men först lite kvalitetstid med Pozack och en lugn dag i Sherwood.


Nu ska jag dra på mig mina röda stövlar och gå ut och fixa hästhagen..

/K




Högskoleprov

De senaste timmarna har jag suttit och gjort 2004 års högskoleprov. Jag undrar så här i efterhand om det verkligen var värt det? Frågorna var totalt omänskliga och om än mer; obegripliga...
Jisses, amalia.. 5 dagar kvar till anmälan går ut och denna gång ska jag åtminstonde genomföra provet. Infinna mig, skriva provet och sedan gå med svansen mellan benen resten av mitt liv.
I feburari anmälde jag mig till högskoleprovet som avlades i våras. Självklart lyckades jag tjabbla bort alltsammans genom att ha valt provort Stockholm och åkte sedan hem till norr..
På högskoleverket var svaret bestämt NEJ, när jag bad om att få byta provort. inte heller fick jag pengarna tillbaka.
Men inte är jag bitter för det inte.. :) Nej vars.. I helgen betalar jag in avgiften och den 23 oktober hoppas jag att det går bättre än vad det gjorde idag.
Jag ska försöka träna lite till.. men det känns som förspilld kraft, då frågorna med stor sannolikhet inte är de minsta lika varandra.
Äsch, what so ever. Jag tänker gå in för att vinna, men hela tiden ha i åtanke att jag kan falla på mållinjen!

Idag fick Pozack smaka på lite influensa vaccin. Så nu ska han vila i två dagar. Han är visserligen värd det. Han är fortfarande värd allt gott efter onsdagens träning. :)

Nu ska jag o Twiggy åka till Sofia med familj o titta på idol där och umgås lite :) Sedan bär det troligen av hem till mor. Anar fest i farhågorna och tänker inte ligga ännu en kväll till ljudet av två festande karla karlar och en drös med högljudda tjejer. Nej tack. Då sover jag hellre i sherwoodskogen.
Dessutom kan mamma behöva en handtag med stallfixandet... O jag kan behöva slita lite. För attans vilken slapp, grå o seg fredag det har varit.
Men nu blir det mys på 34an!

/K

Förändringarnas vindar blåser!

Okej.. nu gäller det. Tredje gången gillt! Min blogg ska få ett nytt liv. Hoppas jag :)

Att vara ung är inte lätt. Väldigt ofta nuförtiden hamnar jag vid samma ödsliga vändplan, står o stampar ett slag och vet inte riktigt vilken av alla stigar som leder från vändplanen, jag ska ta. Jag vet liksom inte vilken av stigarna som är längst, rakast och lättast att vandra.. Jag vet inte ens om jag vill gå den lätta stigen därifrån. Jag lyckas alltid välja den snåriga stigen som är krokigast av alla, som är lite som en spiral som ständigt för mig tillbaka till den tomma vändplanen...
Nu är det dags att välja stig på nytt.. Och kanske den rent utav för mig tillbaka till ett ställe där jag varit tidigare. -Då, när jag längtade tillbaka till vändplanen och steg ut med solen i ögonen.. Valde en ny stig och återigen hamnade på vändplanen.
Nu står jag i vändplanens mitt, jag ska precis till att välja stig och mitt första kliv mot stigen är att anmäla mig till högskoleprovet i oktober.

Igår red jag dressyrträning på min eleganta springare. O aldrig någonsin har jag upplevt något liknande med honom! Sån kraft och sådan spänst. Shit, jag var nästan i himmelriket. Två klockrena galoppombyten blev det åxå! Inte i min vidaste fantasi hade jag kunnat tro när kraken anlände 2005 att jag skulle klara av att göra något sådant med honom. Men det är KUL nu och det går för djävla bra när det är kul har jag märkt :)

Igår målade jag nästan klart alla lister i vardagsrummet och vann således en hel drös med vuxenpoäng till samlingen. Snart är lägenheten inte bara snygg att se på, snart är den ju helt beboelig åxå! Bäst av allt; snart har jag dragit mitt sista penseldrag här !!

Pratade med pappa här om dagen om att köpa nya vinterdäck.. SUCK. man hinner knappt lägga undan bikinin förren det är dags att ta på vinterdäcken. Ruskigt vad tiden går fort numera. På gott och ont. För det innebär ju också att vi snart möter vårsolen igen.. Om en höst och en vinter, vill säga.

