kristinadahl

Jag försöker alltid göra mitt bästa. Det spelar ingen roll vad det gäller, jag är oftast ambitiös i allt jag gör. Jag försöker alltid att ställa upp på andra så mycket jag bara kan. Och vad får man för det ? Jooo, massa invändningar o argrument över hur fel man agerar. Men när man inte ens gör saker för sig själv, utan gör dem för andra, hur fan ska man då veta vad som är rätt eller fel? Och vad är rätt och vad är fel för någon annan?

Känslan av att inte vara tillräcklig, eller att inte räcka till på "rätt sätt" kan bara beskrivas med en känsla; HOPPLÖSHET. När man känner sig så där nedrans hopplös bara för att man gjort fel på rätt sätt . Eller rätt på fel sätt? Huuu , ibland tror jag att de som inte uppskattar inte vet hur mycket energi det ligger bakom handlingen man utfört på sitt egna rätta sätt men som är helt fel i någon annans ögon.

Nu får de andra blunda. För jag vill inte att de ska se att jag gör fel. Allafall inte när jag gör rätt på rätt sätt!

Inget bus eller godis, bara rätt o fel.

Vuxen världen är en svår plats. Som en plattform tusen meter upp utan väggar där man saknar fallskärm. Jag vill ha en sån, en sån där fallskärm som skyddar mig om jag skulle falla från vuxenvärldens plattform. Jag vill kunna falla fritt utan att vara rädd att slå mig.
Jag är på väg in i vuxenvärlden, på väg till den där läskiga plattformen . Men på vägen dit är jag ung och dum på samma gång.

/K