Stocholm, -winnerbäck
I lördags packade jag väskan, tog hunden i buren och åkte tåg till stockholm. Jag var helt slut efter att ha jobbat i princip non stop under två veckor, så bara tågresan var verkligen underbar! väl framme i stokholm mötte Louise upp mig. Ett kärt återseende! Sedan blev det hemgjord pizza, mys o dansbandskampen . Precis vad jag behövde! En stor nypa sällskap och mat o lite dans på det! Jag o Thomas buggade i vardagsrummet. Vilken syn!
Söndagen saknade sovmorgon , men vad gjorde det när det bjöds på farsdagsfrukost med nybakade scones och nygräddade amerikanska pannkakor?
När alla var mätta och belåtna cyklade vi till Älvsjö för att gå på Stocholmsmässan. Vi hade alla ställt in oss på att gå på matmässan och prova viner. Men vi gav upp när vi insåg att det var 20 årsgräns. TYYYYPISKT!
Vi gick istället in på hälsomässan och den var verkligen hur bra som helst. Sammanfattningsvis så kan man säga att jag rodde drygt 400 årtag på 90 sekubnder föratt vinna en Ipod, lyckades inte slå rekordet på 408 och vann alltså ingen Ipod. Utmande Louise i en duell vem som kunde tänka minst och därmed förflytta ett föremål. Tro det eller ej, men JAG vann. Hur fan det gick till vet jag inte? Jag som tänker så det nästan brusar i hjärnan mest hela tiden :)
Klockan 20.00 den 8 november 2009 skulle vi se Lars Winnerbäck i Annexet. Mötte upp Fia och Daniel före o tog en fika. Skarpt besvikna blev vi när konserten ställde in precis före insläppet. SUCK! Jag som längtat o längtat för att få se min Lars. FUCK! Ny konsert den 14 december , den som väntar på något gott...
Hästvärlden är en underlig plats. (För att byta ämne lixom).. Idag träffade jag en kvinna från överklass världen som frågade mig hur högt jag hade tävlat på ponny. Jag svarade då att min ponny bara startat en klubbtävling och att jag själv förutom klubbnivå bara ridit en lokal dressyr på storhäst. Kvinnan tittade chokerat på mig och bakom det tunna flinet kunde jag nästan ana att hon gapade..
Vad fan, tänkte jag . Är det nu jag ska be om ursäkt för att min morsa inte köpte en ponny till mig för 300.000, körde mig land och rike runt för att komma till tävlingar och betalade dyra träningar flera gånger i veckan ?!?
Jag har fått kämpa varenda dag för att överhuvudtaget kunna ha häst. Jag är tacksam för att jag fått haft chans att växa upp med hästar runt mig. Ska jag dessutom vara otacksam och besviken för att jag inte är tillräckligt bra, ja .. då är det nog dags att säga god natt.
Från det att jag var 11 år klev jag upp före skolan och släppte ut hästarna och skötte stallet. Efter skolan red jag och skötte hästarna till sent på kvällen. Oavsett väder eller vind eller hur lågt kvicksilvret befann sig på termometern stretade jag på och motionerade mina hästar. Det är klart att jag önskar att jag hade haft chans att få träna o rida någon utbildad häst. Jag red mest oinridna ponnyer och avdankade avelston. Att jag är där jag är idag har jag bara mig själv att tacka. Och mina tränare förstås! Som jag dessutom betalat ur egen ficka.
Jag säger inte att alla duktiga ryttare har sina föräldrar att tacka, men på ett eller annat sätt så finns oftast både ekonomi och engagemang från föräldrarnas sida.
Jag får nöja mig med det sistnämnda, TACK mamma!
Nu ska jag plugga till ögonen blöder och huvudet ramlar av, sen blir det bonde of course!
Ha det gott , Pussss! :)
Söndagen saknade sovmorgon , men vad gjorde det när det bjöds på farsdagsfrukost med nybakade scones och nygräddade amerikanska pannkakor?
När alla var mätta och belåtna cyklade vi till Älvsjö för att gå på Stocholmsmässan. Vi hade alla ställt in oss på att gå på matmässan och prova viner. Men vi gav upp när vi insåg att det var 20 årsgräns. TYYYYPISKT!
Vi gick istället in på hälsomässan och den var verkligen hur bra som helst. Sammanfattningsvis så kan man säga att jag rodde drygt 400 årtag på 90 sekubnder föratt vinna en Ipod, lyckades inte slå rekordet på 408 och vann alltså ingen Ipod. Utmande Louise i en duell vem som kunde tänka minst och därmed förflytta ett föremål. Tro det eller ej, men JAG vann. Hur fan det gick till vet jag inte? Jag som tänker så det nästan brusar i hjärnan mest hela tiden :)
Klockan 20.00 den 8 november 2009 skulle vi se Lars Winnerbäck i Annexet. Mötte upp Fia och Daniel före o tog en fika. Skarpt besvikna blev vi när konserten ställde in precis före insläppet. SUCK! Jag som längtat o längtat för att få se min Lars. FUCK! Ny konsert den 14 december , den som väntar på något gott...
Hästvärlden är en underlig plats. (För att byta ämne lixom).. Idag träffade jag en kvinna från överklass världen som frågade mig hur högt jag hade tävlat på ponny. Jag svarade då att min ponny bara startat en klubbtävling och att jag själv förutom klubbnivå bara ridit en lokal dressyr på storhäst. Kvinnan tittade chokerat på mig och bakom det tunna flinet kunde jag nästan ana att hon gapade..
Vad fan, tänkte jag . Är det nu jag ska be om ursäkt för att min morsa inte köpte en ponny till mig för 300.000, körde mig land och rike runt för att komma till tävlingar och betalade dyra träningar flera gånger i veckan ?!?
Jag har fått kämpa varenda dag för att överhuvudtaget kunna ha häst. Jag är tacksam för att jag fått haft chans att växa upp med hästar runt mig. Ska jag dessutom vara otacksam och besviken för att jag inte är tillräckligt bra, ja .. då är det nog dags att säga god natt.
Från det att jag var 11 år klev jag upp före skolan och släppte ut hästarna och skötte stallet. Efter skolan red jag och skötte hästarna till sent på kvällen. Oavsett väder eller vind eller hur lågt kvicksilvret befann sig på termometern stretade jag på och motionerade mina hästar. Det är klart att jag önskar att jag hade haft chans att få träna o rida någon utbildad häst. Jag red mest oinridna ponnyer och avdankade avelston. Att jag är där jag är idag har jag bara mig själv att tacka. Och mina tränare förstås! Som jag dessutom betalat ur egen ficka.
Jag säger inte att alla duktiga ryttare har sina föräldrar att tacka, men på ett eller annat sätt så finns oftast både ekonomi och engagemang från föräldrarnas sida.
Jag får nöja mig med det sistnämnda, TACK mamma!
Nu ska jag plugga till ögonen blöder och huvudet ramlar av, sen blir det bonde of course!
Ha det gott , Pussss! :)
Kommentarer
Trackback