Imorgon kommer veterinären ut och ger Pozack en omgång vaccin.. Jag ska jobba på förmiddagen och på kvällen tror jag att jag ska bege mig till sherwoodskogen för att övernatta där.
På lördag blir det lite tjejkväll med lite alkoholhaltiga drycker och sedan slår vi klackarna i taket!
Känns som att den här helgen kommer bli lugn, mysig och bra på alla sätt o vis :)
Nästa helg pyser jag troligtvis till stockholm och firar lite helg där.

Twiggy sover tungt på mina fötter och snart ska jag träffa John Blund jag med .

/K

Update!

Världens sämsta bloggerska ber om ursäkt för att hon inte haft tid att sköta om sin blogg. Här kommer en saftig uppdatering! Läs o njut!

För två månader sedan reste jag o Louise till Zakynthos som var helt makalöst fint o bra på alla sätt o vis! Jag vet inte riktigt om jag ska skvallra o berätta alla smaskiga histoerier, utan jag föredrar nog att ni själva reser till ön o lever livet. För det var precis vad vi gjorde :)
När jag tänker tillbaka vill jag helst uppleva det igen! :D
Den sista maj jobbade jag min sista dag på HSB-omsorg, åkte hem till familjen L, som bjöd på en hejdundrande avskedsmiddag o sedan flyttade jag trettio mil hem till hälsingeskogarna!
Jag saknar familjen L något fruktansvärt.. Dom betyder så mycket för mig o har ställt upp på mig så otroligt mycket. Jag har dem mycket att tacka för allt jag fått uppleva !
HSB-omsorg känns mest som ett avslutat kapitel.. men det känns också inte helt okej att släppa dem helt.. Det finns fina människor på alla platser. O dom där fina, dom tänker jag ofta på! :)

Efter tio dagars ledighet började jag på mitt nya jobb.. på hemtjänsten här hemma ! Mitt i allt så hittade jag o Anno en lägenhet o började total renovera den.. Samtidigt som jag jobbade dagarna i ända, red pållen, dansade, hade ponnyridläger o försökte få tid över för mina vänner.... ptjuuuu! Nåväl, strax före midsommar flyttade jag o min sambo o vän- Anno, in i vårt kråkslott. En gigantisk 3:a , som numera är nyrenoverad o kanon fin!

Nu rullar allting i en hiskelig fart... jobb, vänner, häst, hund, dans, fest, värme, ångest över allt jag vill o inte hinner och lite sol och bad på det.. allt detta kallas för sommar o är bland det bästa jag vet.
Tiden går för fort o räcker inte till. Nu är det redan mitten av juli o jag har inte hunnit göra hälften av allt jag vill göra i sommar. Jag har inte hunnit träffa hälften av alla jag vill träffa i sommar och hitills har sommaren varit underbar, trots det!
Om jag kunde skulle jag pausa tiden, stanna upp, uppskatta. Uppskatta gör jag redan. Men jag vill uppleva lite till!
Jag är så lycklig för att jag är född här.. i världens vackraste landskap!
Ikväll har jag o Anno varit ute på en skrittur med hästarna i solnedgången. Vi red under en rosa himel, mot en spegelblank älv o lyssnade till smattret av åtta klapprnade hovar. Kan det bli mer sommar? Kan det bli bättre?
Här är så fint att jag ibland får andnöd o svårt att sätta ord på det jag ser.
Jag undrar om jag ser allting med ett annat perspektiv nu? Om det kanske är så att jag lärt mig att uppskatta det jag ser på ett annat sätt..? Eller så har allting runt mig bara fått en klarare färg, en som får mig att häpna varje gång jag tittar för noga...

Imorgon är jag ledig, o det ska bli en underbar dag. Det känner jag enda ut i fingerspetsarna. Det ska bli en solig, varm dag med klarblå himel o heta solstrålar! För nu jävlar är det min tur att få njuta o lapa sol en hel dag :)
Jag tänker avsluta min dag i solnedgången, på hästryggen- precis som idag. O jag tänker njuta av alla dygnets timmar imorgon, o jädrarannamma vad jag ska uppskatta!
Nu ska jag krypa ner i min sköna säng o njuta av lite sömn.
Godnatt!


Resfeber

Nu är det inte alls långt kvar! Bara en dusch och några timmars sömn, en bilresa och en incheckning bort väntar flyresan till ZAKYNTHOS.
Det pirrar varmt i magen och jag känner mig helt upprymd. Det mesta är klart (fattas bara annat när vi ska åka hemifrån om fem timmar!!), väskan är packad, benen är vaxade och resfebern har spridit sig som en löpeld från topp till tå! Det känns fantastiskt..
Den dagen jag sätter mig ner och skriver en självbiografi om mitt liv- då ska denna resa få ett eget kapitel.
Inte trodde jag att det skulle sluta så här med mina Balidrömmar!
Nu är vi snart på väg, o jag hoppas att inget stoppar oss nu!

