kristinadahl

En ledig dag mitt i veckan. En mycket välförtjänt ledig dag mitt i veckan. Trots detta väckte jobbet mig före klockan 7. Men för första gången tackade jag nej. Utan vare sig skam eller dåligt samvete. För nu har jag timmar ändå, enda fram till augusti!! Det känns så himla skönt. Jag behöver inte känna någon panik över att jaga timmar. Jag behöver inte planera mitt liv efter jobbet, utan kan numera planera in jobbet efter mitt liv. Är det det man kallar vardagslyx, mån tro? :)

Fick jag ääääääntligen tag i en saknad vän alldeles nyss. Har provat att ringa ungefär så där en tjugofyratusenfemhundranittiotvå gånger under en period på några månader. (min vän är en upptagen man) Hur lyckades jag idag? Jo, med hemligt nummer minsann! Ska det vara så? NEJ. Funderar allvarligt på att radera folk ur mitt liv som inte har något där att göra. Jag vill bara ha vackra människor i mitt liv, så sjunger Pär Engman, å han har så rätt så! Nu ska här tilläggas att jag har otroligt bra vänner. Godhjärtade, hjälpsamma, underbara o fantastiska. O så finns det sånna där som är svåra att göra sig av med för att dom funnits där så länge. Ungefär som en kär ägodel. En sån´ man släpat runt på så länge att den mer tillhör möblemanget än vad den gör nytta. Men en sån´ där som man tror att man inte kan leva utan....
Ska försöka motbevisa mig själv. Men när det kommer till vänner förlåter jag gärna, o förtränger en skvätt. För jag älskar dem ju trots allt en himla massa!

Jag har för övrigt ändrat lite i min högskoleansökan o väntar med spänning på antagninsbeskedet... som väntas i juli. tur att det är en så fantastisk framförhållning!!!! :/

Tack o adjö/ K

Jag minns eurovision 2010 som igår. det blev middag, det blev en hel massa vin, det blev ett avsked av stockholm och det sista jag gjorde innan jag slöt ögonen den natten var att packa ner mitt liv i en gigantisk resväska. Efter nästan 5 månader sa jag upp mig från jobbet, tackade familjen Lndh och åkte hem till hälsingeskogarna.
Det har hänt mycket på ett år.
Ikväll är det Eurovision 2011, med vitt vin, trevligt sällskap och förhoppningsvis fin musik!



Å annars då? Jo, förstår ni. Annars mår jag bra. Jag fullkomligen älskar våren!! Nu grönskar det och doftar hägg här o var. Jag känner våren i hela kroppen och kan bli lycklig för nästan ingenting.
Jag är fortfarande en hårt arbetande kvinna o jag trivs fortfarande i lägenheten.
Jag har fortfarande ångest över vad jag ska göra med mitt liv och börjar bli rätt trött på den obehagliga känslan av att livet går fort o jag inte gör något vettigt av det.
Har som sagt sökt högskolor från hösten. Men det finns en hake även där. Jag vill bara till en stad och jag vill bara läsa ett program.
Stackars flicka. Jag är ganska övertygad om att betygen inte räcker till det jag vill.
Jag ångrar ibland val av gymnasielinje, men kommer snabbt ihåg att det trots allt var den bästa tiden i mitt liv.
Sånt går aldrig att betygssätta!

/ K