kristinadahl

Kan hända att världens bästa helg just passerat.
Jag fyllde 20 i fredags o slogs av hur gamla jag börjar bli?
En liten ålderskris kom krypande , men kom sedan på att jag förhoppningsvis har hela livet framför mig och att jag ska ta vara på den här tiden , för jag tycker att det är så himla underbart att leva! :)

Väcktes med frukost på sängen och ja-må-hon-leva-uti-hundrade år i form av skönsång av familjen Lindh!
Öppnade ivrigt presenter och den bästa av dem alla var nog den present jag fick av Louise.
--> En upplevelse på Bali! Funderade ett tag på att välja bungy jump, om man nu gör sådant på Bali.. Hur som sätter nog höjdrädslan o livslusten stopp för det!

Efter frukosten somnade jag illakvickt o vaknade sedan upp på tok försent för att hinna duscha och packa mig iväg mot Östergötaland.
Efter en timmas promenix bjöds det på italiensk lunch och sedan ruskade jag på SwebussExpress hela vägen till Linköping. Nu förstår jag varför buss är ett billigare alternativ. Med komfort noll och träsmak i baken hoppade jag lycklig av i Linköping! Mötte upp Mellis och for raka vägen till stallet. Gud så jag saknar. Saknar hö innanför kläderna, frusna tår, stinkande hår, lortiga kläder, saknar hästdoften och mest av allt min lille Pozack. Må tiden gå snabbt nu!
Red ut o busade i snön på den gamla damen Dockan. Det var riktigt kul o jag skrattade högt!

Kvällen bjöd på bowling, alldeles för mycket sprit och en mycket spontan utgång.
Istället för att gå o lägga oss hamnade vi på Harrys!

Lördagen kan ha varit en av de bästa dagarna i livet. Så många vänner som jag fick under tiden på vreta, så många minnen o så mycket som hänt på dessa år. Det är överväldigande.
Sprang på stan med Sara och var in på systemet (ja TÄNK, lilla jag köper numera spriten själv).
Shoppade som aldrig förr o sen hem för att snygga till mig!
Slutligen kom kvällens höjdpunkt som bjöd på middag och kära återseenden.

Jag hade mest sett framemot att se hur alla förändrats och inte förändrats. Men det enda jag slogs av är hur fin vänskap kan vara. Trots att det gått två år, är det som om ingenting annat existerat. Som om tiden bara stått stilla. Inga krystande kramar eller pinsamma tystnader. Bara som om det inte funnits någon annan tid.

Från middagen till en hederlig gamal vreta förfest bestående av hejdlöst drickande o skratt. Vidare till krogen för att fylla på alkoholintaget till max, dansa hela natten lång o le tills läpparna lossnar!

Kvällen slutade på morgonen med en stor kebab, när sjutton började jag äta kebab? Tjejprat o några timmars sömn.

Innan jag åkte från Linköping lunchade jag med Jenny Häll. Helt ovärdeligt! Vid halv ett gick tåget mot Stockholm och två dagars festande visade sig ha satt sina spår.

Så även helgen. Den som jag sent ska glömma. Som jag ska leva på resten av mitt liv och som jag för alltid ska minnas!

Ikväll jobbar jag kväll och ska snart bege mig till Polisen för att fixa pass. BALI resan kommer närmare för var dag. Jag är så taggad!

/K