Jag kan om jag vill!
Imorgon ska jag åka hem. Jag är grymt laddad, jag saknar till och med min mamma! Har inte varit hemma på en månad och det dröjer nog ytterligare en månad till jag får komma hem nästa gång igen. Jag längtar efter att få sova i min säng igen. Tillsammans med min kära hund :) Nu kanske ni tycker att detta låter mystiskt, för detta är något jag "borde" göra varje kväll... ska be att få tala om att jag varje natt spenderar min tid i NÅGONANNANS SÄNG och min jycke sover själv i sin egna säng nedanför min säng (som nu faktikst inte råkar vara min säng). Det går bra faktiskt, och jag är mer stolt över mig själv än över henne. Varje gång hon studsar och försöker klättra upp till mig putar jag ner henne, hon accepterar och det svider i mig! Aj, fan! Egentligen vill jag ju gosa med henne som bara attans, men jag ska nu uppfostra henne till en duktig vovve, och en duktig vovve sover inte i sängen. Även om det är någonannans säng den sover i. En duktig vovve får inte mat vid bordet , en duktig vovve skäller inte, en duktig vovve sover inte mellan lakanen. En duktig vovve skapas av en duktig ägare. Det är ju inte hunden jag uppfostrar egentligen, utan det är ju min diciplin jag överför på hunden.
Nu slår jag ett slag för de duktiga ägarna genom att bli en själv!
Hmpf, good luck!
Jag har fjärilar i magen, hjärtat slår dubbla slag. Det bara måste bli som jag vill, för annars kommer jag att bryta samman!
Jag säger som Carolina af Ugglas; "Snälla, snälla, snälla...."
One vision, one mission!
/K