/K


Sista april!

Äntligen! Nu är det vår, minsann! :) vi har eldat upp vintern och gjort det med glädje!
Här i stockholm spirar våren och björkarna slår ut mer och mer för var dag. Klarblå himel, strålande sol och ballerina skor. Ja, som sagt. Våren är här ;)

Jag har jobbat hela helgen och körde saab på valborg, följde med Louise på fest.. (läs barnkalas- medelåldern strax över 17 år...)
Nåja, det var bättre än att sitta hemma allafall :) Somnade strax före 3, väcktes av ett samtal en timma senare- pratade i sömnen en bra stund o somnade sedan om för att hoppa upp före 7 och cykla till jobbet. Hej o Hå!

Idag lapade jag sol och åt lunch ute.. det blåste kallt, men jag njöt som bara den. Blundande och låtsades att jag var på Zakynthos.
Jag vill bara tala om att den här resan är SÅ efterlängtad och att jag räknar ner dagarna nu..
På fredag lyfter planet! Jag o Louise ska infinna oss på Arlanda runt 4.00 på morgonen.. Vilket betyder att vi ska kliva upp runt 2-3 tiden.. Kategoriserar man det som kväll eller morgon?! Mina förväntningar är höga. Hotell vid havet, vita stränder, varmt vatten, sol, sol och sol. Dessutom hoppas jag på en drös med äventyr och upplevelser och förstås en hel del festande! Det viktigaste av allt är att få lite break efter den här tuffa tiden! Jobb, jobb och jobb. Äntligen ska jag få rasta mig lite!

Ikväll åts det grillat på byfogde! Köttet var alldeles perfekt och potatisen helt ljuvlig. Salladen var grön, hallomie osten var makalöst mumsig och JA, självklart åt jag alldes för mycket!!
Jag lovade mig själv idag att börja äta mindre mat, mindre portioner och tänka lite.. men icke. Vad hände med det ? Det var alldeles för gott ju! :/ Nya tag!

Ny arbetsvecka! Tjejmiddag på onsdag, eventuellt- måste bara tala med värdinnan! Packning av resväska o sen flyr jag en sväng :)
/K


Kryssning

Har nu kommit hem o (nästan) återhämtat mig från kryssningen .
Åkte från stockholm igår kväll och anlände efter ett dygn på östersjön, återigen i huvudstaden.
Till min stora förvåning och lycka var det dansbandskryssning och självklart intog jag dansgolvet!
Tyvärr fanns där inga partners till mig, så jag fick nöja mig med de få som kunde dansa. :)
Men att få höra musiken o känna danslusten studsa inom mig var mer än underbart! Det är helt sjukt att någonting kan vara så fantastikst som dans. Bugg och foxtrot är som lyckopiller i motionsform, fniss!
Titanix o Wahlströms spelade båda bra till lite halv fullt dansgolv!
När de satte igång spelandet idag var det dock en öppet dansgolv, som jag o Louise ganska snart fyllde med vår karisma!
Efter en kryssning med mig, är min vän Louise numer en hejjare på både fox o bugg! Vad gör man om det inte finns några partners? JO! Man lär upp sina vänner, o så dansar man kille. hahah. Huvudsagen är att njutningen var total. Inte länge kvar nu fören Nor slår upp portarna för sommarens dans. Hu, vad jag längtar!
:)

Blev en del festande igår o idag har vi njutit av dans, mat, slö o öppet hav! Kryssningen var helt klart mer än godkänd!

Imorgon är det visst valborg, en milstolpe närmare våren. Det känns bra på alla sätt o vis, förutom att jag totalt missat poängen med det där med sista april. Jag har lixom kommit av mig...
För ett år sedan tog jag studenten och festande natten lång - ingen brasa för mig inte. Året därpå befann jag mig i Linköping, o säkerligen även 2007... Det där med brasa o titta när bråte brinner har visst tappat sin charm! Imorgon låter det som att det blir hemmafest någonstans, själv ska jag hålla mig spiknykter o köra lite saab, tror jag!
Men först ska vi in till stan o besöka forex för att växla lite stålar, så ska det köpas solskydd med hög faktor och så blir det en snabbelisnabb promenad i skogen!
Tänk, imorgon är det en vecka kvar till flygplanet lyfter oss !
Förväntningarna är höga och längtan likaså! :)

Nu ska jag lägga mig i sängen o titta på Andra Avenyn från igår... /K

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0